Det händer alltid mig

Var på väg hem från Lund igår, lite tidigare än beräknat. Hoppades hinna med 16.10-bussen och skyndade mig lite extra. Ser på håll hur en buss står inne. Ser ej vilket nummer det är. När jag väntar vid ett rödljus åker den iväg.

Jag är framme på hållplatsen 16.11. Bussen har försvunnit från tidtavlan. Och jag tänker lite men slår mig sedan ner på en bänk; beredd att vänta en timme på nästa. Tänker att jag kan göra min favogrej, titta på folk!

Och då. Runt hörnet kommer den. Bussen. Uppenbarligen sen. Och jag blir så lycklig och tacksam att jag nästan gråter.

Och sånt händer mig alltid.

Tack.