Jag vet ju att de finns de människor som älskar att resa, som drömmer om det alltid, sparar alla sina pengar till det och åker iväg så ofta och mycket de kan. Eventuellt är jag gift med en sådan person.
Me not so much. Inte så att jag inte drömmer om att åka till ställen, det gör jag. Men för mig är det helt okej med någon resa per år, eller mer sällan. För att sanningen är att det stressar mig; allt som är utanför min sfär stressar mig. Så jag behöver väl planerade resor, där jag vet vart jag ska och vad jag ska göra. Tid så jag kan skapa en mental bild.
Så den här sommaren kan vi ju konstatera att jag verkligen går utanför min trygghetszon. Vi börjar med ett så stort bröllop att det krävs i runda slängar 50 personers insats för att få det att gå ihop. Hela huset är fullt med folk i många dygn.
Ett par dagar senare åker vi till Hamburg och kom hem i förrgår.
Ikväll åker vi till Malmö och sen vidare mot Portugal och BOOM och vår mycket efterlängtade bröllopsresa nummer två.
Förutom en släng av migrän igår har det gått bra. Pirret i magen är resfeber, inte stress.
För nu åker vi till dansen musiken vännerna upplevelserna värmen. Ryggsäcken är nästan färdigpackad. Huset är ganska städat. Jag är så redo jag kan bli.
Åh, så jag känner igen mig!! Jag som säger mig älska resa men trivs bäst hemma. Och nu börjar jag mentalt att kunna släppa mitt extrema kontrollbehov och se tjusningen i att resa i både tanke och verklighet. Kram och ha en underbar resa.
SvaraRaderaHoppas ditt boom var magiskt, jag var också där:) /tjej
SvaraRadera