Hjälp och avlastning

Ebba von Sydow får skäll för att hon som nyförlöst tar hjälp av barnflicka att hämta och lämna sin dotter på förskolan - och jag blir helt matt. Jag skulle älska att i vår när bebisen kommer kunna få avlastning i just hämtningar och lämningar. Tills kroppen har blivit lite mer balanserad, man har hunnit landa lite i det nya livet och kanske lärt känna den nya individen såpass att man kan planera lite grann. Och trots att vi är långt ifrån den rika överklass som Ebba anklagas för att vara, så kan jag verkligen tänka mig att investera de små slantarna för att alla inblandade ska må så bra som möjligt.

Så nu tycker jag att vi tar ett kollektivt beslut att det är okej med hjälp och avlastning, oavsett om det är familj, vänner eller någon man betalar en peng. Deal?

Ketchupeffekten

Och hela hösten som bara stod och stampade, stagnationen och frustrationen pös ur varje por. Och känslan att nu måste det verkligen hända något, vad som helst.

Men så, inom loppet av några veckor avvecklar Mannen sitt företag, slutar med politiken och får ett fast jobb. Vi möblerar om, Milea och Doris flyttar in och Mirjam börjar gå mer på dagis.

Kan inte beskriva känslan av lättnad. Att veta att det kommer in en viss summa pengar varje månad. Betala av lån. Spara. Uppgradera bilen. Alltså, vi är ju inte rika små troll, men en sån oändlig trygghet att veta for sure att från och med nu kommer vi utan problem kunna betala alla räkningar plus bra mat plus göra roliga saker - enorm!

Håller alltså för fullt på att anpassa mig till detta helt nya måndag-fredagliv och mitt liv som hemmafru, på riktigt.

Jag är inte alltid så snabb

Alltså, jag är i typ vecka 23 och har fortfarande stunder då jag glömmer bort att jag är gravid. Trög? Disträ? Vem vet.
Sen detta makalösa att Milea flyttar in nästa vecka! Har lite svårt att få in det i hormonhjärnan, trots att vi pratat om det i typ ett år.
En annan typ av långsamt: jag går lika fort som min mans åttisexåriga mormor.

Tur att jag är glad och lagar god mat, annars hade jag inte varit så poppis.

Framstegen

Saker vår verksamhet har just nu:

- Yoga (fullbokad)
- Privat yoga
- Meditationscirkel
- Andlig samtalscirkel
- Andlig bokcirkel
- Samtal
- Seanser
- Tarot
- Psykadeliska retreats

Jag måste säga att jag är väldigt stolt över oss!

Liten saknad

Har varit så mycket yogafröken det senaste och det var länge sedan jag var spåtant. Det är något av det häftigaste jag vet, att koppla in i någon så mycket och veta att orden som kommer ur min mun nu är de orden du verkligen behöver höra.

Och känslan när det går in. Känslan av att vara i det där flödet, att bli en fullkomlig kanal - rakt in i en annan människa. Magiskt. Tungt. Självklart.

Så, kära universum, varsågod att ge mig nya klienter!

Mattips

Bästa middagen/lunchen/kvällsmaten:

- klyfta potatis med skalet på. Släng ner i form ihop med olja salt och peppar. In i ugnen.

- vispa ihop en hollandaisesås, lätt som en plätt och så gott att folk slåss om att slicka skålen.

- bita ner en knippe sparris. Stek på medelvärme i smör. Lägg på fat.

- skiva halloumi, stek lätt i samma panna.

- servera alltihop! Värmande, mättande, enkelt och snabbt. Och gott! Sjukt gott!

Materiell lycka

Att på Ellos rea hitta en ullkappa, en hippiekjol samt fantastisk klänning för sexhundra spänn - kap! Samtliga plagg passade perfekt, gravidmage och allt, men inget var mammakläder.

Nu är skor och underkläder mitt största dilemma. Inget är bekvämt och jag äger bara en bh som passar. Så jag hoppas på att jag kan surfa på den här fyndvågen ett tag till.

På tal om kläder - det finns en risk att en hel del av de babykläder vi sparat är synnerligen flickiga. Mest ville vi ju ha färgglatt och roliga tryck med typ djur till Mumsan också...men alltså, det har nog smugit sig in en del saker med volanger, rosetter och sånt. Och jag är inte den som behöver göra ett så tydligt statement. En pojke! Pojke! Helt sjukt.

Preggonews

- det är en pojke. Årets chock! Har fortfarande inte smält det helt.

- pojken mår mycket bra och är mycket livlig. Sparkar och rörelser känns så mycket att jag ibland blir sjösjuk.

- mina värden är fullkomligt perfekta.

- jag ser äntligen gravid ut på riktigt och inte vara tjock.

- är halvvägs! Tjoho!

Mer om min värld

http://molnskadarsallskapet.blogspot.se

Den kärleken

Det där men att jag kan vara kärv och stressad och lättstött och min familj ändå älskar mig. Att vi snart snart snart alla är samlade under samma tak. Och den där känslan av att ha valt varandra.

Vem sa att kärleken var monogam?

En god mor

Laddar datorn nu på kvällen så den är redo när ungen vill krypa upp i sängen i morgon bitti, se på Pingu och äta frukt. Kanske den mysigaste stunden på hela dagen, när alla vaknar och bara landar.

Pengar, paket och principer

Mannen har varit arbetslös sen i juli och vi har sedan dess levt på min inkomst vilken är 8000 kronor i månaden. Hyran är 6700, såatteh, man behöver ju inte vara mattesnille för att se att det inte går ihop.

Men, de första månaderna hade vi medboende och således lite stöd därifrån. Relativt fulla krediter att ta av. Alltså, det har ju inte varit fett, men det har gått, trots bröllop och allt.

Nu är det slut i alla buffertar och om inte Mannens a-kassa går igenom nu har jag inte en susning hur det kommer lösa sig. Det enda jag har är en stark övertygelse att det ordnar sig, allt jag behöver göra är mitt bästa. Ragga så mycket jobb jag kan osv. Och det är lite bisarrt hur en litet jobb för mig för ett år sedan blev mina fickpengar nu är en hel veckas mat eller inte.

Jag fattar inte riktigt pengar - men hur det än är så vägrar jag bli rädd för dom eller rädd om dom. Jag är generös med det jag kan och tar betalt för det jag gör. Mer än så vet jag inte. Pengar är jord och blir så lätt tung sten.

Men trots detta kommer jag inte köpa en enda julklapp i år. Jag vill mycket hellre kunna köpa pellets så vi inte fryser ihjäl.

Slut på peppigt inlägg. (jag är alltså inte ledsen eller bedrövad, mest förundrad och lite lite orolig.)

Så mycket känslor, så få ord

Har fått lära mig att det är en viktig del att försöka sätta ord på sina upplevelser under meditation och liknande. Viktigt, men så svårt.

Försöker därför sätta ord på dit jag försvinner allt oftare där jag bara - är över allt. Detachment. Och Mannen frågar mig om jag inte såsom han finner den här frekvenshöjningen lite jobbig? Nej, svarar jag. Det enda jag märker är att allt jag tänker manifesteras snabbare och snabbare, lättare och lättare. Poff, så är jag där. Jag tvivlar aldrig. Kan inte minnas att jag någonsin tvivlat på vem jag är och vad jag är ämnad till. Jag velar aldrig, för jag har aldrig sett poängen. Ändrar mig - ja, är osäker nej.

Och det finns fortfarande saker jag inte riktigt klickar med efter barnafödandet började - min kropp är mig helt främmande och ofta väldigt långt borta och samtidigt så mycket jord. Och det enda jag vet är att jag kämpar inte för det. Relationen med min kropp är ingen kamp, det är ett flöde. Cykler. Just nu är det såhär. När det är tid kommer det vara annorlunda.

Och i den inställningen finns min kärna. Tilliten. Enkelheten. Tveklösheten. Kärleken. Allt Är Precis Som Det Ska. Inget annat spelar någon roll.

Vinter!

Njutning

Vet ni hur skönt det är att vakna vid åtta och märka att det har snöat ännu mer under natten? Vet ni hur skönt det är att bädda ner feberbarnet mellan sig, slå på pingu och bara vila? Vet ni hur skönt det är att inte ha en enda tid att passa och således inte behöver bry sig om väglag och skrapa rutor?

Mycket skönt. Särskilt när plogbilen inte kör förbi förrens efter tio.

Rent teoretiskt skulle vi kunna bli insnöade nu. Men det gör faktiskt ingenting. Skönt!

Svackan som nog allra mest är i huvudet

Det händer mig hela tiden nu för tiden, att jag har en bild i mitt huvud vad vi ska göra, hur jag ska vara. Och alltid, ett par timmar efter uppgång nockar illamåendet mig och alla dagens planer suddas ut.

Jag är så trött på att inte orka. Jag är trött på att ha en värld i mitt huvud och en i min kropp. Så jag hamstrar energi från de tillfällen då jag känner mig synkad.

Som när jag sitter med armen runt min unge och hennes hår är alldeles sömnrufsigt, vi tittar på julkalendern, hon äter frukt och säger med låg röst "mamma kom!" och jag drar henne ännu närmare och pussar på henne så mycket jag kan. Jag är här, säger jag, jag är här!

Eller när jag faktiskt lyckas få inspiration till middagsmaten, skaffa ingredienser och laga den med fantastiskt resultat på bara ett par dagar.

Och när jag trotsar illamåendet och ger mig ut för att jag faktiskt måste prata med älvorna.

Då. På det överlever jag.

"egentid"

Mannen tog med sig ungen och for till Ystad igår, med övernattning. Jag blev kvar hemma.

Började med att sova middag i tre timmar, när jag vaknade var det mörkt. Resten av kvällen läste jag, åt kvällsmat, spelade på telefonen och lyssnade på radio. Sen somnade jag igen och sov i cirkus tio timmar.

Och efter en bra frukost tänkte jag att nu ska jag minsann ut på en liten promenad. Lyckas få på mig kläder och - så slog illamåendet till. Tröstar mig med att det faktiskt är ljust ett tag till, så jag borde hinna utanför dörren.

Vad jag egentligen tänkte göra det här dygnet? Hemmaspa, mina sjukgymnastikövningar, se en film, laga god mat, lite yoga....ja. Jag har sovit gott iallafall.

Tid

Något jag övat mig på de senaste åren är att inte komma i tid, vilket underlättades enormt när M föddes. Men ändå så har jag fått öva på det. Okej, det finns ju fortfarande saker jag är noga med, läkarbesök, tåg, yogan osv.

Men det här med att boka träff med en kompis 'vid två' och att jag står där tio i? Inte vettigt. Eller är bortbjuden på middag och är tjugo minuter tidig? Nä. Att komma några (max 10-15) minuter senare än angivet klockslag gör inget. För någon. Detta har gjort mig till en mycket mer avslappnad och lugn person. Varför stressa när det inte finns någon orsak?

Vill verkligen klargöra att jag syftar på sociala sammanhang som inte är tidsbegränsade. Alltså, ska man luncha med någon som bara har en timme är jag ju i tid. Men annars. Chilla.

Uttorkning

Vet ju att min kropp hela tiden producerar mer blod och allt sånt - men! Denna törst! Jag känner knappt om kroppen är nöjd för jag är liksom alltid törstig i munnen. Bubbelvatten löser det någorlunda. Milkshake är bäst med så väldigt onyttigt.

Begravning och jobb

I måndags begravde vi äntligen Torsten. Vi hade inte pratat igenom någon ceremoni, men hade båda ovetande om varandra tagit med en sten som vi la på kroppen. Sen sjöng jag en sång han tyckte om och efteråt tände vi en rökelsepinne som vi satte i marken. Det var hemskt men också skönt. Tydligen hindrar det dock inte att jag fortfarande tittar efter honom i huset.

Annars mår jag mest illa hela tiden, sådär dovt och irriterande, utan att kräkas. Det kombinerat med att jag jobbade hela lördag kväll, söndag morgon och lördag morgon gör att jag känner mig ganska mör. Mör, ledsen och hoppfull. Ungefär så.

Sorg

I torsdags morse hittade Mannen Torsten död, påkörd, precis runt hörnet. Chocken! Kunde inte sluta gråta den dagen trots ärenden och kuratorträff.

Det är så fruktansvärt hemskt alltsammans. Den där svarta hårbollen flaskmatade jag när vi hittade honom, han fick sova vid mitt hjärta för värme och närhet och det slutade han aldrig med trots att han blev mycket stor och ståtlig.

Så mest försöker jag att inte gråta precis hela tiden, och resten av tiden sitter jag på händerna för att inte omedelbart hämta hem ett par andra katter. Jag vill ju ha Torsten. Och får ge mig till tåls tills han kommer tillbaka.

Andlig bokcirkel

I somras föddes en ide om en andlig bokcirkel och hips vips drog jag ihop en sån. Första tillfället är på lördag och jag valde boken Samtal med Gud, del ett. Har gjort en facebookgrupp, ett event och skissat upplägg och planerat fika. Igår kom jag dock på att jag ju inte läst boken.

Jo jo, jag har läst boken, minst två gånger, men det var mer än två år sen sist och en liten refrescher är ju bra. Så jag bestämmer mig för att läsa exakt en timme nu ikväll för att ändå ha börjat. Och inser sen att om jag nu kan läsa sjuttio sidor på en timme ska det nog inte vara några problem att ha den utläst till på lördag.

Hälsningar
Snabbläsare

Kanske också hormoner...?

Vet ej, men just nu är jag ruskigt arg. Ett gräl utlöste det, men antingen har det legat massa skräp och grott eller så spökar hormonerna med mig för så här arg är inte vettigt att bli. Eller så är det både och...

Hälsan och hormonerna

I söndags kom ambulansen och hämtade mig. Ögonflimmer och domningar i arm och ansikte var tydligen tillräckligt oroande för det. Tack och lov var det bara ett väldigt starkt migränanfall och ingen fara för mig eller bebisen. Men jäkligt rädd hann jag ändå bli, trots att jag trodde att allt var okej.

Tydligen kan hormonerna öka och förändra migränen, om man nu har anlag för det. Och nu sitter jag här igen med konstiga pirrningar i armen.

Fast det här svaga illamåendet jag dras med hela tiden är nog värst. Enda gången jag inte mår illa är när jag äter. Och när man ätit till en viss gräns mår jag illa för jag är så mätt.

Så alltså. Det är mycket med kroppen just nu.

Och november

Mig gör det inte så mycket att det blir mörkt tidigt på kvällarna, kvällsmaten blir extra mysig, och efter läggning kan jag helt utan dåligt samvete krypa ner i sängen, läsa och dricka te och sedan somna vid tio.

Men morgnarna! Denna skånska dimma lägger sig som ett täcke över allt och även om solen har gått upp är det grått och mörkt. Förmodligen kallt. Det gör mig extra seg och det sitter sedan i hela dagen.

Så lite mer ljus på morgonen tack, det hade varit fint. Kanske bara räcker med lite bättre väder.

Hej magen!

En särskild dag

Och tiden som susar förbi som ingenting. Idag fyllde Mumsan två år och jag förstår inte. Hon är så stor, en egen liten person. Samtidigt kallar hon sig själv för bebis när man bär henne i famnen.

Mitt hjärtchakra exploderar snart av all denna aktivitet, denna villkorslösa kärlek som blir större för varje dag.

Meditation och sex

Varje gång jag mediterar och/eller yogar tänker jag exakt samma sak som varje gång jag har sex;

Guuuuud, varför gör jag inte det här oftare? Typ varje dag?

Så. För lite ligga och för lite meditation. Men mycket bra böcker, filmer och skön vila. Kanske också för mycket spel på telefonen. Så jag bestämmer redan nu; januari blir den vitaste månaden jag någonsin sett. Digital, socker, kött och skräpkulturell detox. Istället massa sex. Om jag inte blivit för tjock.

Sånt jag gör

- mår lite/ganska mycket illa vissa dagar
- bakar cookisarnas cookie, amerikanskt recept
- vädrar, drar upp gardiner och tar på mig kläder och försöker leva som att alla är friska. Ahem.
- tänker mycket på hur många saker kommer bli sjukt mycket lättare när Mannen får jobb
- rensar ständigt ur min garderob. Så mycket som jag får inse inte kommer passa igen

Att vara nöjd

Har liggande ett inlägg om hur jag har så väldigt lätt att vara nöjd. Men tills dess, ett litet exempel;

jag har haft samma frisyr i åtta år och har inga planer på att byta.

På någon nivå är det här en bra sak...

...men nu är jag jäkligt trött på att vara sjuk. Jag är inne på femte veckan nu.

Hej gravidmagen, trevligt att se dig.

Vad ska jag egentligen säga om att mitt navelmått expanderat med sex-sju centimeter på mindre än en månad?

Jösses! Här lever jag tydligen i villfarelsen att det inte syns än...

Ögonblicksbild

Min unge och min man tittar på videoklipp i rummet intill. Med jämna mellanrum ropar Mumsan saker som;

Titta bebis! Titta katt! Titta hund!

Då är ett klipp slut och hon vill genast se ett till.

Älsk.

Sånt jag tycker om

- utsikten från mitt sovrumsfönster
- min säng
- mjuka teddyfiltar
- varma tröjor
- sjalar
- känslan efter den första muggen svampte.
- presenter
- dansa

Lite skav

Ikväll håller vi (egentligen Mannen) andlig samtalscirkel för tredje gången. Jag har inte varit med innan och om det inte vore så att vi är hemma hos oss ikväll skulle hoppa över det. För jag känner mig så kluven till det här att i grupp prata om...ja, vaddå? Dela med sig av erfarenheter antar jag. Kunna lufta saker som man funderar på. Och jag ser ju att om man inte redan har befintligt både äktenskap och stor gemenskap där andar, medialitet, chakran, psychadelier, ceremonier och spirituella upplevelser är standardsamtal vid varje middag, fika och umgänge, ja då förstår jag att behovet måste vara otroligt stort att få prata. Jag har inte det behovet och jag tror också det är varför jag skriver så lite om det.

Att tillkalla änglar, läsa människors energier, få budskap från andra dimensioner, prata med andar, rena rum och tankar, vara medveten om resonanser - är min vardag. Det är borsta tänderna, laga mat och ge katterna mat. Inte alltid något man ens tänker på att man gör.

Dessutom är jag en Guide. Det är inte så naturligt för mig att ha ett samtal på många personer och vara jämbördig. Men oftast brukar det vara trevligt och behagligt, jag kommer inte lida. Men ändå finns det en känsla av att vara en alien i sådana här sammanhang.

Ännu mer ändrade planer

Idag var planen att jag skulle lämna pluttan på dagis och sen ila ner till Ystad för möte med kurator och sjukgymnast, inte hinna äta lunch, åka tillbaka och plocka upp henne igen, hem och agera lektant tills pappan kommer hem. I min värld en fullspäckad dag.

Så blev mina möten inställda och så vips! flera timmar för mig själv. Vila, dricka te, äta varm lunch, se en Woody Allen och kurera mig i största allmänhet. Nu känner jag mig lugn och laddad att ta mig an eftermiddagen.

Jag får precis det jag behöver. Hela tiden.

Tacksam

Tackar hela universum att vår dotter fått sin fars immunförsvar. Mitt är verkligen inget att stoltsera med.

Är också mycket tacksam över att jag trots allt har tid att vara sjuk. Inga möten, inga måsten, inget jobb (förutom yogan) och det är bara strösslet som får stryka på foten. Som att baka, pyssla, rensa och städa. Och det kan jag faktiskt gör sen.

Nu ska jag sova, för tredje gången idag.

Helgen inställd

Pga öroninflammation.

Och både kvinnan i sjukvårdupplysningen i natt, sköterskan på vårdcentralen i morse och läkaren i förmiddags undrade familjärt;

Är du ett öronbarn?



Och jag som alltid trott att betoningen låg på barn, och att jag skulle växa ifrån det. Nehenej.

Inspiration

Som om hon läst mina tankar tog Milea med sig Femtio nyanser av honom till mig. Kunde inte hejda mig utan läser ett hundratal sidor samma kväll. Dagen efter berättar Milea för Mannen att om jag nu vill ligga hela tiden, så beror det på boken.

Och ja, hormoner, boken, men sugen är jag allt.

Here we go again

Gissa vem som fick ont i halsen igår kväll? Och vem som har legat som en klubbad säl hela dagen?

Så för ovanlighetens skull tar jag Alvedon, kan jang, tjing tjong och allt vad det heter för jag orkar verkligen inte vara sjuk. Dessutom kommer Milea imorgon, då kan jag inte vara sjuk.

Lufthål

Bloggen är det enda stället där jag kommit ut med att vi ska ha barn. Har berättat det för en handfull vänner och familj men väntar lite med Facebook och instagram och så.

Därför är det ju bara här som jag kan lufta mig lite. Som att jag idag varit så illamående och aptitlös att jag ätit ett äpple, tre körsbärstomater samt lite lakrits. Och att det är mycket frustrerande att vara ganska pigg på kvällen och tänka; Imorgon, då ska jag laga ordentlig mat/ta med Mumsan på utflykt/städa pannrummet/träna! Sen så vaknar jag upp och känner mig som en inkapabel hög fram till sex på kvällen.

Ändå är jag jäkligt nöjd med livet. Vi kunde haft pengar nog att kunna betala räkningar för, men annars är allt helt perfekt.

Just det

Idag äter jag lunch med Psykologen. Första gången vi ses sen i juli. Ska bli intressant.

Drömmar

Inatt drömde jag att jag hittade massor av pengar i min plånbok. Hoppas det är en sanndröm.

Så drömde jag att jag badade i en pool och snugglade med Hanna, inte Stiffy! Det var trevligt, men det räcker att det är en dröm.

Sen så drömde jag att Mannen träffade en annan och begärde skilsmässa. Det konstigaste var att ingen blev förvånad! Hoppas detta verkligen bara är glömd oro som ger sig till känna.

Så hur kommer det sig att man ska vara utvilad när man vaknar?

Min kropp är ett tempel, eller hur det nu är

Jag röker inte, snusar inte, dricker inte kaffe och alkohol, köper inte kvälls- och veckotidningar, äter mycket vegetariskt och ekologiskt, dricker sällan läsk och äter ännu mer sällan snabbmat. Har ingen tv och är mycket selektiv med vilka serier, filmer och böcker jag inmundigar. Äter nästan aldrig smågodis.

Och så tänker jag att vilken tråkig och helylle person jag låter som. Som inte förorenar mig själv. Och det jag har kvar är choklad, lakrits, någon enstaka chips och sånt jag bakar själv. Och då måste jag tycka att det är helt okej. För jag vill ju inte bli tråkig. Och om choklad håller mig lite lagom syndig, då tar jag gärna en bit till.





(vill förtydliga att jag i allra högsta grad upplever psychadelier som renande och uppbyggande men att jag förstår att det i många andras ögon skulle ses som 'knark'. Sen har vi ju cannabis, som jag inte helt försonat mig med...)

Det finaste i världen

Min unge pratar nu och hon vill kommunicera hela tiden. Berätta om allt hon ser och allt hon gör. Hon undersöker abstrakta begrepp som att vara ledsen eller mätt. Ledsen är man i ögat och mätt är man i magen.

Igår kväll visade jag henne stjärnhimlen och det var en så stor upplevelse att hon inte kunde prata om något annat imorse.

Hon älskar hallon och böcker. Hon vill måla på allt. Hon härmar allt man göt och säger, en liten papegoja. Hon tycker om att dansa och duscha. Hon skämtar och skrattar och vill vara nära alltid.

Min. Vår. Den finaste.

Sånt jag gör

- bakar kanelbullar med min unge och är blown away över hur duktig hon är. Borde dock skaffa en sån där liten kavel till barn (födelsedagspresent?).

- planerar hela hösten med min man. Hela hösten. Är vi galna?

- bäddar rent och vädrar ut efter en veckas sjuklighet. Skönt.

- tänder en jäklans massa ljus. Inte för att det är mysigt, utan för att vi inte har råd att sätta på elementen och jag hatar att frysa.

Typ såhär;

(jag menar, om man bland alla medhåll faktiskt skulle svara så skulle man ju låta som världens mest humorbifriade pain in the ass, fast man svarar på frågan)

Eller?

Om man visar en bild på sitt stökiga kylskåp och undrar 'är det bara hos mig det ser ut såhär?' så vill man väl inte ha svaret;

Ja, mitt kylskåp är alltid rent, alla glasburkar på en hylla, ägg och pålägg på en annan, salladsgrönsaker i ena lådan, rotfrukter i den andra och allt öppnat längst fram och allt som är nytt längst bak. Samtliga rester finns i stapelbara burkar med lock och allt rensas regelbundet.

Åh Gud

Att precis när man tror att förkylningen håller på att gå över få feber och kräkas är så tråkigt och jobbigt att jag gråter. Särskilt när det är precis innan en planerad utflykt till Göteborg, Mannen och jag, med bröllop och sova hos Milea troligen blir inställd.

Jag försöker att övertala resten av familjen att om jag är bättre imorgon kan vi åka ändå. Vet ej om jag lyckats.

En liten seger

Jag har ju en förkärlek för gamla svartvita filmer. Just nu är jag inne på Ingrid Bergman.

Mannen delar inte riktigt min förtjusning och gick med på att se The Visit. Den var så bra att han gick med på att se fler. Nu har vi kisspaus innan det är dags för Under Capricorn, Hitchcock regisserar. Yes!