Allt

Jag kan i ögonblick önska att tiden får vara stilla, frysa. Men i stort är jag vilsamt pirrig inför livet med denna fantastiska man. Vi är inne på vårt andra år ihop och inget har mattats av, tvärtom. Och jag förfinar inget, jag behöver inte fokusera på det positiva, inget behov av att redigera. För det är helt sant att diskhon är full med disk och barnen leker/bråkar/lever om och pastavattnet kokar och jag är osminkad i ful mjölkfläckig t-shirt och vi hånglar i köket. Och om nätterna är det en ren belöning att få krypa ner i sängen, alltid tillsammans, alltid ihop. Det är så realistiskt riktigt och jag tror inte att vi är oförstörbara. Men åh, vi har de bästa av förutsättningar att leva ett helt liv ihop. Jag är så kär. Allt som är genomsyras av det. Allt.