De senaste åren har jag sörjt lite att vi verkade glidit för långt ifrån varandra; inget kändes riktigt som innan. Började förbereda mig på att det kunde vara slutet.
Så, börjar vi mejla igår kväll. Efter en stund med detta föreslår hon att vi rings istället
och
på en sekund är allt som förut. Och vi är så nära så nära och pratar i munnen på varandra och la precis på. Halv fem på morgonen och det är truly som när vi var tonåringar. Prata hela natten, sova och sedan ses nästa dag och prata ännu mer.
För varje anekdot vi berättade, för varje minns du och för varje asgarv kände jag hur jag läkte. En mjuk smet bredde ut sig inom mig. Här står vi. Med barn och skilsmässor, fyllor, lugg, ligg, ragg, flyttar, familjefejder, inredningskriser, finnar, otaliga fikor och plugg bakom oss. Återigen på exakt samma punkt, helt i synk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar