Ikväll håller vi (egentligen Mannen) andlig samtalscirkel för tredje gången. Jag har inte varit med innan och om det inte vore så att vi är hemma hos oss ikväll skulle hoppa över det. För jag känner mig så kluven till det här att i grupp prata om...ja, vaddå? Dela med sig av erfarenheter antar jag. Kunna lufta saker som man funderar på. Och jag ser ju att om man inte redan har befintligt både äktenskap och stor gemenskap där andar, medialitet, chakran, psychadelier, ceremonier och spirituella upplevelser är standardsamtal vid varje middag, fika och umgänge, ja då förstår jag att behovet måste vara otroligt stort att få prata. Jag har inte det behovet och jag tror också det är varför jag skriver så lite om det.
Att tillkalla änglar, läsa människors energier, få budskap från andra dimensioner, prata med andar, rena rum och tankar, vara medveten om resonanser - är min vardag. Det är borsta tänderna, laga mat och ge katterna mat. Inte alltid något man ens tänker på att man gör.
Dessutom är jag en Guide. Det är inte så naturligt för mig att ha ett samtal på många personer och vara jämbördig. Men oftast brukar det vara trevligt och behagligt, jag kommer inte lida. Men ändå finns det en känsla av att vara en alien i sådana här sammanhang.
Jag tycker att det låter oroväckande att du identifierar dig som Guide och utgår ifrån att en sådan inte är intresserad av jämbördiga samtal. Det låter mer som att du då ser uppdraget som att du är menad att styra andra och leverera ett färdigt lösningspaket snarare än att finnas till som handledare - lyhörd och öppen för att ditt ledarskap kan förändra även dig själv.
SvaraRaderaFör mig är det inte oroväckande - det innebär bara att jag äntligen ser att jag inte är nybörjare länge. Det blev ett väldigt trevligt samtal, men jag längtar efter att möta mina lärare och få vara elev ibland. Lite tuggmotstånd. Lite tankar och idéer som jag inte redan är bekant med. Så bara så.
Radera