Nu inleds en ny tid

Igår på yogan började vi arbeta med Kali och ja. Min entusiasm som jag känt innan över detta minskade något under lektionens gång. Hennes energi tar bokstavligen talat död på allt som inte är gynnsamt för dig och din utveckling och det lät ju himla skönt. Nu känns det mest läskigt. Det är lika bra att bara följa med flödet här, det förstår jag också, men hon verkar vara ganska burdus. Minst sagt.

Eftersom mitt huvud är fullt med bomull

Jag snor lite från eminenta Bondhustrun.

Dagens vill ha: En person som kan ta hand om och leka med bebis så jag kan vara sjuk ordentligt.
Dagens klädsel: Faktiskt har jag tagit mig ur pyjamasen och har mjukisbyxor, linne och huvtröja. Inser nu att allt är lite fläckigt alt. slitet, men det gör inte så mycket.
Dagens smink: Trots att jag var helt sänkt igår tog jag mig faktiskt energi till att tvätta bort gårdagens. Tack vare det är jag helt osminkad idag.
Dagens frisyr: En sedvanlig boll uppe på huvudet.
Dagens händelse: Att jag fick sova ungefär tolv timmar, med några få uppehåll. Fördelen med att amma är att man faktiskt kan sova samtidigt!
Dagens låt: Har lyssnat lite på radio, men kan inte minnas något musik.
Dagens planer: Greja med Lilla M när hon vaknar. När hon somnar för natten lär jag göra detsamma.
Dagens saknad: Malmö. Underbara stad!
Dagens dummaste: Att jag blir sjuk just när Mannen är frisk nog att åka till jobbet vilket leder till att jag måste vara ensam med skrutt.
Dagens sjuka: Förkyld så innibomben.
Dagens drog: Vatten?
Dagens kram: Lilla M.
Dagens puss: Lilla M.
Dagens köp: Inget. Men jag funderar på att gå ut på hm.com.
Dagens godis: Tropisk juice.
Dagens humör: Ganska tillfreds trots allt.

Matporr

En av de bloggar jag läst absolut längst är The Pioneer Woman Cooks. Super duper amerikansk, massvis med bilder (och bilder på mat kan jag aldrig få nog av) och recept som är lätta att inspireras av trots att jag inte en enda gång följt ett recept. Det var från den här sidan som jag fick modet att göra risotto för första gången i mitt liv.

Mums mums.

Jag vidgar min värld

Idag gör jag något jag inte gjort på väldigt länge och träffar någon som jag lärt känna på internet. Hon verkar vara en mycket fin (och vacker!) tjej och jag kan inte förneka att en ganska stor del av mig hoppas på något...mer.

Samtidigt har jag så svårt för att inleda något mer än vänskap när jag verkligen värdesätter personen. För om det blir "fel" är det så lätt hänt att det inte blir något alls av det hela. Och ändå förespråkar jag att sex och attraktion är naturligt och att det inte alls behöver krångla till något. Man kan vara vänner med fördelar. Man kan vara vänner som har haft sex en gång. Man kan vara vänner som flörtar med varandra. Man kan vara mer än vänner...

För herregud vad jag längtar efter en kvinna i mitt liv.

Plötsligt händer det

Vi hade sex igår!

Ja ja, tänker ni, vaddå då?

Allt är lite suddigt, men vad jag minns så hade vi senast sex (med penetration) precis efter nyår. Sen försökte vi någon gång till några veckor senare men det gick inte. Igår gick det efter lite lirkande. Hoppas hoppas hoppas att det är blir en kick i rätt riktning. Efteråt låg vi och pratade en lång lång stund. Om bloggar.

I övrigt hoppas jag att det endast är mental blockering som gör att det gör ont och spänner och svider. Inte ens när jag blev av med oskulden kändes det såhär. Trots att jag är hur blöt som helst känns det obehagligt. Till en början. Men Mannen såg mig i ögonen och hjälpte mig att andas djupt och slappna av och faktiskt, till slut, så blev det väldigt skönt.

Dock är det märkligt att ha sex och vara såhär tjock.

Nästan som att föda barn själv

Hanna och hennes Martin är på förlossningen i detta nu och kommer snart få träffa sin bebis. Det är olidligt spännande och jösses vad jag återupplever Lilla M:s förlossning.

Lycka till!

Bevis på att jag är en tant

Jag vaknar mitt i natten och måste gå på toa.
Nu kan jag inte alls skylla på bebisen, som ju sover som en liten sten.

Läser just nu

Efter att Katta sågat En shopaholics bekännelser var jag än mindre sugen på att läsa den än vad jag varit sedan den kom ut 2000. Men i helgen hade min mor med sig den i en bokhög till mig. Jag tänkte att jag var tvungen att läsa den i studiesyfte.

Den lämnar mig ganska oberörd. Vill man ha något att vila ögonen på när man åker buss är den okej. Förströelse i ordets rätta bemärkelse. Nu är den tack och lov slut så det var inte många timmar jag slösade bort.

Gymping

Igår var jag på gympa. Det var inte så jobbigt som jag förväntat mig - men å andra sidan var jag duktig och körde inte stenhårt. Dock föväntade jag mig träningsvärk i låren men än så länge känns det inte något alls. Inte världens bästa pass, men o så skönt att röra på mig.

Kanske ska trotsa alla regler och gå på ett pass till ikväll?

(Blev uppriktigt ledsen när jag skulle ta på mig träningskläder och upptäcker att allt sitter väldigt tajt, inklusive min träningsbh. Det fick jag inte ens på mig. Hej gigantiska bröst!)

Måndagsnöje

Vi har precis beställt en hel hög med fröer från Runåbergs. Förmodligen är vi lite sent ute, men vi har inte gjort det här förr. Mycket glada nybörjare. Köpte även en krukmakare, då kan man göra egna såkrukor av tidningspapper.

Jag ser mycket fram emot att göra det här. Har fantiserat länge om att kunna odla saker. Mest kryddor. Det jag hann med i höstas var att slänga ner lite lökar i jorden. Är väldigt glad för det - för redan nu är det gott om gröna spret i min (enda) rabatt.

Do:s and don't:s

Ett allmänt bloggskrivartips är att skriva sitt eget inlägg först innan du läser andras bloggar. Detta för att inte tappa din idé eller bli oinspirerad. Oftast tycker jag att det stämmer; men inte alltid. Ikväll var det faktiskt så att det var först efter jag läst 20 bloggar eller så som jag blev sugen själv.

Ett annat är att man ska ha massa bilder. En blogg utan bilder är en tråkig blogg. Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan snarare bli störd av bloggar med för mycket bilder. Jag gillar text. Å andra sidan tar jag hellre en blogg med ganska mycket bilder i förhållande till text än en blogg med bara väldigt mycket, oftast pretentiösa, texter. En bra balans mellan detta tycker jag att t.ex Alexandra har. Hon har även en skön balans mellan vardagstexter och lite djupare samhällsbegrundande.

Sen är ju det här med språket mycket viktigt. Jag gillar grammatik, men jag är ingen språkpolis. Jag har inget emot att man skriver i talspråk eller missar på vissa regler. Jag stör mig allra mest på när märkliga, 'svåra' ord används när jag med säkerthet vet att det finns betydligt vettigare formuleringar. Det känns som personen i fråga bara försöker stila.

Sen ska man länka mycket. Jag vill länka mycket, men är oftast alldeles för lat. Det behöver bli bättring på den fronten. För jag hade ju inte hittat mina älsklingsbloggar om inte någon annan länkat till dem. Så nu tänkte jag ta på mig en blogglänkaruppgift. Vad är vettigt? Minst en länk per tre inlägg? Jo. Om vi börjar där och ser vart det leder.

Läser just nu

Jag förstår inte varför jag inte tidigare läst 'Curtain - Poirots last case'. men bättre sent än aldrig får jag ju säga. Agatha Christie är en av mina absoluta favoritförfattare och just den här boken kan jag inte lägga ifrån mig.

På samma sätt som i den sista boken om Wallander så är nu Poirot väldigt gammal och sjuk. Jag tror att han kommer att dö någonstans i bokens sista kapitel. Vilket är väldigt sorgligt. Man vill liksom att ens bok-hjältar ska vara ålderlösa och eviga. Sen att folk dör som flugor i Christies böcker verkar inte spela någon roll.

Älska böcker!

Samtal

I helgen arbetade både jag och Mannen särskilt mycket med en kvinna vi känner. Hon är otroligt kreativ och har oändligt med potential. Mannen coachade henne innan ljudcirkeln och dagen efter hade jag en del samtal med henne samt lite små miniföreläsningar om kvinnlighet och de subtila kropparna, chakrasystemet och lite annat smått och gott.

Hon är ungefär 20 fysiska år äldre än jag, och hon frågar mig saker. Jag guidar henne. Hon tillåter mig att guida.(Hon ger mig mycket också, så det är inte en one way-street.) Och idag så ringde hon och var fortfarande helt uppfylld efter helgen och berättade om sin process och sina framsteg och hade en hel drös frågor. Hon berättar om och om igen hur hon upplever att hennes andliga process började för ett år sedan när jag kanaliserade bl.a hennes skyddsängel.

Det är så häftigt det där. Att faktiskt hjälpa något framåt i sin utveckling. Inte göra det åt dem, inte behöva lirka och mana, utan helt enkelt inspirera. Motivera. Ge potentiella svar. Bolla tankar med.

Jag har hittat något jag är menad att göra.

Bebis-nytt

Jag märker att jag skriver väldigt sparsamt om Lilla M här. Vill jag inte att det ska vara en bebisblogg? Vet ej. Men här kommer en liten uppdatering;

Skruttan har börjat äta en halv portion palsternacksmos om dagen, efter att ha provsmakat morot i ett par veckor. Min unge älskar att äta, den saken är klar.
Hon har fått sin första stol. Även om jag får palla upp henne med kuddar och handdukar så sitter hon ändå i den och verkar trivas. Träning på hög nivå dock.
Och på tal om träning så har hon absolut fattat grejen att ligga på mage och leka - och så smått börjar hon greppa det här med att vända sig om.

Hon är 4,5 månader och hennes dagsschema ser ungefär ut såhär:
07.00 - Godmorgon! Frukost. Mys i sängen. Morgonmassage och påklädning. Mellanmål.
09.30 - Tröttmaja, sova.
11.30 - Vakenfis. Gosa och leka. Lunch med palsternacksmos + bröstmjölk. Titta på när mamma grejar i köket (favoritsyssla!), lyssna på p3, äta lite mellanmål.
14.00 - Sova lite till.
15.30 - Hungrig! Leka lite. Sitta i mammas knä. Gå en promenad eller hänga i bärsjalen och går runt och plocka i huset.
17.30 - Kvällsmat, pyjamas.
19.00 - Slurk och godnatt.

Vi kör dock inte med ett fast schema, jag försöker lyssna på vad hon behöver och följa hennes rytm. Hon visar väldigt tydligt vad hon vill. Är vi bara hemma och inte har någon tid att passa låter jag henne sova tills hon vaknar - det kan betyda att den där förmiddagsluren blir fyra timmar lång och det således inte blir någon på eftermiddagen. Det är okej med mig.

30 dagar senare

Tyckte inte att den här utmaningen var särskilt svår, känner till och med att jag kommer sakna det lite. Det är tryggt och skönt att ha ett givet tema varje dag. Jag tycker om tryggt och skönt.

Förmodligen har jag skrivit om saker jag inte tänkt på att ta upp annars. Jag har fått tänka till ibland. Definitivt har det utmanat min kreativa sida. Jag har inte skrivit varje dag - har jag haft väldigt mycket framför mig har jag skrivit flera inlägg på raken och tidsinställt.

Ett ämne jag saknade var det här om konst&kreativitet. Musik, målande, skrivande, litteratur. Det går ju inte att ungå kultur. Kanske får lägga till en Dag 31 - Min bästa kultur.

Men som alltid är det skönt att avsluta något.

Dag 30 - Ett sista ögonblick

Den grå klippan är hård och varm mot min hud.
Mitt hår är knastrigt av saltvatten.
Solen lyser så det gör ont i ögonen.
Vi äter pastasallad.
Jag tittar ner mot vattnet nedanför.
Jag tittar på himlen ovanför.
Jag smälter bort i horisonten och vet.

Att jag har ingen tid att passa. Jag är precis där jag ska vara. En väldigt fin människa vill vara min vän. Och idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut.

Dag 29 - Mina ambitioner

Kortsiktiga ambitioner: Blir stark så att jag slipper ha ont. Sätta igång en yogagrupp och/eller praktisera på befintligt yogaställe. Klara av att baka nio minipajer till min Shaktigrupp, för konstigt nog har jag aldrig gjort paj förut. Och som vanligt när det gäller mat har jag jävligt höga ambitioner. Sen blir det ju bra för det mesta också.

Långsiktiga ambitioner: Komma på vad jag vill utbilda mig till och komma in på den utbildningen. Klara av att plugga. Blir klar. Få möjlighet att faktiskt jobba med det jag är utbildad till och däri får göra något jag älskar. Att ständigt utvecklas och bli mitt bästa jag. Att vara mycket snällare än vad jag är nu. Att vara en mycket bra mamma och en mycket bra partner.

Ärligt talat vet jag inte om jag är en särskilt ambitiös person. Hur vet man det? Men jag har mål och jag lyckas med det jag vill. Är dock inte mycket för prestige och gör saker på mitt eget vis. Jag skäms lite över att jag skulle vara en mycket lycklig hemmafru med lite små projekt sådär. Vill inte alls jobba 40 timmar i veckan. Det kanske också är en ambition; att leva på ett sådant sätt så jag inte behöver ha ett heltidsjobb.

Dagens katt

Prinsessan på ärten.

Trippa med diagnos

Någon har sökt på 'magiska svampar asperger' och kommit hit.
Kan du inte ge dig till känna? Det vore intressant att veta vad du tänkte.

För övrigt går det mycket bra att trippa även om man har diagnos. Alla droger kanske inte är lika kompatibla, men å andra sidan funkar ju ingen substans för alla.

Dag 28 - Det här saknar jag

Saknar, längtar?

Det är ett himla tjat på mig, men jag saknar att vara stark. Och längtar efter det. Trodde att jag blivit starkare, för Lilla M kändes så lätt att bära omkring på. Sen visar det sig att hon inte gått upp något alls i vikt på en månad. Alltså. Inte jag som var stark.

Sen saknar jag att dansa rumpan av mig på en skogsfest. Flyga runt på två-tre lappar syra och explodera av lycka. Komma hem efter ett par dygn utan sömn med den där mycket speciella känslan i kroppen. Duscha av mig danssvett och skogsdamm. Äta riktig mat. Få lägga mig i sängen och helt slappna av. Vakna tolv timmar senare; full av energi och inspiration. Tycka synd om de där som häver i sig mängder alkohol och måste dras med baksmällan.

Det förstnämna saknar jag för att det märks i min vardag att det är en brist. Det senare för att i sommras var jag så gravid och var visserligen på några fester men med mycket begränsad rörlighet. Denna sommaren hoppas jag att det blir mer av den varan. Och sommaren 2012 - då åker vi till BOOM.

Dag 27 - Min favoritplats

Jag trivs bäst hemma. Det är min absolut bästa plats. Nu låter jag kanske tråkig, men jag är ett riktigt hemma-djur. Nu är det ju inte så att jag inte uppskattar andra platser och om jag ska vara ärlig tror jag inte att det är hemma som jag mest kommer till min rätt.

Namedropping av andra platser; Malmö. Göteborg. Budapest. På stranden. I skogen. På kafé. På skogsfest. Gymmet. Bibliotek.

Dag 26 - Mina rädslor

De flesta av mina rädslor är fortfarande på det omedvetna planet, och då är de lite svåra att både ta itu med och skriva om.

Jag är nog rädd för att jag ska hamna i illusionen att jag är i en låst situation. Att jag ”inte har några val” förutom att pina mig själv att göra och leva i något jag inte mår bra av. Att ramla tillbaka i omedvetenhet och leva i en måste-värld när mitt eget välmående och utveckling går före allt annat.

För ja, jag går för mitt barn på den punkten. Jag måste må bra och få tid och utrymme att utvecklas för att vara en bra förälder. Och det kanske jag också är rädd för, att vara en dålig förälder.

Sen är jag fortfarande ganska rädd för båtar och undervattens-saker, även om jag försöker jobba på det. Dock är fortfarande min första reaktion när jag ser undersidan på en båt att blund eller titta bort. Sjukt läskigt ju.

Dag 25 - En första

Mannen och jag har inte träffats än när detta händer utan vi mejlar och har daglig telfonkontakt. Redan det första samtalet börjar vi (mest han) prata om andlighet, meditation, yoga och chakran. Jag lyssnar förundrat och kan med lätthet följa det han pratar om, känna igen mig och ge mina egna tankar och erfarenheter. Tills den stunden hade jag lite omedvetet trott att jag var ensam om att tänka på livet och existensen såsom jag gjorde; här inser jag att det finns en hel växande levande kultur med massor av fantastiska människor som delade min livssyn. Det var ju många saker som jag aldrig hört talas om. Som chakrasystemet t.ex. Mannen berättar om hur han först upplevt det genom en chakrabalanseringmeditation. Livligt beskriver han hur han ett i taget känt sina chakran uppifrån och ner och hur de pulserat och vibrerat och blivit en högst fysisk förnimmelse. Han skickar över musiken och ber mig testa.

Ja tjenare, tänker jag. Han kanske kan känna sina chakran bara sådär, men det är ju inget som händer normala människor. Som mig.

Så jag lägger mig tillrätta på sängen, blundar, musiken i mp3:n och hörlurarna i. Katten är utestängd ur sovrummet, ljuset är behagligt. Jag trycker på play. Musik, eller ljud rättare sagt börjar låta. Det finns ingen direkt melodi eller rytm, men tydliga harmonier och frekvenser. Kan inte ens urskilja några instrument, men en del tydliga röster.

En varm känsla börjar sprida sig i mitt bäcken. En punkt, ungefär vid svanskotan känns mer än resten. En liten varm boll.

Inbillning, tänker jag.

Musiken ändrar karaktär, går upp en frekvens. Som på en given signal liksom skjuter en ljus varm stråle upp från den varma bollen ungefär en decimeter upp, vid blygdbenet. Den varma strålen liksom tänder en eld så jag har en intensiv liten eldboll i min kropp.

Inbillning, tänker jag, men får ändå påminna mig själv om att andas och slappna av.

Musiken ändrar sig igen, ytterligare en frekvens upp. Ljusstrålen (som jag också ser för min inre syn) fortsätter upp till lite ovanför naveln. En till eldboll tänds.

Inbillning? Tänker jag, men börjar bli mer osäker. Ännu mer osäker blir jag när musiken höjer sig ytterligare och aktiverar mitt hjärtchakra. Då blir jag dessutom lite orolig över hur det kommer kännas när den är elden kommer tändas i mitt huvud, för dit är den obönhörligen på väg.

Halschakrat aktiveras och hela min tunga och kinder liksom domnar bort, pirrar och vibrerar av kraften i mitt chakran. När tredje ögat mitt i pannan väcks blir det en ljusexplotion i mitt huvud och för min inre syn finns bara ljus. Kronchakrats aktivering känns bara som en mild smekning över hjässan i jämförelse.

Allt det här sker på femton minuter. Hela meditationen är på fyrtiofem och jag kan ju helt ärligt säga att det är de fyrtiofem minuterna som mest radikalt har ändrat min syn på mig själv och min varelse. Det var också första och enda gången jag känt mina chakran så kraftigt. Nu kan jag å andra sidan aktivera vilket av dem som helst enbart genom att fokusera på det.

Dagens katt(er)

Katterna vi tog hand om förra vintern låg ofta i en liten hög och sov. Såg himla mysigt ut.

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Jag är nämnt det flera gånger förut; jag är kräfta. Inte bara i solen, utan även min asendent. Kräftans kanske mest framträdande drag är känsligheten. Det är därför hon har sitt skal som hon kan dra sig inom om det blir för starkt. Kräftan har ett otroligt stor hjärta men kan verkligen knipsa till om det skulle behövas.

Detta ihop med resten av mig gör att jag gråter mest hela tiden. När jag läser bok, ser på film. När någon berättar något rörande. När någon annan är ledsen börjar jag gråta av bara farten. När jag är ledsen, arg eller sårad. När något är väldigt fint. När jag stöter på något sorgligt.

Gråt är mitt främsta känslouttryck och jag kan inte riktigt hjälpa mig själv. Känner väl inte heller att det är nödvändigt. Fast jag måste lära mig att inte börja gråta innan personen som är ledsen gör det.

Ett ämne av vikt

Älskar så himla mycket att vi i min Shaktigrupp pratar mer om att gå upp i vikt och öka sn vitalitet än tvärtom. Så skönt att vara i den miljön. Eftersom jag är den enda i gruppen med riktigt mycket vitalitet så föreslog vår lärare att de andra skulle hänga med mig för att ta del av den energin...och för att jag skulle mata dem.

Den andliga ledaren för skolan indikerade för lite mer än ett år sedan att min ideala vikt vore någonstans mellan 70-75 kilo (fördelade på 160 cm) och det gjorde mig glad. Då var jag bara några få kilo ifrån det, men nu efter graviditet är det betydligt mer. Men det stör mig inte så mycket för jag litar på att min kropp återbalanserar sig - bara jag mår bra och är lycklig och gör sådant min kropp och själ tycker om. Det kan alltså inkludera att äta en semla. Och det inkluderar absolut att längta efter att gå en promenad.

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Något som för det mesta får mig i balans är mat. Detta för att nio gånger av tio när jag är arg/sur/ledsen så beror det på att jag är hungrig. Både att laga och äta mat ger stort lugn. Läsa om mat. Titta på bilder och tv-program.

Sen Lilla M föddes så är hon den största glädjekällan i mitt liv. Underbara unge! Det spelar ingen roll hur trött eller sur jag är; det försvinner i ett nafs så fort jag får henne i famnen.

Grisen får mig också alltid att må bättre. Den gosigaste katten.

Jag mår alltid bra av träning, även om jag lyckas glömma bort det lite grann om jag inte tränar på ett längre tag. Att använda muskler och bli varm och helt gå inte i kroppen är min bästa meditation.

I övrigt är det andra vanliga saker. Vänner. Kramar. Utomhus. Fina saker. Att måla. Att byta miljö. Att skriva av mig. Trygghet.

Lite sen, men vad gör det?

Är snart klar med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Alla andra läste ju den för länge sedan och jag ville också då. Men det blev inte förrens nu.

Himla fin. Som en saga för vuxna. Och jag blir helt förälskad i 1900-talet. Tjenare, vad det hände grejor runt om i världen!

Men nu när den strax är slut vet jag inte riktigt vad nästa bok blir.
Förslag?

Något ni vet även om ni inte visste det

Alla vi människor som promenerar runt här på jorden tillsammans påverkas och tampas med vår egen viljastyrka. Det jag menar med ordet i det här sammanhanget är förmågan att bestämma sig för något och sedan hålla det. Determination. Bestämdhet. Målmedvetenhet. Så nu när vi definerat ordet kommer vi till det riktigt intressanta och relevanta; viljestyrkan är något vi övat varje dag.

Det fungerar såhär:
Varje gång du säger till dig själv att du ska göra något (imorgon ska jag meditera/ringa det där samtalet/gå till gymmet/städa garderoben) så ökar din viljestyrka direkt. Det innebär att nästa gång du lovar dig något går det mycket lättare att genomföra. Vilket i sin tur leder till att det blir lättare nästa gång, osv osv.
Men, viljestyrka har ingen neutral punkt, så varje gång du inte gör det där du sagt till dig själv blir det på samma sätt svårare för varje gång.

Inte så positivt?
Jodå, för viljestyrkan vet heller inte skillnad på vad det är du gör. Så om du vill öva upp din viljestyrka kan du börja med små saker t.ex imorgon ska jag bädda sängen. Ännu bättre blir det om du bestämmer dig för att göra det en viss period, säg varje morgon en vecka.

En annan övning är att skriva upp tio saker du skjutit upp att göra på en lista och sedan beta av dem, en efter en. Samma dag.

Ett tredje knep är att alltid göra allt med en gång. Så fort du kommer på att du ska ringa ett samtal/leta upp ett papper/sotera återvinningen/städa garderoben - gör det. Likadant med att diska efter varje måltid, lägga kläderna i tvättkorgen varje kväll, packa upp träningsväskan så fort du kommer hem.

Så är du trött på att veta att du har saker du borde ta tag i men skjuter upp hängande efter dig, eller har svårt att får gjort det du företar dig att göra; hem och öva. Det är du som bestämmer.

Nu vänder det

Mannen ska på anställningsintervju på en Waldorfskola.
Det känns så himla skönt. Istället för ett timvik på ett HVB-hem, ett fast jobb. Med fast lön. Där han får göra något han faktiskt är bra på och tycker om.
Hela livet kommer bli lättare.

Om han inte får det här jobbet, så dröjer inte länge innan det dyker upp något annat. Jag känner det på mig.

Yay!

Dag 22 - Det här upprör mig

Jag kan bli uppriktigt förbannad på människors tröghet. Och jag inser också att det ju handlar om mig och mina förväntningar på min omgivning men jag är inte där än att jag inte berörs av det. Utan jag bli arg. Frustrerad.

Till exempel den här känslan och uppfattningen som många har att saker bara ’händer’ dem. Livet bara händer, de har inget med det att göra. De slutar göra aktiva val (om de ens börjat) och ägnar större delen av sin tid till att klaga på allt det som ’händer’ utan att ens tänka tanken att göra något åt det.

Nästa led är att människor inte ser sina mönster. De suckar och undrar varför de alltid lyckas hamna i liknande situationer, varför samma saker ’alltid ska hända just dem’. No shit Sherlock, du reder inte ut dina issues och tar tag i ditt liv, vad tror du kommer hända?

Så att. Människor är nog det som gör mig mest upprörd. Ansvarslösheten. Ignoransen. Inskränktheten. Jag blir inte alls upprörd över det jorden gör, jag tycker det är rätt åt oss. Vi behandlar henne som skit, hon ger igen. Tack och lov.

Hallå?

Hörrni folket, börjar det bli tråkigt här? Har jag virrat bort mig? Vad vill ni höra? Är det något jag börjat skriva om som ni vill ha mer av?

Säg till mig.

Längtan

Jag längtar verkligen efter att vara gravid.
Det var ju ganska nyss jag var det.
Men jag tänker på det jag skulle göra annorlunda. Bättre. Jag verkar ha en svaghet gällande det där att göra något första gången. Behöver liksom några gånger på mig för att verkligen få ut allt av det.

(Det konstiga är att jag tror att Mannen också längtar. Han lägger iaf ofta handen på min mage och ser lite mosig ut.)

(Nej, jag tänker inte bli gravid nu. Jag måste bli stark först.)

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Mannen har mött mig vid bussen. Vi har gått genom soliga vår-Malmö hem till honom. Under promenader har han varit tvungen att ringa massa jobbsamtal och jag har mest gått och varit förundrad över staden jag hamnat i. Det är andra gången vi ses och jag vet inte riktigt vad som händer. Allt är nytt och välbekant och pirrigt och lugnt. Vi tar oss upp till fjärde våningen. Han låser upp. Jag går in i hallen.

Och så kommer det. Den där tanken och känslan och vissheten. En total överraskning.

Hemma.

Det dröjde flera månader, långt efter jag faktiskt flyttade in, som jag berättade för Mannen om det första reaktionen.

Dagens katt

Grisen ligger och visar all sin tillit.

Jag har två barn

Jag har tydligen en begränsad mängd smeknamn. Det innebär att jag kallar Grisen och Lilla M för samma saker.

Lilla stumpan, korven, skrutt, prutt, min lilla gosboll, mammas fis, sötnosen, gumman, fjompen, mysgos, pälsboll, snutt, stumpen osv.

Lite förvirrande kan tyckas. Men jag hävdar bestämt att Grisen är lika mycket min bebis nu som hon var innan människobebisen dök upp.

Dag 20 - Den här månaden

Alltså, jag är inte alls bra på att minnas bakåt. Eftersom jag strävar efter att så mycket som möjligt leva nu så lämnar jag liksom varje dag färdig.

Men februari var månaden då vi oroade oss ganska mycket för pengar. Vi tog svamp en gång. Vi förberedde mycket för Lilla M:s namngivningscermoni och kalas. Våren började visa sitt lilla tryne och jag började på allvar kunna ta promenader i omgivningarna. Vi var på middag hos grannen och satt uppe halva natten. Jag började äntligen måla igen. Lilla M fick sin första förkylning. Sen blev jag dunderförkyld. Jag tittade massor på serier, först Private Practice och sedan MASH. Jag bakade ganska mycket. Vi åt några fina middagar med vänner.

Ja. Det blir ju tydligt för mig att det händer betydligt mindre när man är mammaledig än innan. Men som den kräfta jag är så trivs jag bra med att gå hemma och skrota. I mars finns bara ett viktigt datum, och förutom det lär det nog bli ungefär samma framöver. Fint.

Ibland måste man skriva om det som inte finns

Jag tror inte på att tid finns. Inte som sådan, inte som vi har bestämt. Jag tror att allt existerar samtidigt, inget börjar och inget tar slut. Allt finns alltid. Det finns många dimensioner av verkligheter. Jag skapar min verklighet.

Men ändå, tiden! Tiden!

Ibland grips jag av en nästan förlamande känsla av att jag inte hinner med, det går för fort. Tiden som inte finns går för fort. Och det märkliga är att detta uppstår, kan sitta i några dagar, och sedan försvinna lika plötsligt som det kom. Vaddå tiden? Jag hinner med precis det jag vill och ska, det finns gott om tid.

Fast en annan konstig sak. När jag inte gör någonting verkar det finnas alldeles för lite tid. När jag stressar finns det inte heller tillräckligt. Men när jag gör saker i ett flow finns det alltid hur mycket tid som helst.

Tack och lov att jag hittar på allt det här i mitt eget huvud.

Dag 19 - Det här ångrar jag

Egentligen tror jag inte på ånger i sig. Mitt mål är att förändrar det jag inte trivs med, och acceptera resten. Och eftersom jag lever efter devisen att allt blir som det ska så finns det en mening med allt som händer. Men om jag bortser från det en stund så finns det ju såklart saker som jag önskar att jag gjort annorlunda (även om det blev bra ändå).

Jag ångrar en del engångsligg. Jag ångrar också lite grann att det blev så många av dem. Jag ångrar att jag inte stannade mina sex månader i USA utan flydde hem efter två. Jag ångrar att jag inte tränade mer under graviditeten, då hade jag kanske varit starkare nu. Jag ångrar lite att jag inte sparade mer under tiden jag hade det lite bättre ställt, det hade varit skönt nu. Lite grann ångrar jag att jag inte åkte till BOOM 2010, även om tanken inte ens slog mig då.

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Jag fyller år mitt i sommaren vilket ju är trevligt med tanke på vädret och så. Det har dock varit mindre roligt eftersom alla är bortresta. Av den anledningen har jag faktiskt aldrig haft någon riktigt stor fest utan bara mindre kalas.

En födelsedag som var oväntat trevlig var när jag fyllde 21. Jag hade bott ett år i Malmö och bestämde mig för att ha traditionellt tårtkalas. Inbjudan gick ut brett och det blev så otroligt lyckat. 'Öppet hus' gjorde att det från 16 och resten av kvällen alltid var precis lagom mycket folk i vår lilla tvåa. Vi åt kakor och tårtor och alla olika vänner träffade varandra.

Det allra bästa med den födelsedagen var faktiskt presenterna. Folk gav mig så fina saker! En jättefin låda, ett smycke, ett pysselset och två gigantiska basilika-plantor är det jag minns nu. Jag var glad och det blir jag fortfarande när jag tänker på det.

Bara en liten detalj

Nu har jag ju inte hunnit/orkat/haft lust att skriva om min Asperger i stort. Det är ju en ganska förgänglig diagnos och är ibland svår att sammanfatta i ord. Men en sak som för mig är typiskt, som hos mig är en del av diagnosen, är det här med olika material. Viljan att ta på saker. Att saker runt om mig har olika struktur och färg, och jag älskar att blanda olika strukturer.

Strävt. Sammet. Lent. Manchester. Mjuk bomull. Glansigt. Vävt. Flanell. Luddigt, lurvigt, pälsigt. Fluffigt och hårt.

Jag måste få ta på något för att verkligen kunna uppleva det. Och det är samma sak när jag målar och helar. Jag har mycket svårt för att använda verktyg (pensel, pendel, stenar) utan vill ha direktkontakt.

Jo, ja, tänker ni, men vart ligger handikappet i det?

Exempel; jag var på en utställning med min konstnärsvän. Tavlorna var helt fantastiska och jag reagerade med att gå nära nära och stryka med handen över duken. Men vän blev alldeles förfärad och sa till mig att så får man faktiskt inte göra. Jag blev helt förvånad, samtidigt som jag kunde förstå det. Därefter fick jag ha händerna i fickorna för att kunna motså impulsen.

Och jag kan ju säga att om jag någonsin ställer ut mina tavlor ska jag ha en skylt där det står att man gärna får ta på konsten.

Livet på landet

Ungefär 03 inatt upptäcker jag att vi inte har någon ström. Elbolagets bilar åker runt. Märker på morgonen att vi varken har värme eller rinnande vatten. Det är ändå ganska okej, det som oroar mig mest är frysen. Däri har vi mat för många pengar och har verkligen inte råd att det ska förstöras.

Mysigt var att vi i morse bunkrade in oss i sovrummet, Mannen tände massor med värmeljus. Vi läste högt för varandra och lekte med bebisen. När hon somnade om gjorde vi detsamma. Välbehövligt, för det minst mysiga just nu är att jag är fruktansvärt förkyld.

Dessutom är det riktigt ruggigt väder.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Alltså förlåt mig, men det måste faktiskt bli när Lilla M föddes. Det kan man läsa om här, här och här.

Det allra allra starkaste var när jag faktiskt krystade fram henne. Att jag visste att det var så himla nära och jag kunde känna hennes kropp pressas ur mig. Lättnaden när all spänning och värk släppte. Hennes otroliga tyngd när hon lades på min mage. Jag minns att jag var så förvånad över att det var så hon såg ut. Fortfarande kan jag bli lite häpen när jag tittar in i hennes kloka ögon och ser henne ligga och leka med sina händer över att hon är här. Att hon är en sådan perfekt blandning av mig och Mannen.

När jag väl kom upp i sittande ställning, eller halvsittande, och faktiskt började ta i henne var det väldigt svårt. All min energi var borta och min kropp var helt urlakad. Jag hade knappt någon muskelstyrka kvar men höll henne tryckt (tryggt) mot mitt bröst och redan från första stund åt hon ordentligt och mycket.

Att föda var absolut det häftigaste jag någonsin gjort och jag längtar tills jag får göra om det.

Dagens katt

Det gäller att sova med stil.

Lunch

När jag var yngre undrade min mamma om jag åt böcker. Och ingen måltid är komplett utan lite saftig litteratur.

Vardagslyx

För mig känns det fruktansvärt lyxigt att bo mitt i ett naturreservat. Just idag känner jag mig extra tacksam, naturen är underbart vacker. Hej Våren!

Dag 16 - Min första kyss

Det var min första kärlek som gav mig min första kyss. Vi var på väg till en klasskompis för ett skolarbete och mitt på cykelbanan stannade han mig och vi kysstes. Med tunga.

Detta måste ha varit någon gång i femman eller sexan, och det är en av två första kyssar jag minns. Den andra är första gången jag kysste Mannen, men det får bli en annan historia.

Mönster

Och som alltid när det varit lite mycket och det är lite pressat och stressat och ångest över ekonomi så kommer det små tecken på att mönstret upprepar sig.
Som att han säger att han är sugen på att röka.
Och när jag frågar varför så är bristen på intresse där, vill inte orkar inte gå in i det.

Och jag vet, är han sugen på att röka och inte tar tag i det nu, så kommer det inom en två-tre veckor resultera i något annat. Oavsett hur missbruket tar sig i uttryck så resulterar det i samma sak; sabbar energierna totalt.

Och lagom när vi lyckats bygga upp och höja energinivån börjar det om igen.
Men han säger att för varje vända så förstår han mer och mer om sig själv och det blir längre och längre tid mellan återfallen.

Kanske, säger jag. Men jag tycker ändå att man borde lära sig någon gång.

Lite mer om jämställdhet och föräldraledighet

Varken Mannen eller jag är föräldralediga.
Inte jag för att jag får aktivitetsersättning från Försäkringskassan, och man kan inte kombinera de båda. Så jag sparar mina dagar tills då jag bättre behöver dem. Typ nästa vinter eller så.

Mannen gör det inte för att han har bara ett timvikariat + eget företag och det innebär att han jobbar 2-4 dygn i stöten och sen är ledig lika länge. Skulle han ta ut 'föräldraledighet' de dagarna skulle det iofs bli lite mer i kassan nu, men det skulle ändå kännas som att slösa på dagar eftersom han bara skulle få lägsta ersättningen.

Vi siktar på att Mannen får ett fast, mer välbetalt jobb ungefär snart och att han då, beroende på situationen kan börja ta ut dagar till hösten och sen vara hemma helt med Lilla M efter jul. För då tänker jag börja plugga. (Vad vet jag inte, men det ska jag ta reda på.) Sen så pratar vi lite om bebis nummer två och tänker att det vore bra att ha dagar att ta ut den sista månaderna under graviditeten.

Så det är lite meckigt sånt här och systemet är tyvärr inte alls gjort för att man har någon annan slags livssituation än ett fast heltidsarbete 8-17 mån-fre. Och ett sånt liv lever vi inte alls just nu, har aldrig gjort. Men det kanske kommer med det här nya fantastiska jobbet Mannen ska få! *visualiserar järnet*

Dag 15 - Mina drömmar

Jag drömmer om fler barn. Jag drömmer om att få instruera yoga och hjälpa människor dagarna i ända. Jag drömmer om att verkligen landa i mig själv. Jag drömmer om att inte ha åldern emot mig. Jag drömmer ofta om inredningsprojekt. Jag drömmer om att träffa kvinnan i mitt liv. Jag drömmer om djur och trädgård.

Men faktiskt är det så att jag inte drömmer så mycket, jag visualiserar mest. Har inte riktigt förstått om det är samma sak. För jag ser något framför mig och jag vet i magen om det kommer bli så eller inte. Och sen händer det.

Sen drömmer jag ju fruktansvärt mycket om nätterna också. Har drömtolkningslexikonet på sängbordet. Himla spännande det där med drömmar.

Jag väljer min verklighet

Finaste Mi lägger upp min bästa levnadsregel och det får mig att tänka. För mig handlar det inte bara om att behandla andra såsom man vill bli behandlad själv, det är också något större. Jag tror starkt på att det man ger sin energi växer. Att tänka, prata och skriva om ett problem och ständigt ta ställning cementerar. Ofta, inte alltid. Ligger något strax under ytan eller är totalt oadresserat ska man lyfta upp det, tydliggöra och sen släppa det.

Det är anledningen till att jag konsekevent inte skriver om politik och samhällsfrågor. Det är anledningen till att jag inte läser tidningar eller tittar på nyheter. Det är inte för att jag är dum och ignorant, utan helt enkelt för att jag vill leva förändringen. Jag vill inte prata om hur det skulle kunna vara om det inte var några krig/orättvisor/ojämlikhet/svält/nöd/katastrofer/obalanser.

Jag lever som om det redan vore så.

Jag tänker att om jag behandlar världen som om den är perfekt, och också varje människa som om den är det, så kommer det vara det. Jo, jag ger pengar till Rädda Barnen, hänger med i de lokala miljöfrågorna och vill arbeta med att hjälpa människor. Men jag försöker göra det på ett sätt som inte göder problemen.

Min erfarenhet är nämligen att de som verkligen går in i en problematik, ta jämställdhet som exempel, de ser inget annat än det någonsin, någonstans. I varje situation lägger man filtret 'feminism' och analyserar problemet. Dessa personer verkar ständigt gå runt och vara arga. Beredd till strid. Av denna anledningen läser jag inte Hanna Fridens eller Elin Grelsson bloggar längre - det är för mycket kamp. Jag vill inte programmera mig själv med ilska och krig. Jag vill läsa om människors utveckling, hur de vänder något jobbigt till något bra, hur vi hjälper varandra.

Så om du börjar prata politik eller samhällsfrågor med mig är det mycket troligt att jag bara ler och leder samtalet vidare till något annat.

Dag 14 - Det här har jag på mig idag

Faktum är att jag har på mig i princip samma saker somhäromdagen. Enda skillnaden är att linnet är rosa och tröjan är brun.

Blir liksom inte så mycket variation när man är mammaledig.

Dag 13 – Den här veckan 06

Söndag: Var det ju som efterfest efter festen. Det kan man läsa mer om här.

Måndag: Åkte Mannen till jobbet. Jag hängde med Lilla M. Gjorde så lite som möjligt.

Tisdag: Mannen var fortfarande på jobbet. Jag hängde med Lilla M. Gjorde lite mer, diskade upp, småstädade.

Onsdag: Mannen kom hem från jobbet, äntligen. Alla kände sig dock lite hängiga så istället för att åka till Malmö och gå på yoga, som vi brukar, stannade vi hemma och tog igen oss.

Torsdag: Jag fick ryck och ville klippa mig och handla på BodyShop så vi stoppade in oss och en vän i bilen och åkte till Kristianstad. Vi promenerade runt, jag klippte mig, vi fikade. När vi kom hem ordnade vi middag och satt och pratade ganska länge.

Fredag: Blev Lilla Ms krasslighet värre. På kvällen gick vi över till grannen på middag och där blev vi kvar till kvart över två på natten.

Lördag: Man gick upp tidigt och åkte iväg för att föreläsa. Jag var trött efter gårdagen och sov när Lilla M sov. På eftermiddagen gick vi en jättelång promenad i solen.

Söndag: Sov vi alla superlänge, åt frukost och gick sen ut på promenad. På eftermiddagen målade jag lite, läste och annat sånt. Nu gör Mannen mat och jag bloggar. När Lilla M somnat antar jag att vi ska äta och sedan titta på en film.

Dag 12 - I min handväska

Jag byter handväskor väldigt ofta. Vid varje byte tömmer jag inte riktigt utan hivar över det jag anser viktigast för stunden. Det betyder att jag har x antal handväskor har lite smått och gått kvar - det är rena skattjakten. (Gör likadant med jackor.) Vad jag har i min väska beror dels på storleken och på vart (och hur långt) jag ska. Så om vi delar upp det såhär;

Ingår alltid: Plånbok, mobil, nycklar. Läppbalsam. Paket näsdukar. Extra snodd.
Ingår ofta: Liten spegel, några läppglans, liten anteckningsbok, pennskrin och Filofax. Liten hårborste. Vattenflaska, äpple, halstabletter. Glasögon+fodral.
Ingår ibland: Bok. Något klädesplagg. Kameran.

De första veckorna av Lilla Ms liv så hade jag en skötväska till henne, och mellanstor handväska till mig själv. Men det var så meckigt att jag numera bara använder min stora väska, typ weekendbag-liknande, och har allt i. Då ingår såklart blöjor, liten handduk, tvättlappar, liten leksak, extra kläder och lite annat mojs till bebisen.

Att vara mamma, del 12

Min lilla skrutta är dunderförkyld. Precis som en stor människa fast i den här pyttelilla kroppen. Till skillnad från stor människa så kan hon ju dock inte snyta sig och andra underlättande grejor.

Tycker lite synd om min bebis.

Dag 11 - Mina syskon

Den här blir väldigt enkel; jag har inga syskon.
När jag var liten skaffade min mamma hundar istället, för att jag inte skulle vara helt ensam, utan lära mig att andra också behöver uppmärksamhet och omvårdnad. Det gick väl ganska bra.

Min mammas man (sedan 2003) däremot, han har fyra barn. Men de är alla äldre än mig så när vi kom in i bilden hade de redan flyttat hemifrån.

Ofta undrar jag över det, syskonrelationen. Hur det är. Och att jag aldrig kommer förstå mina barns relation. Det verkar så fint det där med syskon.

Ibland förvånar jag mig själv

Igår gjorde jag något som jag inte alls trodde när jag vaknade på morgonen.
Jag bokade tid hos en frisör och klippte mig.

Detta är stort därför
a) jag har inte varit hos en frisör på nästan åtta år. Kompisar har toppat mitt hår med jämna mellanrum.
b) håret blev mellan 15-20 cm kortare. Från att ha tangerat midjelångt till mitten av skulderbladen.

Känns som att jag har ett helt nytt hår. Det känns underbart, fastän jag nästan grät när jag satt där och hon klippte av det. Men lättnaden efteråt! Så himla mycket som liksom fastnar i håret. Tror att det här har mognat i mig länge och det var helt enkelt dags nu. Förändring.

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Alltså det här med att klä sig kombinerat med post-gravid-kropp är ingen hit. De sista veckorna innan förlossningen var i och för sig inte heller så spexiga. Men here we go, nerifrån och upp;

Fötter: Svarta strumor från Lindex + svarta tunna ullstumpor. Stövlar köpta på skopunkten för säkert sju år sedan, håller än.
Ben: Underställsbyxor från Everest. Stretchjeans/leggings från Lindex.
Överkropp: Bikinibh. Nougatfärgat linne från b.young. Rosa tröja från Vila. Randig sjal från Tanzania (landet då alltså, inte någon lite affär). Grå jacka från Givanni. Benvit halsduk som mamma stickat.
Huvud: Hallonrosa pannband som jag stickat.

Smycken idag var rosa små pärlörhängen och mitt fina fina rodokrosit-halsband.

Dag 09 - Min tro

För det första så vill jag klargöra att jag tror.
Sen brukar det jag tror på utvecklas.

Jag uppfostrades i en kristen miljö, och hängde ganska mycket i kyrkan. Det var inget fel med det, men jag kände någonstans att jag trodde på mer än det. Långt innan jag hade något sammanhang hade jag långa teorier om hur Big Bang och evolutionen var skapelser av gud och inte någon slags motsats. Jag såg bibeln som en fin hög med liknelser och exempel.

Våren 2008 vaknade jag och det med besked. Det var boken 'Samtal med Gud' av Neale Donald Walsh som öppnade mina ögon. Där stod liksom allt jag tänkt och känt och trott men aldrig satt ord på. Däri och i den begynnande relationen med Mannen expanderade min värld i rasande fart. På bara några veckor upptäckte jag mina chakran, började meditera regelbundet, gjorde för evigt slut med viss ovanor och tog det sista steget in i att verkligen ta ansvar för mitt liv. Jag såg allt med nya ögon och det fick mig att älska världen. Jag såg allt med nya ögon och slukade varenda bok om andlighet jag kom åt. Jag upptäckte mina helande förmågor och började resan in i mig själv.

Jag tror på kärlek. Jag tror på att vi alla valt och ständigt väljer den verklighet vi lever i. Jag tror på att vi hör ihop, vi är alla ett. Jag tror på att vara förändringen. Jag tror på utveckling och transformation. Jag tror på att vi ska hjälpa varandra. Jag tror att var och en har sin egen sanning och sin egen väg att gå. Jag tror på energifält och på allt det där man inte riktigt ser först, men som alla känner (och kallar det för 'stämning' eller 'kemi'). Jag tror på reinkarnation. Jag tror att allt har en mening och ett syfte.

Dagens katt

Grisen var i paradiset när vi flyttade. Massa lådor och backar att leka i.

Att vara mamma, del 12

Håller på att få bryt. Fick faktiskt bryt två gånger igår, då jag inte visste var jag skulle göra av mig själv.

Lilla M har bara ätit och ätit hur bra som helst ända sedan hon föddes. Och nu de senaste dagarna är det skitjobbigt. Hon gnölar för att hon är hungrig men sen äter hon ialla fall inte ordentligt utan bara släpper bröstvårtan hela tiden och korvar sig. Som en korv. Och när jag sätter henne upp för jag tänker att hon ju inte vill ha mat blir hon asförbannad. Samma visa varje gång.

Fattar inte. Min glada unge har blivit en argbebis. Och jag blir en argmamma.


Ps. Kändes lite bättre imorse då hon efter många om och men åt ordentligt länge. Hoppas vi är inne på rätt bana igen.

Promenad

Första gången sedan i höstas som vägen upp till slottet är barnvagnsvänlig. Hurra på den!

Dag 08 – Ett ögonblick

Det är morgon. Det är försommar. Det är 2008 och jag har bott sex månader i min första lägenhet. Det är en stor tvåa med balkong i nord-öst. En balkong i nord-öst betyder morgonbalkong.

Jag har gjort ordentlig frukost. Jag har fortfarande nattlinne på mig. Jag sitter i den lena mjuka solen och dricker te och läser min bok. Jag vet att idag ska jag cykla till skolan och plugga. Jag ska cykla hem och åka och träna. Jag ska laga middag och hänga med en vän hela kvällen. Jag ska sen få somna i mina stora fina sköna säng.

Det är morgon. Det är försommar.
Jag känner mig helt och hållet tillfreds.

Grå grå grå är himlen utanför

Många jublar över dagens månadsbyte. Mars.

Personligen är jag inte så förtjust i mars. (Inte godiset heller). Månades tycks varken höra till vintern eller våren utan är bara en sådan där transportsträcka, utan att något trevligt händer. Inga helgdagar. 31 dagar lång. Grå. Blöt.

Men förutom det så får det ju hemskt gärna bli vår.
Jag är inte den som är den.

Och trots det väldigt grå vädret kanske vi faktiskt lyckas ta oss ut på den där promenaden idag. Håll tummarna!