Jag kan bli uppriktigt förbannad på människors tröghet. Och jag inser också att det ju handlar om mig och mina förväntningar på min omgivning men jag är inte där än att jag inte berörs av det. Utan jag bli arg. Frustrerad.
Till exempel den här känslan och uppfattningen som många har att saker bara ’händer’ dem. Livet bara händer, de har inget med det att göra. De slutar göra aktiva val (om de ens börjat) och ägnar större delen av sin tid till att klaga på allt det som ’händer’ utan att ens tänka tanken att göra något åt det.
Nästa led är att människor inte ser sina mönster. De suckar och undrar varför de alltid lyckas hamna i liknande situationer, varför samma saker ’alltid ska hända just dem’. No shit Sherlock, du reder inte ut dina issues och tar tag i ditt liv, vad tror du kommer hända?
Så att. Människor är nog det som gör mig mest upprörd. Ansvarslösheten. Ignoransen. Inskränktheten. Jag blir inte alls upprörd över det jorden gör, jag tycker det är rätt åt oss. Vi behandlar henne som skit, hon ger igen. Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar