Nu har jag ju inte hunnit/orkat/haft lust att skriva om min Asperger i stort. Det är ju en ganska förgänglig diagnos och är ibland svår att sammanfatta i ord. Men en sak som för mig är typiskt, som hos mig är en del av diagnosen, är det här med olika material. Viljan att ta på saker. Att saker runt om mig har olika struktur och färg, och jag älskar att blanda olika strukturer.
Strävt. Sammet. Lent. Manchester. Mjuk bomull. Glansigt. Vävt. Flanell. Luddigt, lurvigt, pälsigt. Fluffigt och hårt.
Jag måste få ta på något för att verkligen kunna uppleva det. Och det är samma sak när jag målar och helar. Jag har mycket svårt för att använda verktyg (pensel, pendel, stenar) utan vill ha direktkontakt.
Jo, ja, tänker ni, men vart ligger handikappet i det?
Exempel; jag var på en utställning med min konstnärsvän. Tavlorna var helt fantastiska och jag reagerade med att gå nära nära och stryka med handen över duken. Men vän blev alldeles förfärad och sa till mig att så får man faktiskt inte göra. Jag blev helt förvånad, samtidigt som jag kunde förstå det. Därefter fick jag ha händerna i fickorna för att kunna motså impulsen.
Och jag kan ju säga att om jag någonsin ställer ut mina tavlor ska jag ha en skylt där det står att man gärna får ta på konsten.
Jättebra skrivit!
SvaraRaderaHehe :) <3
SvaraRaderaJag har också tänkt ha utställningar, med mindre taktila objekt bredvid som målats samtdiigt, som man får ta på.
Däremot ville jag ju inte att du skulle bli utskälld/stämd av galleriet ;) Roligt minne!
Ps. Jag tar ofta på konst när ingen ser, dock aldrig målningar pga jag vet hur det kemiskt fungerar, kan ej lika mycket om annat så jag tar på t.ex. skulpturer mycket.