Säkert som många andra katter tycker Grisen om att krypa in i halvöppna lådor. Bara öronen som inte får plats.
måndag 28 februari 2011
Dagens katt
Säkert som många andra katter tycker Grisen om att krypa in i halvöppna lådor. Bara öronen som inte får plats.
Som om inte det vore nog
Har jag mensvärken från helvetet.
Och Mannen ringde precis och berättade att han inte alls slutar jobbet imorgon bitti utan måste jobba till onsdag.
Det finns inga pellets i pannan, huset blir bara kallare och kallare och klena jag ska på något vis med mensvärken och bebisen och målarna i huset få i minst fem 16-kilos-säckar i pelletsbehållaren.
Annars är det en bra dag. Va?
Och Mannen ringde precis och berättade att han inte alls slutar jobbet imorgon bitti utan måste jobba till onsdag.
Det finns inga pellets i pannan, huset blir bara kallare och kallare och klena jag ska på något vis med mensvärken och bebisen och målarna i huset få i minst fem 16-kilos-säckar i pelletsbehållaren.
Annars är det en bra dag. Va?
Här kanske gränsen går
Är inte helt säker på vad man faktiskt får blogga om utan att folk får flippen. Knark verkar ju gå ganska bra men här går kanske gränsen.
Jag fick mens igår. Inte första gången sedan förlossningen, så det var ingen stor grej. Reagerade lite på att jag var tvungen att byta binda lite väl ofta under dagen men jag brukar ha rikligare blödning första dagen.
Sen vaknar jag i morse (innan bebis, tack och lov) och; blodbad.
Skojar inte.
Dränkta pyjamas byxor. En hel nattbinda är helt proppfull så det har helt runnit över. Det är blod överallt på lakan och mig.
Alltså. Kära vänner. Är det här riktigt normalt?
Jag fick mens igår. Inte första gången sedan förlossningen, så det var ingen stor grej. Reagerade lite på att jag var tvungen att byta binda lite väl ofta under dagen men jag brukar ha rikligare blödning första dagen.
Sen vaknar jag i morse (innan bebis, tack och lov) och; blodbad.
Skojar inte.
Dränkta pyjamas byxor. En hel nattbinda är helt proppfull så det har helt runnit över. Det är blod överallt på lakan och mig.
Alltså. Kära vänner. Är det här riktigt normalt?
Dag 07 – Min bästa vän
Min allra allra bästa vän-vän Gumman lärde jag känna på mellanstadiet när våra klasser slogs ihop. Det dröjde dock till första dagen första året på högstadiet innan jag fattade att vi var vänner. Då var vi ett litet gäng på tre, men senare luckrades vi upp och nu är det bara Gumman och jag som fortfarande är nära.
Vi har den sortens vänskap där vi ibland har setts dagligen och nästan bott hos varandra och sedan går det månader utan att vi hörs. Detta även när vi bodde endast några hundra meter ifrån varandra. Nu är det ungefär 30 mil mellan oss men vi ses några gånger om året ändå. Vår vänskap har självklart blivit annorlunda de senaste åren, då både hon och jag har fått barn och flyttar och diverse annat hänt. Framförallt är det annorlunda att vi inte alls delar vardag längre. Men eftersom vi känt varandra så länge så vet vi var vi har varandra.
Sen känns det också självklart att Mannen är min bästa vän, men på ett annat sätt än Gumman är. Utöver de två har jag många andra fina människor i mitt liv och för det är jag mycket tacksam.
Vi har den sortens vänskap där vi ibland har setts dagligen och nästan bott hos varandra och sedan går det månader utan att vi hörs. Detta även när vi bodde endast några hundra meter ifrån varandra. Nu är det ungefär 30 mil mellan oss men vi ses några gånger om året ändå. Vår vänskap har självklart blivit annorlunda de senaste åren, då både hon och jag har fått barn och flyttar och diverse annat hänt. Framförallt är det annorlunda att vi inte alls delar vardag längre. Men eftersom vi känt varandra så länge så vet vi var vi har varandra.
Sen känns det också självklart att Mannen är min bästa vän, men på ett annat sätt än Gumman är. Utöver de två har jag många andra fina människor i mitt liv och för det är jag mycket tacksam.
söndag 27 februari 2011
Dag 06 - Min dag
07.15 slår Lilla M upp sina vackra blå och börjar gruffa. Jag är inte direkt vaken men går som vanligt fram till hennes vagga, möts av hennes breda leende och blir pigg och full av energi med en gång. Vi lägger oss i sängen och gosar, som varje morgon. Mat och kläder* till bebis, också precis som varje morgon.
Det som inte riktigt är som varje morgon är att vi har fyra övernattningsgäster efter kalaset igår och dagen börjar betydligt mer socialt än i vanliga fall. Dukar fram fin frukost och väcker de som inte redan är vakna. Sen fick jag fullt upp med att mata och lägga bebis så min frukost blev på stående fot under avdukningen.
En efter en droppar vännerna av, en del som jag vet att jag inte kommer få se på lång tid. En vän som jag inte sett på ett år dröjer kvar när Mannen åkt iväg för att skjutsa de andra. Hon ber mig om healing och en meditation.
Javisst, säger jag.
Så vi sätter oss mitt emot varandra, öppnar upp oss som kanaler och jag leder oss ner i meditation. Allt sker på intuition och jag bara förmedlar det som kommer till mig. Efteråt har vi ett mycket starkt och fint samtal och vi hinner även med lite yoga. När vi är klara känns det självklart att hon ska stanna ytterligare och efter fikat blir det så att hon ger Mannen ett coachingpass.
Under tiden de pysslar med det så grejar jag med Lilla M som nu vaknat. Hon slumrar in igen och då passar jag på att måla. Vännen åker och Mannen och jag tar bebis och katt, lägger oss i sängen och ser slutet på en film vi började med häromdagen. Sen blir vi hungriga. Under matfixandet kommer en annan vän förbi och han äter även med oss.
Bebis får pyjamas. Bebis somnar. Jag målar lite till och Mannen skriver blogginlägg. Han vill ha en bild till inlägget så jag målat mustasch och illustrerar ilsken kriminell. Han sa att jag aldrig kommer bli en bra fotomodell eftersom jag bara gör en min bra – glad.
Den lilla stunden till som jag orkar vara vaken kommer ägnas åt filmtittande och mysande innan Mannen åker till jobbet. Sen är det god natt.
*Måste erkänna att jag gick runt hela dagen i pyjamasbyxor. Hittills har ingen som klagat.
Det som inte riktigt är som varje morgon är att vi har fyra övernattningsgäster efter kalaset igår och dagen börjar betydligt mer socialt än i vanliga fall. Dukar fram fin frukost och väcker de som inte redan är vakna. Sen fick jag fullt upp med att mata och lägga bebis så min frukost blev på stående fot under avdukningen.
En efter en droppar vännerna av, en del som jag vet att jag inte kommer få se på lång tid. En vän som jag inte sett på ett år dröjer kvar när Mannen åkt iväg för att skjutsa de andra. Hon ber mig om healing och en meditation.
Javisst, säger jag.
Så vi sätter oss mitt emot varandra, öppnar upp oss som kanaler och jag leder oss ner i meditation. Allt sker på intuition och jag bara förmedlar det som kommer till mig. Efteråt har vi ett mycket starkt och fint samtal och vi hinner även med lite yoga. När vi är klara känns det självklart att hon ska stanna ytterligare och efter fikat blir det så att hon ger Mannen ett coachingpass.
Under tiden de pysslar med det så grejar jag med Lilla M som nu vaknat. Hon slumrar in igen och då passar jag på att måla. Vännen åker och Mannen och jag tar bebis och katt, lägger oss i sängen och ser slutet på en film vi började med häromdagen. Sen blir vi hungriga. Under matfixandet kommer en annan vän förbi och han äter även med oss.
Bebis får pyjamas. Bebis somnar. Jag målar lite till och Mannen skriver blogginlägg. Han vill ha en bild till inlägget så jag målat mustasch och illustrerar ilsken kriminell. Han sa att jag aldrig kommer bli en bra fotomodell eftersom jag bara gör en min bra – glad.
Den lilla stunden till som jag orkar vara vaken kommer ägnas åt filmtittande och mysande innan Mannen åker till jobbet. Sen är det god natt.
*Måste erkänna att jag gick runt hela dagen i pyjamasbyxor. Hittills har ingen som klagat.
lördag 26 februari 2011
Dag 05 – Vad är kärlek?
Allt är kärlek. Eller snarare; vad är inte kärlek?
Välmående. Lycka. Tillit. Glädje. Harmoni. Ödmjukhet. Styrka. Medkänsla. Skratt. Rörelse. Kroppar. Värme. Mat. Tillfredsställese. Nöje. Lättnad. Lugn. Frid. Kramar. Barn. Djur. Natur. Skönhet. Enkelhet. Tystnad. Musik. Intuition. Familj. Väner. Närhet. Frihet. Stillsamhet. Hetta.
Jag tror att den riktiga motsatsen till kärlek är rädlsa. Lever jag i rädsla kan jag inte leva i kärlek. Lever jag i kärlek kan ingen rädlsa finnas.
Ibland glömmer jag bort det, men det är en sanning för mig likafullt.
Välmående. Lycka. Tillit. Glädje. Harmoni. Ödmjukhet. Styrka. Medkänsla. Skratt. Rörelse. Kroppar. Värme. Mat. Tillfredsställese. Nöje. Lättnad. Lugn. Frid. Kramar. Barn. Djur. Natur. Skönhet. Enkelhet. Tystnad. Musik. Intuition. Familj. Väner. Närhet. Frihet. Stillsamhet. Hetta.
Jag tror att den riktiga motsatsen till kärlek är rädlsa. Lever jag i rädsla kan jag inte leva i kärlek. Lever jag i kärlek kan ingen rädlsa finnas.
Ibland glömmer jag bort det, men det är en sanning för mig likafullt.
fredag 25 februari 2011
Dag 04 - Det här åt jag idag.
Föga spännande matdag. Ett äpple. En fjärdedels pizza, hemmagjord. Semla. Fiskgryta. Ungefär så.
Uppdrag slutfört
Jag hittade faktiskt en klänning till slut. Tyvärr (eller jag vet inte, jag har inget kategoriskt emot det egentligen) så är den rosa. Med glittrigt tyll. Men jag lovar er att det var den enda festiga klänningen jag kunde hitta. Och det är ju hennes namngivningscermoni. Faktiskt.
torsdag 24 februari 2011
Slå dövörat till
Alltså, Försäkringskassan.
Orkar. Inte.
Så stelbent och fyrkantigt och motsägelsefullt och kontraproduktivt. Det är ett under att jag pallat såhär länge. Och eftersom jag planerar att ha fler barn så är det väl inte slut än. Men.
Så himla jobbiga.
Ni fattar vad jag menar.
Orkar. Inte.
Så stelbent och fyrkantigt och motsägelsefullt och kontraproduktivt. Det är ett under att jag pallat såhär länge. Och eftersom jag planerar att ha fler barn så är det väl inte slut än. Men.
Så himla jobbiga.
Ni fattar vad jag menar.
Dag 03 – Mina föräldrar
Jag känner inte min pappa. Min mor och jag flyttade från honom och Norrland när jag bara var ett halvår. Sedan var det nollkontakt under hela min uppväxt, fastän mamma var noga med att berätta att om jag ville så skulle hon hjälpa mig att ta kontakt med honom. Jag ville aldrig, och det gjorde ju inte han heller...
...förrens jag fyllde 18. Då började han plötsligt höra av sig från ingenstans med den märkliga uppfattningen att min mamma alltid hindrat mig från att höra av mig. Dessutom att hon snackat skit om honom, vilket inte heller är sant. Hon har sagt mycket mycket lite. Att han skickat massa brev. Jag fick ett vykort när jag var två, sedan dess inget.
Och allt det här är fortfarande mycket märkligt. Det finns massa skit begravet och hur mycket blockeringar som helst kopplat till detta med min pappa. Hittills har jag inte riktigt orkat ta tag i det. Vet inte vad jag vill.
Men min mamma och jag har alltid haft en bra relation. Vi pratar inte alltid högt om saker, och det är inte alltid så bra, men hon är alltid stöttande när det gäller. Hon var bara 21 när hon fick mig, och kanske är det på grund av det som hon aldrig sagt ett negativt ord om att jag valde att få barn tidigt. Jag tror jag har en väldigt stabil och normal relation till henne, varken överdrivet nära eller märkligt dålig. Vi tycker om att umgås och när det gäller många saker vill jag gärna vara som henne.
...förrens jag fyllde 18. Då började han plötsligt höra av sig från ingenstans med den märkliga uppfattningen att min mamma alltid hindrat mig från att höra av mig. Dessutom att hon snackat skit om honom, vilket inte heller är sant. Hon har sagt mycket mycket lite. Att han skickat massa brev. Jag fick ett vykort när jag var två, sedan dess inget.
Och allt det här är fortfarande mycket märkligt. Det finns massa skit begravet och hur mycket blockeringar som helst kopplat till detta med min pappa. Hittills har jag inte riktigt orkat ta tag i det. Vet inte vad jag vill.
Men min mamma och jag har alltid haft en bra relation. Vi pratar inte alltid högt om saker, och det är inte alltid så bra, men hon är alltid stöttande när det gäller. Hon var bara 21 när hon fick mig, och kanske är det på grund av det som hon aldrig sagt ett negativt ord om att jag valde att få barn tidigt. Jag tror jag har en väldigt stabil och normal relation till henne, varken överdrivet nära eller märkligt dålig. Vi tycker om att umgås och när det gäller många saker vill jag gärna vara som henne.
Att vara mamma, del 11
Som berättat i del 10 övar vi oss på att sova tolvtimmars nätter. Och läggandet går fantastiskt, förutom att hon vill ha natt 20 istället för 21. Men det kan ju vara okej. Det som är ännu mindre okej är att när det blir ljust ute så tycker hon att det är morgon. Och jag vill inte ha morgon 07. Vill inte.
Så jag lyssnar lite på henne. Buffar. Hon ser mig och blir jätteglad för hon tror vi ska gå upp. Jag är bister och buffar. Hon gråter ännu mer. Buffar. Går iväg och kissar. Hör på toaletten att hon tystnar. Skönt! Hon somnade om av sig själv. Kommer tillbaka till sovrummet. Vem ligger i stora sängen och gosar med sin pappa? Och är jätteglad.
När Mannen undrar varför jag suckar och stönar så svarar jag att klockan är 07.15 och för det första har bara fått tio timmars sömn, för det andra har jag bara fått sju. Och jag hade inte tänkt att gå upp riktigt så tidigt.
Men, bebisen var glad. Och vi har så himla mycket att göra idag att det säkert var bra att vi kom upp lite tidigare. Men ändå. Pajar hela mitt jobb här.
Så jag lyssnar lite på henne. Buffar. Hon ser mig och blir jätteglad för hon tror vi ska gå upp. Jag är bister och buffar. Hon gråter ännu mer. Buffar. Går iväg och kissar. Hör på toaletten att hon tystnar. Skönt! Hon somnade om av sig själv. Kommer tillbaka till sovrummet. Vem ligger i stora sängen och gosar med sin pappa? Och är jätteglad.
När Mannen undrar varför jag suckar och stönar så svarar jag att klockan är 07.15 och för det första har bara fått tio timmars sömn, för det andra har jag bara fått sju. Och jag hade inte tänkt att gå upp riktigt så tidigt.
Men, bebisen var glad. Och vi har så himla mycket att göra idag att det säkert var bra att vi kom upp lite tidigare. Men ändå. Pajar hela mitt jobb här.
Nu förstår jag varför jag inte köpt baby-kläder innan
Vi ska ha kalas för Lilla M på lördag. Frågan är lite vad hon ska ha på sig? Jag var övertygad om att affärer flödar över av söta små baby-kläder så det var med ganska stor tillförsikt som jag igår gav mig ut för att hitta något.
Stört omöjligt.
Fanns inget fint. Jo, i miniminibaby-storlek. Och om jag hittade nåt som jag tänkte 'kanske' med, så var det så otroligt dyrt att jag nästan ramlade baklänges. Helt sjukt detta. Så frågan om vad hon ska ha på sig kvarstår fortfarande. Och jag inser varför second hand alltid förblir min bästa vän.
(Dessutom; fördelningen mellan pojk- och flickkläder var galet störande. Som två olika världar.)
Stört omöjligt.
Fanns inget fint. Jo, i miniminibaby-storlek. Och om jag hittade nåt som jag tänkte 'kanske' med, så var det så otroligt dyrt att jag nästan ramlade baklänges. Helt sjukt detta. Så frågan om vad hon ska ha på sig kvarstår fortfarande. Och jag inser varför second hand alltid förblir min bästa vän.
(Dessutom; fördelningen mellan pojk- och flickkläder var galet störande. Som två olika världar.)
onsdag 23 februari 2011
Dag 02 – Min första kärlek
Stod i kapprummet till lekis, första dagen, och tog av mig skorna. Jag tittar upp och tittar rakt på den sötaste pojken jag sett.
Från den dagen och ungefär sex år frammåt var jag alltid, mer eller mindre, kär i Kristoffer. Han var den första jag hånglade med och trots att vi aldrig offentligt var ihop hade vi alltid något särskilt. Rent mentalt har vi alltid stimulerat varandra. Samma humor. Fast jag var alltid lite smartare. Han var populäraste killen i klassen, jag var lite sådär glidande. I mitten. Men ingen grå liten mus dock, inte riktigt min stil.
Nu har jag inte träffat honom på åtta år eller så, men vi har varandra på facebook. När jag var liten drömde jag ofta om att vi skulle träffas igen när vi blev vuxna och bli hals över huvud kära, bli ihop, och skaffa barn. Nu blev det ju inte så, men det finns trots allt något där. Fortfarande.
(Sen gifte jag mig med Pontus på dagis, men jag tror inte det var kärlek. Vi tyckte mest om att pussla båda två.)
Från den dagen och ungefär sex år frammåt var jag alltid, mer eller mindre, kär i Kristoffer. Han var den första jag hånglade med och trots att vi aldrig offentligt var ihop hade vi alltid något särskilt. Rent mentalt har vi alltid stimulerat varandra. Samma humor. Fast jag var alltid lite smartare. Han var populäraste killen i klassen, jag var lite sådär glidande. I mitten. Men ingen grå liten mus dock, inte riktigt min stil.
Nu har jag inte träffat honom på åtta år eller så, men vi har varandra på facebook. När jag var liten drömde jag ofta om att vi skulle träffas igen när vi blev vuxna och bli hals över huvud kära, bli ihop, och skaffa barn. Nu blev det ju inte så, men det finns trots allt något där. Fortfarande.
(Sen gifte jag mig med Pontus på dagis, men jag tror inte det var kärlek. Vi tyckte mest om att pussla båda två.)
tisdag 22 februari 2011
Att vara mamma, del 10
För fem dagar sedan bestämde jag mig för att lära Lilla M att sova tolvtimmarsnätter.
Hennes nätter började tidigt med att vara 00-06 liten matpaus -09
Sedan vill hon gå och lägga sig tidigare och tidigare och fortsatte att sova 6-7 timmar först, sen ville hon ha en matpaus. De resterande timmarna blev mer och mer uphackade och ofta kändes det som att jag väckte henne när jag kom och plockade upp.
Så jag bestämde mig. Och ta mig tusan om det bara tog två nätter så sov hon tolv timmar i sträck. Då har jag bara varit uppe lite grann och buffat henne tillbaka till sömn. Vilket för min del alltså inte inneburit mindre sömn än vanligt, utan snarare mer.
Så nu kör vi 21-09, och en eller två små tupplurar mitt på dagen.
Jag är en mycket stolt och tacksam mamma.
Hennes nätter började tidigt med att vara 00-06 liten matpaus -09
Sedan vill hon gå och lägga sig tidigare och tidigare och fortsatte att sova 6-7 timmar först, sen ville hon ha en matpaus. De resterande timmarna blev mer och mer uphackade och ofta kändes det som att jag väckte henne när jag kom och plockade upp.
Så jag bestämde mig. Och ta mig tusan om det bara tog två nätter så sov hon tolv timmar i sträck. Då har jag bara varit uppe lite grann och buffat henne tillbaka till sömn. Vilket för min del alltså inte inneburit mindre sömn än vanligt, utan snarare mer.
Så nu kör vi 21-09, och en eller två små tupplurar mitt på dagen.
Jag är en mycket stolt och tacksam mamma.
Dag 01 - Om mig
Jag vet att jag är väldigt sen med det här, men jag var så himla sugen innan jul, men lite seg, så det blev inget. Men nu har jag hittat en till som gör det, och då tänkte jag haka på.
Om mig
Jag är en mycket ärlig person. Jag tycker om att kramas och kan vara väldigt utåtagerande med börjar på senare tid njuta mer av att hålla till i bakgrunden. Jag glömmer oftast ingenting, vilket ibland kan vara praktiskt men ibland irriterande. Mycket mycket onödig information som tar plats i min hjärna. Jag är ganska kort, endast 160 centimeter över jorden men en väldigt stabil person, om man säger. Kurvig. Stark. Eller, jag var väldigt stark innan min graviditet, nu not so much. Men jag övar på det. Överlag tycker jag om att träna.
Tycker också om att laga mat och baka. Läser massor av allt möjligt. Målar, men inte så mycket som jag skulle vilja. Försöker då och då lära mig att sticka. Har en passion för klänningar och äger kanske 15 stycken. Tycker om när saker matchar. Är inte förtjust i prydandssaker som inte fyller någon funktion, därför är mitt hem fyllt med ljuskoppar och liknande.
Jag har körkort och är förmodligen väldigt intelligent men har inte haft fokus nog att slutföra mitt gymnasiebetyg. Istället har jag levt. 2008 bodde jag i ett litet sömnigt samhälle och pluggade och tränade. Sen träffade jag kärleken och flyttade hastigt och lustigt på total ingivelse till Malmö. I Malmö så fanns det så mycket annat fantastiskt att pyssla med att det där med plugg liksom föll bort. Men det gör inget.
Är inte så intresserad av att göra allt den traditionella vägen, men mitt i det kan jag vara väldigt stelbent och fyrkantig. Jag är kräfta, och läser ni om kräftan så har ni mig i ett nötskal. Hemmakär och trygg och makalöst känslosam. Är inte spontan och har en märklig aversion mot det ordet. Och människor som beskriver sig som spontana. För mig är inte det en positiv egenskap.
Har jobbat som fastighetsskötare, cafépersonal och tidningsbud.
Jobbar ibland som föreläsare och krokimodell.
Vill jobba mer som yogalärare.
Om mig
Jag är en mycket ärlig person. Jag tycker om att kramas och kan vara väldigt utåtagerande med börjar på senare tid njuta mer av att hålla till i bakgrunden. Jag glömmer oftast ingenting, vilket ibland kan vara praktiskt men ibland irriterande. Mycket mycket onödig information som tar plats i min hjärna. Jag är ganska kort, endast 160 centimeter över jorden men en väldigt stabil person, om man säger. Kurvig. Stark. Eller, jag var väldigt stark innan min graviditet, nu not so much. Men jag övar på det. Överlag tycker jag om att träna.
Tycker också om att laga mat och baka. Läser massor av allt möjligt. Målar, men inte så mycket som jag skulle vilja. Försöker då och då lära mig att sticka. Har en passion för klänningar och äger kanske 15 stycken. Tycker om när saker matchar. Är inte förtjust i prydandssaker som inte fyller någon funktion, därför är mitt hem fyllt med ljuskoppar och liknande.
Jag har körkort och är förmodligen väldigt intelligent men har inte haft fokus nog att slutföra mitt gymnasiebetyg. Istället har jag levt. 2008 bodde jag i ett litet sömnigt samhälle och pluggade och tränade. Sen träffade jag kärleken och flyttade hastigt och lustigt på total ingivelse till Malmö. I Malmö så fanns det så mycket annat fantastiskt att pyssla med att det där med plugg liksom föll bort. Men det gör inget.
Är inte så intresserad av att göra allt den traditionella vägen, men mitt i det kan jag vara väldigt stelbent och fyrkantig. Jag är kräfta, och läser ni om kräftan så har ni mig i ett nötskal. Hemmakär och trygg och makalöst känslosam. Är inte spontan och har en märklig aversion mot det ordet. Och människor som beskriver sig som spontana. För mig är inte det en positiv egenskap.
Har jobbat som fastighetsskötare, cafépersonal och tidningsbud.
Jobbar ibland som föreläsare och krokimodell.
Vill jobba mer som yogalärare.
måndag 21 februari 2011
Magiska svampar
Häromveckan bestämde vi oss för att lite grann fira att Mannen äntligen var lite ledig genom att käka upp våra sista svampar. Det är kvalitetstid för oss att trippa. Vi stänger av alla telefoner och datorer (ingen mening att ha dem på eftersom ingen av oss fattar hur de fungerar under resan). Vi tänder massa levande ljus. Vi är.
Jo, så vi kom hem från yogan, fruktansvärt hungriga (som vi ju vet är mycket bra i tripp-sammanhang), nattade liten, delade upp svampen och käkade. Jag höll på att kräkas för att om sanningen ska fram så smakar svamp ruskigt illa. Dessutom ska man tugga i en halv evighet. Så jag fick ta till det gamla knepet att slänga in en sked honung i munnen samtidigt, det tar bort den mesta smaken. Och efter det började vi plocka lite, för det brukar ju ta mellan 30-45 minuter för det att börja slå på.
Efter tio minuter svänger det till.
Jag och Mannen tittar på varandra och undrar lite grann vad vi gett oss in på. Jag vill göra yoga. Mannen vill meditera. Jag vill måla. Mannen vill gå och lägga sig.*
Det slutar med att jag inte kan göra yoga för energin blir alldeles för kraftig. Så jag målar medans Mannen mediterar. Sen pratar vi. Om min målning. Om minnen och erspektiv och livet. Vi förflyttar oss lite i huset och flera gånger kan jag inte gå eftersom jag inte riktigt är i min kropp alltid. Lilla M vaknar och får mat. Somnar igen.
Efter sex timmars intensiv resa är jag helt slut och går och lägger mig. Är helt lycklig och glad och känner så himla mycket.
Svamp alltså. Det är bra saker. Helt galet bara att något man kan plocka i svenska kohagar är olagligt. Det är som att det skulle vara olagligt att plocka blommor. Eller bär.
* Till skillnad från LSD så är det fullt möjligt att somna på svamp. Alltså är det inte så smart att lägga sig still och blunda om man är lite trött sedan innan.
Jo, så vi kom hem från yogan, fruktansvärt hungriga (som vi ju vet är mycket bra i tripp-sammanhang), nattade liten, delade upp svampen och käkade. Jag höll på att kräkas för att om sanningen ska fram så smakar svamp ruskigt illa. Dessutom ska man tugga i en halv evighet. Så jag fick ta till det gamla knepet att slänga in en sked honung i munnen samtidigt, det tar bort den mesta smaken. Och efter det började vi plocka lite, för det brukar ju ta mellan 30-45 minuter för det att börja slå på.
Efter tio minuter svänger det till.
Jag och Mannen tittar på varandra och undrar lite grann vad vi gett oss in på. Jag vill göra yoga. Mannen vill meditera. Jag vill måla. Mannen vill gå och lägga sig.*
Det slutar med att jag inte kan göra yoga för energin blir alldeles för kraftig. Så jag målar medans Mannen mediterar. Sen pratar vi. Om min målning. Om minnen och erspektiv och livet. Vi förflyttar oss lite i huset och flera gånger kan jag inte gå eftersom jag inte riktigt är i min kropp alltid. Lilla M vaknar och får mat. Somnar igen.
Efter sex timmars intensiv resa är jag helt slut och går och lägger mig. Är helt lycklig och glad och känner så himla mycket.
Svamp alltså. Det är bra saker. Helt galet bara att något man kan plocka i svenska kohagar är olagligt. Det är som att det skulle vara olagligt att plocka blommor. Eller bär.
* Till skillnad från LSD så är det fullt möjligt att somna på svamp. Alltså är det inte så smart att lägga sig still och blunda om man är lite trött sedan innan.
Svengelska
Har börjat lägga märke till att jag ofta andvänder engelskans ordföljd även fast jag pratar eller skriver på svenska. Så om ni tycker att min grammatik och/eller stavning är väldigt off så är det för att jag blandar ihop språken. Försöker i möjligaste mån skriva bara svenska ord, men när jag pratar blandar jag hej vilt, särskilt om jag pratar om yoga eller andlig utveckling.
Men, jag försöker bli bättre på det också.
Men, jag försöker bli bättre på det också.
Måndag i punktform
* Det snöar ut. Jag som helt var med på vår i februari. Nu får jag väl vänta till april eller så.
* Jag ska tydligen baka idag. Men efter att ha gått upp innan solen och skjutsat Mannen till jobbet har jag inte orkat mer än att titta på Private Practice.
* Men å andra sidan så har Lilla M börjat sova tolvtimmars-nätter så jag kan ju se fram emot en god natts sömn.
* När jag har mycket att göra och lite för mycket tid blir jag som paralyserad. Kan inte ta tag i något.
* Jag är inte ens sugen på att blogga. Kanske är jag sjuk?
* Dessutom är det kallt. Se första punkten.
* Jag ska tydligen baka idag. Men efter att ha gått upp innan solen och skjutsat Mannen till jobbet har jag inte orkat mer än att titta på Private Practice.
* Men å andra sidan så har Lilla M börjat sova tolvtimmars-nätter så jag kan ju se fram emot en god natts sömn.
* När jag har mycket att göra och lite för mycket tid blir jag som paralyserad. Kan inte ta tag i något.
* Jag är inte ens sugen på att blogga. Kanske är jag sjuk?
* Dessutom är det kallt. Se första punkten.
söndag 20 februari 2011
Att lägga ribban
På lördag ska vi ha namngivningscermoni+"ettårskalas" för Lilla M. That is, ett år ungefär sedan hon blev till. Tydligen någon kinesisk tradition.
Som seden är häromkring, och som plånboken säger oss, så är det knytkalas som gäller. Och vi har haft knytkalas flera gånger förr och jag vet att det alltid blir jättebra, med mycket mat och roliga rätter. Men ändå. Jag vill gardera mig. Och göra minst en tårta. Och en kladdkaka. Baka sex brödbaguetter. Göra nån sallad. Kanske en lammgryta. Plus måste ordna med frukostmat för de övernattande gästerna.
Kan man tycka att jag lägger ribban väl högt? Har lite höga krav? Fast vem vill äta en köpt tårta när det är godare med hemmagjord? Dito med bröd? Eller?
(Sen är det också lite annat som ska fixas. Hyra bord och stolar. Förbereda cermonin. Städa i alla hörn. Köpa marchaller och fina engångstallrikar. Skriva samman gästlistan. Puh.)
Som seden är häromkring, och som plånboken säger oss, så är det knytkalas som gäller. Och vi har haft knytkalas flera gånger förr och jag vet att det alltid blir jättebra, med mycket mat och roliga rätter. Men ändå. Jag vill gardera mig. Och göra minst en tårta. Och en kladdkaka. Baka sex brödbaguetter. Göra nån sallad. Kanske en lammgryta. Plus måste ordna med frukostmat för de övernattande gästerna.
Kan man tycka att jag lägger ribban väl högt? Har lite höga krav? Fast vem vill äta en köpt tårta när det är godare med hemmagjord? Dito med bröd? Eller?
(Sen är det också lite annat som ska fixas. Hyra bord och stolar. Förbereda cermonin. Städa i alla hörn. Köpa marchaller och fina engångstallrikar. Skriva samman gästlistan. Puh.)
Va?
Och lite prat på det och lite sömn så är det som inget har hänt.
Vad har egentligen hänt?
En registrering på en sida av väldigt sexuell karaktär. Orden '...söker älskarinna...' någonstans i profiltexten. Ett påhittat namn. En påhittad mejl. Allt startat 12 februari. Allt avslutat den 19.
Han började prata om en stödgrupp igår. Först tänkte jag 'äh', men nu så är det mer 'jo'. Det är nog bra. För han skäms så mycket och vågar knappt prata med mig om det, än mindre någon av sina vänner.
Och sen måste ju jag ta tag i det där med medberoende. Bara besvärligt eftersom allt är utformat efter alkohol/andra droger. Bara besvärligt eftersom det är så himla jobbigt. Bara besvärligt eftersom jag måste se att jag också har med saken att göra.
Tänker ibland att det vore bättre att vi delade på oss. Att lämna, välja bort. Men min erfarenhet och intuition säger mig att då kommer jag bara upprepa mönstret med någon annan en annan gång. Lika bra att ta det nu, tänker jag. Hur besvärligt det än är.
Vad har egentligen hänt?
En registrering på en sida av väldigt sexuell karaktär. Orden '...söker älskarinna...' någonstans i profiltexten. Ett påhittat namn. En påhittad mejl. Allt startat 12 februari. Allt avslutat den 19.
Han började prata om en stödgrupp igår. Först tänkte jag 'äh', men nu så är det mer 'jo'. Det är nog bra. För han skäms så mycket och vågar knappt prata med mig om det, än mindre någon av sina vänner.
Och sen måste ju jag ta tag i det där med medberoende. Bara besvärligt eftersom allt är utformat efter alkohol/andra droger. Bara besvärligt eftersom det är så himla jobbigt. Bara besvärligt eftersom jag måste se att jag också har med saken att göra.
Tänker ibland att det vore bättre att vi delade på oss. Att lämna, välja bort. Men min erfarenhet och intuition säger mig att då kommer jag bara upprepa mönstret med någon annan en annan gång. Lika bra att ta det nu, tänker jag. Hur besvärligt det än är.
lördag 19 februari 2011
Nä.
Det är fan inte alls bra nu.
Och jag tittar uppåt innåt och undrar vad det är som får mig att välja det här? Vad är det jag ska lära mig? Varför skapar jag den här verkligheten om och om igen?
Så trött. Orkar inte ens bli arg längre. Orkar inte ens bråka ordentligt. Det var bara sex veckor sen sist och det känns som ingenting. Ingenting har förändrats. Allt är bara tomma ord och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det.
Lite avslaget kollar jag lägenheter. Men jag vet att det inte blir något med det. Inte tillräckligt arg. Inte tillräckligt med energi för att faktiskt agera.
Och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken.
Och jag tittar uppåt innåt och undrar vad det är som får mig att välja det här? Vad är det jag ska lära mig? Varför skapar jag den här verkligheten om och om igen?
Så trött. Orkar inte ens bli arg längre. Orkar inte ens bråka ordentligt. Det var bara sex veckor sen sist och det känns som ingenting. Ingenting har förändrats. Allt är bara tomma ord och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det.
Lite avslaget kollar jag lägenheter. Men jag vet att det inte blir något med det. Inte tillräckligt arg. Inte tillräckligt med energi för att faktiskt agera.
Och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken.
Att inte använda schampo
Vattnet gav uttryck för att hon blev inspirerad att inte använda schampo, och eftersom jag faktiskt tycker att det är en ganska viktig fråga lyfter jag fram det här lite extra.
Jag slutade använda schampo sommaren 2009. I augusti skulle vi åka på festival och redan i juni började jag tänka på det här med mitt hår. Det är nämligen midjelångt och krävde innan rejält mycket balsam samt att jag borstade det både innan och efter dusch för att hålla sig fint. Men så hade jag hört någonstans det här med att inte använda schampo alls och slutade med det flera veckor innan festivalen. Tänkte att om det är avskyvärt så hinner jag börja använda igen, men om det känns bra så slipper jag alltså tvätta håret.
Tänkt och gjort! Dessutom införskaffade jag en såkallad 'utredningsborste' av svinhår som jag borstade med morgon och kväll. De första veckorna var lite ovana men sedan hade håret stabiliserat sig och besparade mig så himla mycket krångel.
För att kicka håret använde jag inpackning ibland. Den största skillnaden är att man slipper de där svängarna från helt nytvättat flygigt hår till otvättat och fett på ett par dagar.
Till saken hör väl också att jag inte använder några produkter i mitt hår, gör man det kan det kanske vara svårare att inte schamponera. Jag sköljer håret i vatten och masserar hårbotten när jag duschar, och borstar det som sagt. Numera kan jag också använda BodyShops bananschampo ibland, att jag gör det förstör liksom inte effekten. (Ibland = max var tionde dag).
Så var det med det!
Jag slutade använda schampo sommaren 2009. I augusti skulle vi åka på festival och redan i juni började jag tänka på det här med mitt hår. Det är nämligen midjelångt och krävde innan rejält mycket balsam samt att jag borstade det både innan och efter dusch för att hålla sig fint. Men så hade jag hört någonstans det här med att inte använda schampo alls och slutade med det flera veckor innan festivalen. Tänkte att om det är avskyvärt så hinner jag börja använda igen, men om det känns bra så slipper jag alltså tvätta håret.
Tänkt och gjort! Dessutom införskaffade jag en såkallad 'utredningsborste' av svinhår som jag borstade med morgon och kväll. De första veckorna var lite ovana men sedan hade håret stabiliserat sig och besparade mig så himla mycket krångel.
För att kicka håret använde jag inpackning ibland. Den största skillnaden är att man slipper de där svängarna från helt nytvättat flygigt hår till otvättat och fett på ett par dagar.
Till saken hör väl också att jag inte använder några produkter i mitt hår, gör man det kan det kanske vara svårare att inte schamponera. Jag sköljer håret i vatten och masserar hårbotten när jag duschar, och borstar det som sagt. Numera kan jag också använda BodyShops bananschampo ibland, att jag gör det förstör liksom inte effekten. (Ibland = max var tionde dag).
Så var det med det!
Liksom lite egentid
Klockan är nästan tolv och jag har inte tagit mig upp ur sängen.
Visserligen var jag uppe en timme mellan 06 och 07 i morse och buffade bebis. Håller på att lära Lilla M att sova hel natt, och redan andra natten sov hon nio timmar i sträck, en liten skrikstund, och sedan tre timmar till. Det ledde till att vi alla sov till 10. Jag ammade utsvulten unge och sen blev jag lämnad till att roa mig själv medans far och dotter gjorde morgon.
Alltså. Jag försöker läsa ikapp bloggar eftersom jag inte varit inne (ute?) på internetet på flera dagar, skriva ikapp inlägg, kolla ikapp mig på facebook samt fixa bank och mejl. Lite egentid sådär en vanlig...lördag? Vad är det för dag?
Och just nu är faktiskt känslan mest att jag inte vill komma ur pyjamasen idag. Bara mysa. Titta på serier och gosa bebis.
Men förmodligen behöver jag baka tårtbottnar.
Visserligen var jag uppe en timme mellan 06 och 07 i morse och buffade bebis. Håller på att lära Lilla M att sova hel natt, och redan andra natten sov hon nio timmar i sträck, en liten skrikstund, och sedan tre timmar till. Det ledde till att vi alla sov till 10. Jag ammade utsvulten unge och sen blev jag lämnad till att roa mig själv medans far och dotter gjorde morgon.
Alltså. Jag försöker läsa ikapp bloggar eftersom jag inte varit inne (ute?) på internetet på flera dagar, skriva ikapp inlägg, kolla ikapp mig på facebook samt fixa bank och mejl. Lite egentid sådär en vanlig...lördag? Vad är det för dag?
Och just nu är faktiskt känslan mest att jag inte vill komma ur pyjamasen idag. Bara mysa. Titta på serier och gosa bebis.
Men förmodligen behöver jag baka tårtbottnar.
fredag 18 februari 2011
Sjalbarn
Hänger ofta på mig Lilla M i bärsjal när jag går hemma och plockar. När vi är ute och handlar är det ofta Mannen som bär - och Lilla M älskar det, föredrar det långt mycket mer än att ligga i vagn. Har också prövat sele, men det är inte alls lika bekvämt tycker jag. En annan fördel är också att om bebisen sommar så är det bara att dra upp sjalen så ligger hon i en liten kokong, trygg och säker.
torsdag 17 februari 2011
Tankar om tankar
En vanligt förkommande uppfattning är att målet med meditation är att reducera tankarna till i princip inga alls. Att sinnet bli helt blankt.
Jo, ja, lycka till. Lyckas du med det är du sannerligen en mästare.
Men det som egentligen är målet (eller verktyget, beroende på hur man ser det) är att inte fästa sig vid tankarna. En vanlig visualisering är att tänka sig tankarna som moln som bara seglar förbi på en sommarhimmel. Att låta tankarna finnas men inte styras av dem. Att betrakta dom men inte påverkas.
Många människor mediterar dagligen utan att veta om det. När de tränar (mycket vanligt!), låter sig uppslukas av en uppgift, pysslar med något praktiskt, målar, pusslar, syr, städar, lagar mat. Då vi bara är och inte ger tankarna något speciell uppmärksamhet alls. Så om ni mediterar 'medvetet', är det den känslan ni är ute efter.
Har också hört en fin liten berättelse om varför människan upptäckte meditation.
De ville helt enkelt uppnå sinnestillståndet man är i under en orgasm, fast utan sex.
Jo, ja, lycka till. Lyckas du med det är du sannerligen en mästare.
Men det som egentligen är målet (eller verktyget, beroende på hur man ser det) är att inte fästa sig vid tankarna. En vanlig visualisering är att tänka sig tankarna som moln som bara seglar förbi på en sommarhimmel. Att låta tankarna finnas men inte styras av dem. Att betrakta dom men inte påverkas.
Många människor mediterar dagligen utan att veta om det. När de tränar (mycket vanligt!), låter sig uppslukas av en uppgift, pysslar med något praktiskt, målar, pusslar, syr, städar, lagar mat. Då vi bara är och inte ger tankarna något speciell uppmärksamhet alls. Så om ni mediterar 'medvetet', är det den känslan ni är ute efter.
Har också hört en fin liten berättelse om varför människan upptäckte meditation.
De ville helt enkelt uppnå sinnestillståndet man är i under en orgasm, fast utan sex.
onsdag 16 februari 2011
En liten mini-tävling
Är det någon beläst person här inne som kommit på från vilken bok 'allt finns alltid' är taget ifrån?
Vinnaren får en kaka!
Vinnaren får en kaka!
tisdag 15 februari 2011
Tillägg
Kom på en rubrik som faktiskt saknades på listan.
SMINK: I princip bara Bodyshop. Blev av med större delen av mitt smink på en festival för ett par år sedan och då när jag köpte nytt så höll jag mig till ett märke. Har några undantag som läppglans från lite överallt och en helt fantastisk glittrig eyeliner från Viva La vida, eller vad de nu heter. Har allt möjligt i min sminkväska, dock inte foundation. Det funkar liksom inte för mig längre. Borstar över med puder och sen är jag snygg. Vill dock prova mineralsmink.
Har jag sagt att jag älskar smink?
Jag älskar smink.
SMINK: I princip bara Bodyshop. Blev av med större delen av mitt smink på en festival för ett par år sedan och då när jag köpte nytt så höll jag mig till ett märke. Har några undantag som läppglans från lite överallt och en helt fantastisk glittrig eyeliner från Viva La vida, eller vad de nu heter. Har allt möjligt i min sminkväska, dock inte foundation. Det funkar liksom inte för mig längre. Borstar över med puder och sen är jag snygg. Vill dock prova mineralsmink.
Har jag sagt att jag älskar smink?
Jag älskar smink.
I did it!
Jag ringde samtalen!
Nu kanske ni tänker att vaddå, det är väl inget. Men det är massor! Att göra något med en gång man kommer på det skapar en helt otrolig energi. När jag någon gång strukturerar upp och gör en liten chakra-skola här på bloggen, med övningar till, då kommer ni få se.
Då kommer ni förhoppningsvis tycka att jag är otroligt bäst och vilja jobba med mig (kanske er själva framförallt, men med hjälp av mig) och vilja komma hit på ett retreat. I tell you that.
Nu kanske ni tänker att vaddå, det är väl inget. Men det är massor! Att göra något med en gång man kommer på det skapar en helt otrolig energi. När jag någon gång strukturerar upp och gör en liten chakra-skola här på bloggen, med övningar till, då kommer ni få se.
Då kommer ni förhoppningsvis tycka att jag är otroligt bäst och vilja jobba med mig (kanske er själva framförallt, men med hjälp av mig) och vilja komma hit på ett retreat. I tell you that.
Som det kan vara
I söndags gick jag och tänkte på att jag inte skulle glömma att ringa ett par samtal på måndagen.
Idag upptäcker jag att det är tisdag, och jag har fortfarande inte ringt. Undrar om jag kommer göra det idag tro?
Idag upptäcker jag att det är tisdag, och jag har fortfarande inte ringt. Undrar om jag kommer göra det idag tro?
måndag 14 februari 2011
Jag är så subtil när jag flirtar
Den långa snygga mannen kom på (i princip oväntat) besök ikväll. Väldigt rätt tajmat, för jag hade precis lagt Lilla M. Vi gör te och äter surdegsbröd och pratar.
Så kommer den ofrånkomliga stunden då han säger nåt om att han tyvärr måste dra sig.
- "Ja, jag tänker inte hindra dig" svarar jag. "Jag menar, jag tänker inte binda fast dig eller så. Ja, om det inte är sånt du gillar..."
- "Humhumhum. Det vet jag ju inte om jag tycker om, det kanske jag gör, men det ska vi nog inte ta reda på just ikväll"
*blickar utbytes och en minimal obekväm tystad uppstår*
Allvarligt. Ibland blir jag lite förvånad över att jag ändå lyckats få så många i säng som jag gjort. Man kan ju inte kalla mig för mystisk direkt. Eller ta miste på vad det är jag vill.
Så kommer den ofrånkomliga stunden då han säger nåt om att han tyvärr måste dra sig.
- "Ja, jag tänker inte hindra dig" svarar jag. "Jag menar, jag tänker inte binda fast dig eller så. Ja, om det inte är sånt du gillar..."
- "Humhumhum. Det vet jag ju inte om jag tycker om, det kanske jag gör, men det ska vi nog inte ta reda på just ikväll"
*blickar utbytes och en minimal obekväm tystad uppstår*
Allvarligt. Ibland blir jag lite förvånad över att jag ändå lyckats få så många i säng som jag gjort. Man kan ju inte kalla mig för mystisk direkt. Eller ta miste på vad det är jag vill.
En mycket bra dag
- Bebis åt frukost och vi somnade båda två
- Den fina långa granngårdsvakten kom på snabbvisit
- Posten kom och jag fick ett paket! En mycket fin vän har laddat ner och bränt ut massor av serier till mig.
- Pilates. Herregud vad det känns i mina ben, av alla ställen.
- Surdegsbröd i ugnen. Hela huset luktar fantastiskt.
- Den fina långa granngårdsvakten kom på snabbvisit
- Posten kom och jag fick ett paket! En mycket fin vän har laddat ner och bränt ut massor av serier till mig.
- Pilates. Herregud vad det känns i mina ben, av alla ställen.
- Surdegsbröd i ugnen. Hela huset luktar fantastiskt.
Förälskelser är bra att ha
Jag har nog minsann en lite crush på en person som just nu vaktar en granngård. Vi var volontärer tillsammans på en festival i somras så egentligen känner vi inte varandra. Och kanske just därför. Han är ganska lång och smal och snyggt lent skägg och halvlång rufsigt hår. Han pratar en sån där lagom skön småländska, sådär lite eftertänksamt. Han är tvilling och arbetar med permakultur. Han bor i husvagn.
Det känns skönt att veta att det fortfarande går att få lite pirr i magen. Och det var av just den anledningen som jag tänkte mig att någon form av öppet förhållande är något jag vill ha. Att när det händer, när man träffar någon där det finns spänning, så kan man om man vill.
Fast när vi gjorde dealen om ett öppet förhållande hade ju varken jag eller Mannen förstått att sex också kunde vara ett missbruk för honom. Och det tog två år innan vi förstod det. Så nu är det lite så att även om jag gillar tanken på att kunna inleda något lätt med någon annan så känns det just nu inte riktigt värt det. För mycket kludd. För mycket känslor. För lite bearbetat.
Men trots det. Att förälska sig är skönt.
Det känns skönt att veta att det fortfarande går att få lite pirr i magen. Och det var av just den anledningen som jag tänkte mig att någon form av öppet förhållande är något jag vill ha. Att när det händer, när man träffar någon där det finns spänning, så kan man om man vill.
Fast när vi gjorde dealen om ett öppet förhållande hade ju varken jag eller Mannen förstått att sex också kunde vara ett missbruk för honom. Och det tog två år innan vi förstod det. Så nu är det lite så att även om jag gillar tanken på att kunna inleda något lätt med någon annan så känns det just nu inte riktigt värt det. För mycket kludd. För mycket känslor. För lite bearbetat.
Men trots det. Att förälska sig är skönt.
söndag 13 februari 2011
Lista
SKOR: Mm, tycker om skor. Har blivit bättre på det där med kvalitet och bekvämlighet. Ecco, merell, Timberland, PepeJeanLondon. Även mycket mycket billiga från Skopunkten ibland.
SNEAKERS: Alltid alltid Nike. Och converse.
JEANS: Haha, whatever fits! Vill åka till USA och köpa Levi's i stretch. Så himla sköna! Himla synd att jag gick ner 30 kilo efter jag hade varit där annars hade ju internet varit ett alternativ.
T-SHIRT: Alltså toppar? Typ överallt. Gina, HM, Cubus, Lindex.
UNDERKLÄDER: Lindex. Förhoppningsvis blir mina bröst mindre igen så jag slipper köpa bh i specialaffär = snordyrt.
VÄSKA: Älska väskor. Har en hel låda full, massa olika. Använder olika hela tiden.
PLÅNBOK: En liten 'börs' köpt på second hand. Behöver verkligen riktig plånbok.
SOLGLASÖGON: Hur många som helst! Billiga, Stora, från lite vart som helst.
KLOCKA: En vattentät snajsig Tajms någonstans. Använder aldrig.
SMYCKEN: Örhängen! Massor, stora! Fina halsband, Mannen är bäst på att köpa halssmycken. Ibland armband, aldrig ring, förutom förlovningsringen när jag är på humör.
TV: Ingen tv.
MOBILTELEFON: SonyEricson. Skitbra och ganska ny, men vill ha iPhone.
DATOR: FujutsiSimens står det på den. Säger inte mig någonting.
LOTION: BodyShop (just nu sheabutter, på sommaren jordgubb)
DEODORANT: Alltid Nivea
TANDKRÄM: Alltid dentosal
SCHAMPO/BALSAM: Använder egentligen inte schampo alls, men om jag gör det så BodyShops bananschamp. Inpackning från BodyShop.
TVÅL: BodyShop.
PARFYM: Lenifer Lopez 'Live'. Är sugen på ny.
MINERALVATTEN: Kranvatten!
VIN: Vitt. Mer än så vet jag inte.
DRINK: StrawberryDaquri
BRÖD: Mmm. Något av mina egenbakta.
MAT: All mat. All mat? MAT!
GLASS: Ottos! En lokal glassproducent som gör så j ä v l a god glass. Galet.
GODIS: Choklad alltid. Sura saker ibland. Aldrig hårda.
SÄNG: Evabäddar och IKEA.
LAKAN: Fina och ofta bytta. Och matchande, mycket viktigt. Och många många kuddar.
FRISÖRSALONG: Måste skaffa en frisör.
DAGSTIDNING: Sydsvenskan och YA, för tre månader.
MAGASIN: Pöh? Smygläser Mannens National Geographic.
SNEAKERS: Alltid alltid Nike. Och converse.
JEANS: Haha, whatever fits! Vill åka till USA och köpa Levi's i stretch. Så himla sköna! Himla synd att jag gick ner 30 kilo efter jag hade varit där annars hade ju internet varit ett alternativ.
T-SHIRT: Alltså toppar? Typ överallt. Gina, HM, Cubus, Lindex.
UNDERKLÄDER: Lindex. Förhoppningsvis blir mina bröst mindre igen så jag slipper köpa bh i specialaffär = snordyrt.
VÄSKA: Älska väskor. Har en hel låda full, massa olika. Använder olika hela tiden.
PLÅNBOK: En liten 'börs' köpt på second hand. Behöver verkligen riktig plånbok.
SOLGLASÖGON: Hur många som helst! Billiga, Stora, från lite vart som helst.
KLOCKA: En vattentät snajsig Tajms någonstans. Använder aldrig.
SMYCKEN: Örhängen! Massor, stora! Fina halsband, Mannen är bäst på att köpa halssmycken. Ibland armband, aldrig ring, förutom förlovningsringen när jag är på humör.
TV: Ingen tv.
MOBILTELEFON: SonyEricson. Skitbra och ganska ny, men vill ha iPhone.
DATOR: FujutsiSimens står det på den. Säger inte mig någonting.
LOTION: BodyShop (just nu sheabutter, på sommaren jordgubb)
DEODORANT: Alltid Nivea
TANDKRÄM: Alltid dentosal
SCHAMPO/BALSAM: Använder egentligen inte schampo alls, men om jag gör det så BodyShops bananschamp. Inpackning från BodyShop.
TVÅL: BodyShop.
PARFYM: Lenifer Lopez 'Live'. Är sugen på ny.
MINERALVATTEN: Kranvatten!
VIN: Vitt. Mer än så vet jag inte.
DRINK: StrawberryDaquri
BRÖD: Mmm. Något av mina egenbakta.
MAT: All mat. All mat? MAT!
GLASS: Ottos! En lokal glassproducent som gör så j ä v l a god glass. Galet.
GODIS: Choklad alltid. Sura saker ibland. Aldrig hårda.
SÄNG: Evabäddar och IKEA.
LAKAN: Fina och ofta bytta. Och matchande, mycket viktigt. Och många många kuddar.
FRISÖRSALONG: Måste skaffa en frisör.
DAGSTIDNING: Sydsvenskan och YA, för tre månader.
MAGASIN: Pöh? Smygläser Mannens National Geographic.
Man och kvinna
Det har ju figurerat en liten debatt angående det här om bebisars kön, och att vi gärna vill kategorisera. Jag ställer mig nog ganska neutral i den debatten, förstår båda sidor. Därav tycker jag inte det är okej att systematiskt behandla olika, eller skapa olika förutsättningar pga av kön, självklart inte.
Så slog det mig idag att Lilla M kommer växa upp och bli kvinna en dag hur könlös hon än är idag. Och jag vill verkligen att hon ska blir en stark och kapabel och inkännande kvinna, som vet att använda sina styrkor. Åh, pressen! Jag menar, hur gör man det egentligen?
Så slog det mig idag att Lilla M kommer växa upp och bli kvinna en dag hur könlös hon än är idag. Och jag vill verkligen att hon ska blir en stark och kapabel och inkännande kvinna, som vet att använda sina styrkor. Åh, pressen! Jag menar, hur gör man det egentligen?
Lilla LSD-skolan, del ett
Tidigare nämnda set och setting är a och o när man använder någon substans överhuvudtaget. I just det här inlägget utgår jag från LSD (och andra psykadelier) men i princip allt är applicerbart på vilken drog som helst, ja, alkohol också.
Set handlar om vart du är i huvudet. Ditt humör, din inställning, vad dina tankar kretsar kring. För det finns tydligen droger då man kan fly från sig själv och sina tankar. Well, psykadelier tillhör inte det kategorin, snarare tvärtom. Att peta i sig en lapp är som att tända en tusenwattslampa på allt som är du, dina tankar och känslor, ditt liv och dina prioriteringar. Så första steget för en bra tripp är att vara på rätt plats i huvudet.
Setting handlar om vart du är. I vilken miljö, med vilka människor. Det kan handla om musik och ljus och plats. Det är två helt skilda upplevelser att trippa dagtid i naturen, och mitt i natten på en fest. Det är också stor skillnad på att vara på en rejvfest som är väldigt mycket anpassat efter trippade människor, och att vara ute på krogen. (Rekommenderar för övrigt inte det sistnämnda.) Det är också såklart stor skillnad på att trippa själv, med en liten krets nära vänner, och på en stor festival. Vad man gör spelar också roll; att dansa, göra yoga, promenera, använda kroppen ger en slags upplevelse. Att sitta stilla och meditera, prata, lyssna på musik eller titta på molnen är en annan.
Blir något obehagligt under en tripp; ändra setting! Gå till ett annat rum, stäng av/sätt på/byt musik, rör på dig, dansa, släck/tänd ljuset, gå utomhus/inomhus, ta av dig/på dig kläder. Settingen styr i allra högsta grad trippen.
Intentionen är också grundläggande för användandet av alla sorters substanser. Vad vill du med den här resan? Det finns tre stora användningsområden; terapeutiskt, andligt och rekreationellt. Vill du på djupet gå in i något problem du har? Vill du expandera ditt medvetande och få kontakt med det högre? Vill du dansa av dig allt gammalt och fylla på med ny energi?
Bestäm dig innan du stoppar i dig, och följ sedan flödet.
Förberedelser: Till skillnad från alkohol bör man inte äta minst 4 timmar innan man pillar i sig psykladelier. När shamaner arbetar med substanser följer de en sträng diet i veckor, och dagarna innan fastar de helt. Mat ät jord och vill du verkligen komma iväg på din resa vill du inte ha mer jord än nödvändigt med dig. Däremot är det väldigt bra att ha frukt eller liknande att äta när du börjar landa för att knyta dig tillbaka. Det kan även kännas bra att ha på sig mjuka, bekväma (men även fina!) kläder, duscha och kanske göra yoga och meditera innan. Beroende på vilken intention du har så kanske du även vill öppna ett helgat rum. Vi lägger ofta också tarot för trippen innan.
Frågor på det?
Set handlar om vart du är i huvudet. Ditt humör, din inställning, vad dina tankar kretsar kring. För det finns tydligen droger då man kan fly från sig själv och sina tankar. Well, psykadelier tillhör inte det kategorin, snarare tvärtom. Att peta i sig en lapp är som att tända en tusenwattslampa på allt som är du, dina tankar och känslor, ditt liv och dina prioriteringar. Så första steget för en bra tripp är att vara på rätt plats i huvudet.
Setting handlar om vart du är. I vilken miljö, med vilka människor. Det kan handla om musik och ljus och plats. Det är två helt skilda upplevelser att trippa dagtid i naturen, och mitt i natten på en fest. Det är också stor skillnad på att vara på en rejvfest som är väldigt mycket anpassat efter trippade människor, och att vara ute på krogen. (Rekommenderar för övrigt inte det sistnämnda.) Det är också såklart stor skillnad på att trippa själv, med en liten krets nära vänner, och på en stor festival. Vad man gör spelar också roll; att dansa, göra yoga, promenera, använda kroppen ger en slags upplevelse. Att sitta stilla och meditera, prata, lyssna på musik eller titta på molnen är en annan.
Blir något obehagligt under en tripp; ändra setting! Gå till ett annat rum, stäng av/sätt på/byt musik, rör på dig, dansa, släck/tänd ljuset, gå utomhus/inomhus, ta av dig/på dig kläder. Settingen styr i allra högsta grad trippen.
Intentionen är också grundläggande för användandet av alla sorters substanser. Vad vill du med den här resan? Det finns tre stora användningsområden; terapeutiskt, andligt och rekreationellt. Vill du på djupet gå in i något problem du har? Vill du expandera ditt medvetande och få kontakt med det högre? Vill du dansa av dig allt gammalt och fylla på med ny energi?
Bestäm dig innan du stoppar i dig, och följ sedan flödet.
Förberedelser: Till skillnad från alkohol bör man inte äta minst 4 timmar innan man pillar i sig psykladelier. När shamaner arbetar med substanser följer de en sträng diet i veckor, och dagarna innan fastar de helt. Mat ät jord och vill du verkligen komma iväg på din resa vill du inte ha mer jord än nödvändigt med dig. Däremot är det väldigt bra att ha frukt eller liknande att äta när du börjar landa för att knyta dig tillbaka. Det kan även kännas bra att ha på sig mjuka, bekväma (men även fina!) kläder, duscha och kanske göra yoga och meditera innan. Beroende på vilken intention du har så kanske du även vill öppna ett helgat rum. Vi lägger ofta också tarot för trippen innan.
Frågor på det?
lördag 12 februari 2011
Att vara mamma, del 9
Jag och Lilla M har varit på kalas. Måste säga att det är mycket speciellt att vara på kalas med liten bebis, särskilt när man inte har den andra föräldern att bytas av med. För en liten sitter inte själv, utan är i din famn. Och det är lite småbökigt att fika då.
Sen är det lite si och så med fokus. För mitt i ett samtal med trevliga grannar blir man infångad av den där bebis-blicken och liksom tappar bort sig.
Sen när man faktiskt försöker lägga liten att sova i allt stoj och stim och hon skriker en bra stund är det ingen som förebrår en.
Och det måste jag säga är den stora stora fördelen med att umgås med andra som har barn. De förstår, ofta på ett helt annat sätt. De tycker inte det är jobbigt att man är lite vimsig/bebisen skriker/man helt plötsligt måste gå iväg. De erbjuder sig att gå och hämta tårta åt en när man ammar. De frågar om man vill ha något att dricka. Och de förstår också hur skönt det är att få prata om andra saker än om bebisen (Även om det nog är mitt favoritämne just nu). Som att prata räntor, husrenosveringar, waldorf vs. vanlig skola, groddning av saker, tårtbak, nintendo, loppisfynd och andra viktigheter.
Sen är det lite si och så med fokus. För mitt i ett samtal med trevliga grannar blir man infångad av den där bebis-blicken och liksom tappar bort sig.
Sen när man faktiskt försöker lägga liten att sova i allt stoj och stim och hon skriker en bra stund är det ingen som förebrår en.
Och det måste jag säga är den stora stora fördelen med att umgås med andra som har barn. De förstår, ofta på ett helt annat sätt. De tycker inte det är jobbigt att man är lite vimsig/bebisen skriker/man helt plötsligt måste gå iväg. De erbjuder sig att gå och hämta tårta åt en när man ammar. De frågar om man vill ha något att dricka. Och de förstår också hur skönt det är att få prata om andra saker än om bebisen (Även om det nog är mitt favoritämne just nu). Som att prata räntor, husrenosveringar, waldorf vs. vanlig skola, groddning av saker, tårtbak, nintendo, loppisfynd och andra viktigheter.
Jag är bra!
...och efterfrågad!
Vi har sedan i höstas arbetat med en kvinna en gång i veckan; yoga, samtal, meditation och olika övningar. Det har för övrigt gått mycket mycket bra. De senaste gångerna har vi på yogan koncentrerat oss på solhälsningen som jag instruerat.
Igår berättar kvinnan att hon liksom spridit ordet om mig och yoga och har hittat såpass många intresserade att hon tycker att jag ska dra igång en yoga-grupp.
Peppen! Och vilket kvitto på att jag är bra! Det här är värt många utropstecken. Är så himla glad. Yoga to the people!
Vi har sedan i höstas arbetat med en kvinna en gång i veckan; yoga, samtal, meditation och olika övningar. Det har för övrigt gått mycket mycket bra. De senaste gångerna har vi på yogan koncentrerat oss på solhälsningen som jag instruerat.
Igår berättar kvinnan att hon liksom spridit ordet om mig och yoga och har hittat såpass många intresserade att hon tycker att jag ska dra igång en yoga-grupp.
Peppen! Och vilket kvitto på att jag är bra! Det här är värt många utropstecken. Är så himla glad. Yoga to the people!
fredag 11 februari 2011
Love second hand
På riktigt, världens snyggaste kanna. Ynka 20 riksdaler. Jag är mycket mycket glad. Dessutom hittade jag en gigantisk korg, typ storlek badbalja. Måste gå på loppis mer.
torsdag 10 februari 2011
Min process just nu, forts.
Häromnatten började vi prata. Och lyssna. Och vi kom faktiskt framåt. Kanske inte så mycket i förlåtelse, men i förståelse. Vi är ur synk och vi har lite grann tappat riktning och fart. Svårt att vara på väg när man inte har vind i seglen, eller kan ro samtidigt. Det var väl lite det som var nyckeln; samarbetet. Att faktiskt arbeta med varandra, komplettera. Inte lägga över eller skylla på.
Vet ju allt det här. Men det var skönt att sätta ord på det. Se varandra i ögonen och prata om hur det känns. Inte bara prata om mat och pengar och återvinningen och handla och bebis och jobb.
Så nu...vet inte vart vi är på väg än, men vet vart vi är. Bra början?
Vet ju allt det här. Men det var skönt att sätta ord på det. Se varandra i ögonen och prata om hur det känns. Inte bara prata om mat och pengar och återvinningen och handla och bebis och jobb.
Så nu...vet inte vart vi är på väg än, men vet vart vi är. Bra början?
Change of plans
Jag hade ju trott att efter Mannens senaste mastodontarbetspass så kunde han få vara ledig ett tag.
Tji!
Nu går han på lördag morgon och jobbar till tisdag middag.
Jag säger bara att det är tur att jag
a)inte har några större problem med att vara själv
b)faktiskt är bjuden på kalas på lördag, så jag får både det sociala och söta suget mättat.
Tji!
Nu går han på lördag morgon och jobbar till tisdag middag.
Jag säger bara att det är tur att jag
a)inte har några större problem med att vara själv
b)faktiskt är bjuden på kalas på lördag, så jag får både det sociala och söta suget mättat.
Min process just nu
Mest av allt arbetar jag med att förlåta. Ju mer jag går in i det dessto mer inser jag hur otroligt svårt jag har för att förlåta om jag verkligen blivit sårad.
Jag vet att jag behöver gå bakåt och förlåta gammalt, förlåta mig själv. Men mest akut nu är att förlåta Mannen. För min skull. För att jag faktiskt ska kunna lita på honom. För att vårt förhållande verkligen ska bli helt igen.
Vi har haft sex en gång sedan Lilla M föddes. Och vi är båda väldigt sexuella personer. Men all den här skiten ligger liksom emellan. Bubblar upp när man som minst anar det och gör att den ena eller andra eller båda inte har lust. Vi vågar knappt närma oss varanda längre, vågar inte prata om det. Vad finns det mer att säga? Vi kramas mycket, busar, dansar, pussas, småhånglar. Men så fort det blir på riktigt sexuellt så drar vi oss undan.
Och jag behöver reda ut vad det är som händer i mig. Jag kan inte ha allt det här gamla som blockerar allt jag gör. Framförallt så kan jag inte vara i en relation där jag bakbundit mig själv. Vi har fått en förlåtelseteknik i yogan, men det gör så jävla ont var gång jag ger mig på den. Så jo, den funkar, men det är ett hästjobb.
Vad jag längtar tills det är klart.
Jag vet att jag behöver gå bakåt och förlåta gammalt, förlåta mig själv. Men mest akut nu är att förlåta Mannen. För min skull. För att jag faktiskt ska kunna lita på honom. För att vårt förhållande verkligen ska bli helt igen.
Vi har haft sex en gång sedan Lilla M föddes. Och vi är båda väldigt sexuella personer. Men all den här skiten ligger liksom emellan. Bubblar upp när man som minst anar det och gör att den ena eller andra eller båda inte har lust. Vi vågar knappt närma oss varanda längre, vågar inte prata om det. Vad finns det mer att säga? Vi kramas mycket, busar, dansar, pussas, småhånglar. Men så fort det blir på riktigt sexuellt så drar vi oss undan.
Och jag behöver reda ut vad det är som händer i mig. Jag kan inte ha allt det här gamla som blockerar allt jag gör. Framförallt så kan jag inte vara i en relation där jag bakbundit mig själv. Vi har fått en förlåtelseteknik i yogan, men det gör så jävla ont var gång jag ger mig på den. Så jo, den funkar, men det är ett hästjobb.
Vad jag längtar tills det är klart.
onsdag 9 februari 2011
En annan variant
Eftersom det är uppskattningsvis tre mil till närmsta gym så kör jag en annan stil.
Träningsvideos.
Just nu kör jag pilates.
Vill dock hitta en video med zumba, det verkar ju vara nya grejen.
Ps. Det är det jag saknar mest med att inte bo i stan. Att inte ha gymmet på promenadavstånd där jag kunde vältra mig i olika pass, förutom själva gym-delen.
Träningsvideos.
Just nu kör jag pilates.
Vill dock hitta en video med zumba, det verkar ju vara nya grejen.
Ps. Det är det jag saknar mest med att inte bo i stan. Att inte ha gymmet på promenadavstånd där jag kunde vältra mig i olika pass, förutom själva gym-delen.
Jämnställdhet i vardagen - barn
Eftersom Lilla M bara är tre månader så är det ju ganska naturligt att det är jag som gör mest, eftersom jag ammar och dessutom så är ju Mannen iväg nu och då och arbetar. Men jag är mycket duktig på att ge henne till Mannen när han inte jobbar. Han älskar verkligen att göra saker med henne och muttrar lite ibland över att inte kunna mata henne.
Under graviditeten följde Mannen med på varenda besök hos barnmorskan. Var med på alla föräldrakurs-tillfällen. Skjutsade mig till vattengympan och satt i tråkig sjukhusfoaje och väntade tills jag badat klart. Köpte mina första gravidkläder. Sen Lilla M kom har han följt med på alla bvc-besök och alla föräldra-barngrupper.
Och Mannen är förbannad. För han har i princip alltid varit ensam man där. Ensam pappa. Under hela den här tiden har vi träffat ett fåtal pappor som, även fast de följt med en gång, varit märkbart ointresserade av vad som pågår. Det gör mig lite rädd, men samtidigt inte förvånad.
Under graviditeten följde Mannen med på varenda besök hos barnmorskan. Var med på alla föräldrakurs-tillfällen. Skjutsade mig till vattengympan och satt i tråkig sjukhusfoaje och väntade tills jag badat klart. Köpte mina första gravidkläder. Sen Lilla M kom har han följt med på alla bvc-besök och alla föräldra-barngrupper.
Och Mannen är förbannad. För han har i princip alltid varit ensam man där. Ensam pappa. Under hela den här tiden har vi träffat ett fåtal pappor som, även fast de följt med en gång, varit märkbart ointresserade av vad som pågår. Det gör mig lite rädd, men samtidigt inte förvånad.
tisdag 8 februari 2011
Det här är en fågel på min pyjamas
Äntligen är Mannen hemma. Vi myser. Har pyjamas och tittar på film. Har jag inte världens finaste pyjamas?
Jämnställdhet i vardagen - städning
Okej, jag måste bekänna.
Jag tycker om att städa.
Så, där, nu har jag sagt det. Till råga på allt så tycker jag om att organisera och sortera. Jag föredrar harmoni och värme, och i det ingår liksom inte stök. Så jag städar mest hela tiden. Jag kan erkänna att det inte alltid är så supernoga men jag är alltid medveten om vad som behöver göras.
Där är väl den största skillnaden mellan mig och Mannen. Jag tror inte att han har koll när vi dammsög senast, eller om fönsterna behöver tvättar. Det är alltid jag som initierar till städning av dolda saker, som garderober och i lådor och sånt. Även städning av bilen, faktiskt. Jag har ansvar för tvätten, på eget initiativ. (När vi bodde i lägenheten och hade tvättstuga så tvättade vi alltid tillsammans)Vi har diskmaskin, och det överlåter jag till Mannen. Han tycker om diskmaskin. När han väl städar gör han det superordentligt. Dessutom är det alltid han som städar ur pannan, vilket han gör ungefär en gång i veckan. Väldigt glad över att slippa det, är jag.
Ibland får jag bryt för det känns som jag har ansvar för allt och att initiativet alltid måste komma från mig, annars blir det inte gjort. Inte lika ofta som jag skulle vilja ialla fall. Men han är precis lika mån som mig att städa innan vi får besök, för han vill att det ska se fint ut, och har känsla för det. Tänder ljus och sånt. Fin kille det.
Jag tycker om att städa.
Så, där, nu har jag sagt det. Till råga på allt så tycker jag om att organisera och sortera. Jag föredrar harmoni och värme, och i det ingår liksom inte stök. Så jag städar mest hela tiden. Jag kan erkänna att det inte alltid är så supernoga men jag är alltid medveten om vad som behöver göras.
Där är väl den största skillnaden mellan mig och Mannen. Jag tror inte att han har koll när vi dammsög senast, eller om fönsterna behöver tvättar. Det är alltid jag som initierar till städning av dolda saker, som garderober och i lådor och sånt. Även städning av bilen, faktiskt. Jag har ansvar för tvätten, på eget initiativ. (När vi bodde i lägenheten och hade tvättstuga så tvättade vi alltid tillsammans)Vi har diskmaskin, och det överlåter jag till Mannen. Han tycker om diskmaskin. När han väl städar gör han det superordentligt. Dessutom är det alltid han som städar ur pannan, vilket han gör ungefär en gång i veckan. Väldigt glad över att slippa det, är jag.
Ibland får jag bryt för det känns som jag har ansvar för allt och att initiativet alltid måste komma från mig, annars blir det inte gjort. Inte lika ofta som jag skulle vilja ialla fall. Men han är precis lika mån som mig att städa innan vi får besök, för han vill att det ska se fint ut, och har känsla för det. Tänder ljus och sånt. Fin kille det.
Spöken i mitt hus
Trots att vårt hus är gammalt så är det väldigt spökfritt. Ibland är det lite spöken här, men de är liksom på besök. Men inatt alltså, i stormen. Det var så himla mycket som hände! Hela huset var liksom laddat med elektriskt nånting och vibrerade. Vinden lät så högt att alla andra ljud försvann.
Jag låg och försökte omge mig själv med ljus men luften var så tät att det nästan inte gick. Bara en ynka liten energibubbla, ett par centimeter utanför min kropp, var allt jag lyckades åstadkomma.
Det är ju tur att jag inte är rädd för spöken.
Jag låg och försökte omge mig själv med ljus men luften var så tät att det nästan inte gick. Bara en ynka liten energibubbla, ett par centimeter utanför min kropp, var allt jag lyckades åstadkomma.
Det är ju tur att jag inte är rädd för spöken.
måndag 7 februari 2011
Min första LSD-tripp
(Måste poängtera att detta var första gången jag tog LSD, jag hade tagit svamp en gång några veckor innan, och det påverkade nog ganska mycket hur den här resan blev.)
Det var Mannen som introducerade mig till psykadelier. Han berättade om det ur alla möjliga vinklar, gav mig texter om det att läsa. Om Albert Hoffman som 'uppfann' det när han försökte forska fram migränmedicin. Han råkade få det i sig (genom att slicka sig på fingrarna antar jag) och han cykeltur hem är legendarisk; den första syratrippen. Timothy Leary gjorde LSD känt och ökänt under 60- och 70-talet, och han har skrivit många fina böcker om hur man kan arbeta med syra. Bland annat Psychadelic Paryers som är en engelsk omarbetning av Tao Te Ching. Mycket fint!
Så när jag väl skulle göra det första gången var jag teoretiskt väl förberedd. Mitt Set, var jag var i huvud och sinne, var lugnt och förväntansfullt. Settingen, var jag var och med vilka och under vilka omständigheter; jag och Mannen och en fin Vän, i Vännens hus ute på Österlen. Vi hade noga förberett med mat att äta efteråt, musik, meditationer, tarotlekar, bekväma kläder, ficklampor, frukt.
Jag fick en lapp som Mannen la på min tunga.
Sen tog vi på oss och gick ut i skogen. Det tar mellan 30-60 minuter innan man känner av LSD (men sen varar en tripp i ca 12 timmar), beroende på hur färsk den är. Och eftersom jag inte riktigt visste vad jag väntade på så gick jag där - en liten bit efter de andra om jag minns rätt. Långsammare och långsammare gick jag, tills jag helt stod still i den skånska bokskogen, precis i början av hösten. Allt blev mycket klarare, tydligare och liksom levde mer. Träden! Träden! Jag blickade upp mot deras kronor och sedan ner mot marken. Jag kunde känna varenda puls av livsenergi som fanns runt omkring mig.
Mannen och Vännen skrattade åt mig, för jag utgjorde (tydligen) sinnebilden av en trippad person. Sedan vägledde de mig vidare i skogen. Jag, som vanligtvis har väldigt bra lokalsinne, hade ingen aning om någonting sådant. Allt var nytt! Norr och söder och upp och ner och sådana petitesser, vad spelade det för roll?
Vi låg i en glänta och titta upp på bladverken. Lyssnade på skogens alla ljud. Lyckan var så total att jag trodde jag skulle explodera. Det gjorde jag till slut också - av skratt. Vi låg och skrattade, nära varandra. Sedan tystnade vi. Och lyssnade. Konstigt ljud. Apor? tänkte jag. Sedan flög det en perfekt V-formation av snattrande gäss över oss och "aporna" fick sin förklaring.
Så reste vi på oss och går ut på stigen. Jag får syn på himlen. Herregud! Aldrig kan jag förklara hur moln blir på syra, det är så underbart och fantastiskt och helt otroligt. Moln är något av det bästa som finns.
Vi träffar en jättestor svamp! Den betedde sig lite som en manet och när jag la min hand på den så kändes det som den skulle suga åt sig den. Kittlande.
Vi promenerar in många timmar. Kommunicerar på olika vis.
Går sedan tillbaka till huset. Pratar. Lyssnar på musik. Lägger tarot. Börjar komma ner. Röker hasch för att kicka trippen. Äter frukt! Använder alla sinnen.
Mjo, man blir ofta lite förvirrad på syra, mest under peaken som varar i fyra-fem timmar. Också såklart beroende på hur mycket man tar. Kroppen kan kännas...ovan och långt borta, för upplevelsen att man är så mycket mer än sin kropp är så överväldigande. Alla klyschor om LSD är sant. Allt är ett, vi är alla en, tid finns inte, allt är en illusion. När man faktiskt upplevt det så finns det ingen väg tillbaka. Det som är verkligt viktigt för mig lyser som neon och det som inte spelar någon roll försvinner. Psykadelier har också någon funktion som tar bort alla spärrar man satt på sig själv - vilket ofta är anledningen till en "snedtripp". Känslor och insikter och händelser som man tryckt ner och bort och hållit i sitt undermedvetna poppar upp och kräver att man ska se det, ta itu med det. Inga spöken vill vara kvar i garderoben. Försöker man på syra att fortsätta blunda och mota bort känslor som kommer = ingen bra idé. Will not work.
Mannen uttrycker ibland att LSD kan vara som tio års terapi på en kväll. Och det kräver ju att man är redo för det. Men för det mesta är det bara otroligt härligt och roligt och kreativt.
Frågor på det?
Det var Mannen som introducerade mig till psykadelier. Han berättade om det ur alla möjliga vinklar, gav mig texter om det att läsa. Om Albert Hoffman som 'uppfann' det när han försökte forska fram migränmedicin. Han råkade få det i sig (genom att slicka sig på fingrarna antar jag) och han cykeltur hem är legendarisk; den första syratrippen. Timothy Leary gjorde LSD känt och ökänt under 60- och 70-talet, och han har skrivit många fina böcker om hur man kan arbeta med syra. Bland annat Psychadelic Paryers som är en engelsk omarbetning av Tao Te Ching. Mycket fint!
Så när jag väl skulle göra det första gången var jag teoretiskt väl förberedd. Mitt Set, var jag var i huvud och sinne, var lugnt och förväntansfullt. Settingen, var jag var och med vilka och under vilka omständigheter; jag och Mannen och en fin Vän, i Vännens hus ute på Österlen. Vi hade noga förberett med mat att äta efteråt, musik, meditationer, tarotlekar, bekväma kläder, ficklampor, frukt.
Jag fick en lapp som Mannen la på min tunga.
Sen tog vi på oss och gick ut i skogen. Det tar mellan 30-60 minuter innan man känner av LSD (men sen varar en tripp i ca 12 timmar), beroende på hur färsk den är. Och eftersom jag inte riktigt visste vad jag väntade på så gick jag där - en liten bit efter de andra om jag minns rätt. Långsammare och långsammare gick jag, tills jag helt stod still i den skånska bokskogen, precis i början av hösten. Allt blev mycket klarare, tydligare och liksom levde mer. Träden! Träden! Jag blickade upp mot deras kronor och sedan ner mot marken. Jag kunde känna varenda puls av livsenergi som fanns runt omkring mig.
Mannen och Vännen skrattade åt mig, för jag utgjorde (tydligen) sinnebilden av en trippad person. Sedan vägledde de mig vidare i skogen. Jag, som vanligtvis har väldigt bra lokalsinne, hade ingen aning om någonting sådant. Allt var nytt! Norr och söder och upp och ner och sådana petitesser, vad spelade det för roll?
Vi låg i en glänta och titta upp på bladverken. Lyssnade på skogens alla ljud. Lyckan var så total att jag trodde jag skulle explodera. Det gjorde jag till slut också - av skratt. Vi låg och skrattade, nära varandra. Sedan tystnade vi. Och lyssnade. Konstigt ljud. Apor? tänkte jag. Sedan flög det en perfekt V-formation av snattrande gäss över oss och "aporna" fick sin förklaring.
Så reste vi på oss och går ut på stigen. Jag får syn på himlen. Herregud! Aldrig kan jag förklara hur moln blir på syra, det är så underbart och fantastiskt och helt otroligt. Moln är något av det bästa som finns.
Vi träffar en jättestor svamp! Den betedde sig lite som en manet och när jag la min hand på den så kändes det som den skulle suga åt sig den. Kittlande.
Vi promenerar in många timmar. Kommunicerar på olika vis.
Går sedan tillbaka till huset. Pratar. Lyssnar på musik. Lägger tarot. Börjar komma ner. Röker hasch för att kicka trippen. Äter frukt! Använder alla sinnen.
Mjo, man blir ofta lite förvirrad på syra, mest under peaken som varar i fyra-fem timmar. Också såklart beroende på hur mycket man tar. Kroppen kan kännas...ovan och långt borta, för upplevelsen att man är så mycket mer än sin kropp är så överväldigande. Alla klyschor om LSD är sant. Allt är ett, vi är alla en, tid finns inte, allt är en illusion. När man faktiskt upplevt det så finns det ingen väg tillbaka. Det som är verkligt viktigt för mig lyser som neon och det som inte spelar någon roll försvinner. Psykadelier har också någon funktion som tar bort alla spärrar man satt på sig själv - vilket ofta är anledningen till en "snedtripp". Känslor och insikter och händelser som man tryckt ner och bort och hållit i sitt undermedvetna poppar upp och kräver att man ska se det, ta itu med det. Inga spöken vill vara kvar i garderoben. Försöker man på syra att fortsätta blunda och mota bort känslor som kommer = ingen bra idé. Will not work.
Mannen uttrycker ibland att LSD kan vara som tio års terapi på en kväll. Och det kräver ju att man är redo för det. Men för det mesta är det bara otroligt härligt och roligt och kreativt.
Frågor på det?
söndag 6 februari 2011
Saker som gör mig lycklig
* Min bebis. Det omöjligt att vara nere en längre stund när jag hänger med henne.
* Min katt. I yogan har vi fått skapa ett 'happy place', något eller någon vi tänker på för att bli glada och hålla fokus. Jag tänker alltid på Grisen.
* Faktiskt en del materiella saker. Huset, mina finfina handplockade möbler. Kräfta som jag är blir jag varm och trygg i kroppen av att tänka på det.
* När jag var i Budapest. Vilken stad. Vilken värme!
* Min första (och hittills enda) rejvfestival; Ozora. Gudomligt!
* Den första gången som jag sprang 5km på mindre än 30 minuter. Gud vad jag mådde bra då! (Sen blir jag lite nere över att jag inte är så vältränad längre)
* Första yoga-upplevelsen. Wow.
* Den där morgonen, den där sommaren då jag och min bästa vän var singlar samtidigt och fria som fåglar. Vi hade festat i Göteborg hela natten och satt på centralen och väntade på första tåget, glada så det sprutade. Det var så himla fint.
* Och definitivt första gången jag tog syra. Det borde nästan bli ett eget inlägg, för det var så fantastiskt.
* Malmö. Love at first sight.
* Mat. Att laga och äta. Läsa kokböcker och se matlagningsprogram = Matporr!
...alltså. Jag trodde jag skulle tycka att det var svårt. Men just nu känns det som jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Jag har varit med om och gjort så himla mycket bra! Vilken boost det här blev.
* Min katt. I yogan har vi fått skapa ett 'happy place', något eller någon vi tänker på för att bli glada och hålla fokus. Jag tänker alltid på Grisen.
* Faktiskt en del materiella saker. Huset, mina finfina handplockade möbler. Kräfta som jag är blir jag varm och trygg i kroppen av att tänka på det.
* När jag var i Budapest. Vilken stad. Vilken värme!
* Min första (och hittills enda) rejvfestival; Ozora. Gudomligt!
* Den första gången som jag sprang 5km på mindre än 30 minuter. Gud vad jag mådde bra då! (Sen blir jag lite nere över att jag inte är så vältränad längre)
* Första yoga-upplevelsen. Wow.
* Den där morgonen, den där sommaren då jag och min bästa vän var singlar samtidigt och fria som fåglar. Vi hade festat i Göteborg hela natten och satt på centralen och väntade på första tåget, glada så det sprutade. Det var så himla fint.
* Och definitivt första gången jag tog syra. Det borde nästan bli ett eget inlägg, för det var så fantastiskt.
* Malmö. Love at first sight.
* Mat. Att laga och äta. Läsa kokböcker och se matlagningsprogram = Matporr!
...alltså. Jag trodde jag skulle tycka att det var svårt. Men just nu känns det som jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Jag har varit med om och gjort så himla mycket bra! Vilken boost det här blev.
Alltså
Livet just nu är inte mer spännande än att jag tupplurar mig igenom dagarna. Sover när Lilla M sover, och mellan det så tittar vi på film och vi (mest hon) äter.
Så trots att vi hade det apjobbigt förra veckan så längtar jag tills Mannen kommer hem från jobbet...om två dygn.
(Misstänker att den här tröttheten kan bero på att jag inte varit utanför dörren på några dagar, due to storm.)
Så trots att vi hade det apjobbigt förra veckan så längtar jag tills Mannen kommer hem från jobbet...om två dygn.
(Misstänker att den här tröttheten kan bero på att jag inte varit utanför dörren på några dagar, due to storm.)
lördag 5 februari 2011
Att vara mamma, del 8
...kan tydligen ibland innebära att man får nya vänner. Idag var jag värdinna för ett litet kalas med andra mammor här ute på vischan. Har inte reflekterat över det så mycket men inser nu att det är otroligt mycket värt att umgås med andra föräldrar, gärna med jämnåriga barn.
Lilla M blev dock så full av intryck att hon knappt kunde äta och när hon skulle sova sin middagslur somnade hon nästan innan jag hann lägga på filten.
Lilla M blev dock så full av intryck att hon knappt kunde äta och när hon skulle sova sin middagslur somnade hon nästan innan jag hann lägga på filten.
fredag 4 februari 2011
Hur jag fick mina diagnoser
Det var ungefär februari och jag var sjutton år. Jag hade varit deprimerad i nästan fyra år och till sjukvården besvär och förvåning ville jag fortfarande inte medicinera. Något instinktivt sa mig att det var att behandla fel sak, min depression var bara ett symptom på något annat. Men med jämna mellanrum ville de ändå att jag skulle prata med en läkare om medicin. Med den deprimerades likgiltighet gick jag med på det.
Den här läkaren ställde många många frågor. Om allt möjligt. Det enda jag minns tydligt är att hon efter ungefär 20 minuter såg mig i ögonen och sa att hon skulle skriva en remiss till Barn-neuropsyk. Hon skulle dessutom be dem skynda på så att jag kunde få komma dit innan jag blev 18.
Så inleddes våren med alla testerna. Jag gjorde en såkallad bred utredning, vilket innebar att de ungefär vände ut och in på min hjärna. Siffor, pussel, minnestest, ansikten, läsförståelse, långa samtal...jag minns inte allt.
Men jag minns när jag fick mina diagnoser.
Alla som gjort tester på mig var där; läkare, socionom, terapeut, psykolog och allt vad det var. Alla så lite förbryllade ut. Och lät ännu mer skeptiska när de förkunnade att jag har diagnoserna Asperger Syndrom och ADHD.
- För, när man träffar dig verkar det inte så. Men testerna visar det. Otvivelaktigt.
Hur jag kände? Jo. Det var ganska skönt. Det var ingen stor känslostorm, jag hade liksom haft våren på mig att bearbeta. Det allra allra allra bästa var att jag kort därefter fick börja medicinera min ADHD. Åh, ljuva medicinska amfetamin, du räddade nog mitt liv. Helt plötsligt kunde jag koncentrera mig, avsluta saker, orka leva. Det fick en mängd biverkningar som ökad självkänsla, självförtroende, framtidshopp och cirka -30 kilo på vågen. Och jag kunde bearbeta det som faktiskt var problemet.
Ett år senare ryckte jag upp mig "på riktigt" från min depression och utbrändhet. Pö om pö efter det har jag fått deala med konsekvenserna av de åren, och det är jag fortfarande inte klar med. Men det gör inget.
(Fråga på)
Den här läkaren ställde många många frågor. Om allt möjligt. Det enda jag minns tydligt är att hon efter ungefär 20 minuter såg mig i ögonen och sa att hon skulle skriva en remiss till Barn-neuropsyk. Hon skulle dessutom be dem skynda på så att jag kunde få komma dit innan jag blev 18.
Så inleddes våren med alla testerna. Jag gjorde en såkallad bred utredning, vilket innebar att de ungefär vände ut och in på min hjärna. Siffor, pussel, minnestest, ansikten, läsförståelse, långa samtal...jag minns inte allt.
Men jag minns när jag fick mina diagnoser.
Alla som gjort tester på mig var där; läkare, socionom, terapeut, psykolog och allt vad det var. Alla så lite förbryllade ut. Och lät ännu mer skeptiska när de förkunnade att jag har diagnoserna Asperger Syndrom och ADHD.
- För, när man träffar dig verkar det inte så. Men testerna visar det. Otvivelaktigt.
Hur jag kände? Jo. Det var ganska skönt. Det var ingen stor känslostorm, jag hade liksom haft våren på mig att bearbeta. Det allra allra allra bästa var att jag kort därefter fick börja medicinera min ADHD. Åh, ljuva medicinska amfetamin, du räddade nog mitt liv. Helt plötsligt kunde jag koncentrera mig, avsluta saker, orka leva. Det fick en mängd biverkningar som ökad självkänsla, självförtroende, framtidshopp och cirka -30 kilo på vågen. Och jag kunde bearbeta det som faktiskt var problemet.
Ett år senare ryckte jag upp mig "på riktigt" från min depression och utbrändhet. Pö om pö efter det har jag fått deala med konsekvenserna av de åren, och det är jag fortfarande inte klar med. Men det gör inget.
(Fråga på)
Jag har mött Lassie
Mi utmanar och jag tänker att jag kan väl se hur långt jag kommer.
1. (Var liten, typ åtta) Mötte Peter Harrysson och satt i bagageluckan till hans bil när han letade fram papper och penna för att ge mig autograf.
2. Rickard Sjöberg på någon mässa.
3. Gjorde Bert Karlsson upprörd eftersom jag föredrog Gladiatorerna före Friends, på Commerce i Skövde. Han frågade!
4. Har på uppdrag hånglat på scen medans Rickard Söderberg sjöng, på Palladium i Malmö.
5. Jobbade med Emil Jensen på Littralund 2009.
6. Är faktiskt lite kompis med Navid Modiri. Träffades också genom jobb.
7. Eftersom jag har bott i Malmö så har jag så klart gått förbi Timbaktu på gatan.
8. ...och han i The Ark. Sylvester?
Ja. Åtta. Fast lite krystat där på slutet. Men jag kan nog inte komma på någon mer. Så, nu fortsätter jag utmaningen, kom igen nu!
1. (Var liten, typ åtta) Mötte Peter Harrysson och satt i bagageluckan till hans bil när han letade fram papper och penna för att ge mig autograf.
2. Rickard Sjöberg på någon mässa.
3. Gjorde Bert Karlsson upprörd eftersom jag föredrog Gladiatorerna före Friends, på Commerce i Skövde. Han frågade!
4. Har på uppdrag hånglat på scen medans Rickard Söderberg sjöng, på Palladium i Malmö.
5. Jobbade med Emil Jensen på Littralund 2009.
6. Är faktiskt lite kompis med Navid Modiri. Träffades också genom jobb.
7. Eftersom jag har bott i Malmö så har jag så klart gått förbi Timbaktu på gatan.
8. ...och han i The Ark. Sylvester?
Ja. Åtta. Fast lite krystat där på slutet. Men jag kan nog inte komma på någon mer. Så, nu fortsätter jag utmaningen, kom igen nu!
Bloglovin'
Mi är en sådan där fantastisk människa som faktiskt gör inte bara mår dåligt och/eller gnäller. Hon skriver om viktiga stora saker som insikter, att följa sin instinkt och att må bra i sig själv. Hon skriver också om små saker, men ack så viktiga, som kakor, ljusstakar och te. Dessutom kryddar Mi sin blogg med massor av fina, tänkvärda citat. Det är bra.
Också har hon finaste hunden i världen.
Också har hon finaste hunden i världen.
Enkelt och svårt
Alltså det här med kommunikation. I varenda jävla relations-spalt i hela världen är svaret på alla frågor att praaaaaata med varndra.
Men vad fan?
Det är inte så lätt som det låter, det där att prata med varandra. För oftast gör vi det inte. Eller, vi kanske pratar, men så lyssnar vi inte. Eller så pratar vi, men säger faktiskt ingenting. Oftast en blanding av alltihop. För hur ska man kunna prata när man inte hittat ord? Hur ska man kunna lyssna när man inte vill höra? Hur ska man säga vad man faktiskt menar när man inte vet vad man vill?
Och mitt i all den gröten, som är den som är för det mesta, så är det ju så att ett riktigt samtal är något av det mest välgörande. När man inte grälar, inte fastnar i sitt eget huvud, sitt eget ego. När man faktiskt pratar med varandra. Och det är inte alltid lätt att komma dit, jag undrar faktiskt om någon vet hur man gör, men det är trots allt det bästa rådet i världen.
Prata med varandra.
Ps. Och kramas. Kramas är mycket viktigt. Kramas gärna samtidigt som pratandet pågår.
Men vad fan?
Det är inte så lätt som det låter, det där att prata med varandra. För oftast gör vi det inte. Eller, vi kanske pratar, men så lyssnar vi inte. Eller så pratar vi, men säger faktiskt ingenting. Oftast en blanding av alltihop. För hur ska man kunna prata när man inte hittat ord? Hur ska man kunna lyssna när man inte vill höra? Hur ska man säga vad man faktiskt menar när man inte vet vad man vill?
Och mitt i all den gröten, som är den som är för det mesta, så är det ju så att ett riktigt samtal är något av det mest välgörande. När man inte grälar, inte fastnar i sitt eget huvud, sitt eget ego. När man faktiskt pratar med varandra. Och det är inte alltid lätt att komma dit, jag undrar faktiskt om någon vet hur man gör, men det är trots allt det bästa rådet i världen.
Prata med varandra.
Ps. Och kramas. Kramas är mycket viktigt. Kramas gärna samtidigt som pratandet pågår.
onsdag 2 februari 2011
Irrational me
Jag är gruvligt förbannad. På allt. (Utom bebisen, hon gör mig glad).
Det senaste dygnet har jag och mannen grälat på ett mycket märkligt sätt. Jag är arg och lättirriterad och det värsta är att jag kan inte riktigt se varför. Att vara arg tar massa energi, så idag har jag ställt in allt. Jag tänker bara ha pyjamas, titta på film och gosa bebis. Resten skiter jag fullkomligt i. Just idag.
Det senaste dygnet har jag och mannen grälat på ett mycket märkligt sätt. Jag är arg och lättirriterad och det värsta är att jag kan inte riktigt se varför. Att vara arg tar massa energi, så idag har jag ställt in allt. Jag tänker bara ha pyjamas, titta på film och gosa bebis. Resten skiter jag fullkomligt i. Just idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)