onsdag 28 augusti 2013

Snörp

Jag vet ju att hans intention inte var att välja bort sina barn men ibland när jag tittar på lillebror känns det som hjärtat går sönder. Och att han tyckte så länge att vi skulle kunna leva som förut - med undantagen att han absolut inte ville ha sex, inte vara kär i mig och inte heller ens försöka ändra på det.

Så jag skulle fortsätta vara städerska, kock och barnskötare. Mysigt. 
Och så tycker han att det är jag som ska anstränga mig för att vinna tillbaka honom. Kan inte riktigt komma över den biten. Att han lämnar mig med orden "om jag bara blir en bättre människa så kommer han vilja ha mig igen". Puh.

Lillebror ja. Här ligger han och lever med en förälder som önskar att han inte fanns. Och han är ändå det gladaste roligaste finaste ungen. Och jag får älska för två.

5 kommentarer:

  1. Jag dör av det här inlägget. Tänker på min lilla och ... dör av sorg vid tanken på att hans pappa inte skulle vilja ha honom. Hur orkar du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte riktigt. Kanske för att jag är arg, mer arg än något annat. Och kanske för att jag inte kan känna att det är mig det är synd om - det är inte jag som är förloraren här. Det är inte jag som kommer vakna upp en dag och inse vad jag gjort.

      Radera
  2. Hjärtat går verkligen sönder av det här. Så hopplöst att ens försöka fatta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ofattbart. Verkligen. Man trodde man kände någon...

      Radera
  3. Han verkar vara ett riktigt praktsvin. Och det handlar inte om att han måste bete sig perfekt eller att du är perfekt utan om en basal jävla empati och mänsklighet. Usch. Tur att barnen har dig!

    SvaraRadera