Så jag skulle fortsätta vara städerska, kock och barnskötare. Mysigt.
Och så tycker han att det är jag som ska anstränga mig för att vinna tillbaka honom. Kan inte riktigt komma över den biten. Att han lämnar mig med orden "om jag bara blir en bättre människa så kommer han vilja ha mig igen". Puh.
Lillebror ja. Här ligger han och lever med en förälder som önskar att han inte fanns. Och han är ändå det gladaste roligaste finaste ungen. Och jag får älska för två.
Jag dör av det här inlägget. Tänker på min lilla och ... dör av sorg vid tanken på att hans pappa inte skulle vilja ha honom. Hur orkar du?
SvaraRaderaJag vet inte riktigt. Kanske för att jag är arg, mer arg än något annat. Och kanske för att jag inte kan känna att det är mig det är synd om - det är inte jag som är förloraren här. Det är inte jag som kommer vakna upp en dag och inse vad jag gjort.
RaderaHjärtat går verkligen sönder av det här. Så hopplöst att ens försöka fatta.
SvaraRaderaDet är ofattbart. Verkligen. Man trodde man kände någon...
RaderaHan verkar vara ett riktigt praktsvin. Och det handlar inte om att han måste bete sig perfekt eller att du är perfekt utan om en basal jävla empati och mänsklighet. Usch. Tur att barnen har dig!
SvaraRadera