När jag levde i en väska

Visst är det så att man ofta vid stora livsförändringar ser tillbaka på sitt liv? Som att jag inför min andra förlossning tänkte mycket på den första. Eller att man tänker tillbaka på andra relationer när en tar slut. Osv.

Just nu har jag kommit att tänka på sist jag var singel. Hur det var. Hur jag mådde. Allt som hände. Det hade precis tagit slut med min tjej. Våren sörjde jag och sen kom sommaren och för första gången på fem år var jag och min bff singlar samtidigt. Och återigen bodde vi bara en promenad från varandra. Och återigen hängde vi typ hela tiden. 

Och den sommaren, mer än någonsin, bodde jag i min handväska. Jag hade alltid tandborste, deo, smink. En liten borste. Ett rent linne, rena trosor. Mp3 och ett anteckningsblock. Extra batterier. Bok. Solglasögon. Och med det var jag kittad för allt. Flera gånger i veckan tog jag tåget ner till Göteborg och jag visste aldrig riktigt när jag skulle åka hem igen.

Och det var fester och utflykter och fikor och nya människor i det oändliga.

Det bästa är väl att den sommaren var startskottet och året som följde var nog det bästa i mitt liv. Så många engångsligg. Första lägenheten. Så många nya vänner. Flirtar överallt. Träningen. Känslan av att lyfta efter många års depression. Utforska mig själv och livet med stora yviga rörelser. 

Jag har aldrig varit så smal. Så snygg. Så tillfreds. Så hungrig på liv.

Och jag var alltid redo. Väskan alltid packad.