Vägskäl

Så sitter jag där, med en snygg kille som undrar om han får komma och hälsa på ikväll. Och jag tänker på Petsson och vårt långa samtal igår. Att han definitivt spelar i den monogama ligan. Att han stuvar om sin semester för att hinna träffa mig innan jag åker till Boom. Att han tycker om mig. Tycker jag är härlig. Vill vara min sexslav (hans ord, inte mina) på obestämd tid.

Så kände jag mig liksom tvingad att sms:a och liksom fråga om vi träffar andra än varandra? Vad är dealen? Jag har egentligen inget behov av att tvinga fram en definition men vill inte heller bete mig på ett sätt som kan få honom att känna att jag inte bryr mig.

"Jag träffar ingen annan. Du får göra vad du känner är okej."

Och jag tänker. Fokus är näring och nu riktar jag fokus på det jag helst vill ska växa. Så får vi se vad som händer.