Igår insåg jag att jag behandlat honom som Göteborgaren, alltså förutsatt att han vill ha sitt space och inte alls hört av mig så mycket som jag kanske har velat. Men efter tre sms utan svar så hann jag ju...tvivla.
Och då ringer den jäkeln. Kanske har jag aldrig blivit så förvånad och så glad. Ljuvliga ljuvliga karl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar