En av dem är ju att det är ju fruktansvärt tråkigt att läsa om. Ja, jag har mina barn hos mig hälften av all tid. Min planering innefattar såklart alltid dem. Jag älskar mina ungar så det gör ont och det händer hundra fina härliga saker varje dag. Och kanske vore det bra att dokumentera lite bättre, men samtidigt...den här lilla platsen i cyberrymden är liksom bara för mig. Och medvetet har jag valt att lyfta fram annat i mitt liv som definierar mig.
Ärligt talat tror jag att det är barnen som gör att jag kan kasta mig så handlöst ut på äventyr - de håller kvar mig på jorden och ser till att en del av tiden är rutinerad och trygg och vardaglig. Jord, att gräva ner rötterna i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar