Jag gör det ändå

Idag rotade jag fram mina gamla inlines. Sist jag åkte, för sju-åtta år sedan, var jag mitt mest vältränade och hade åkt regelbundet i flera år.

Och märkligt nog, det gick ganska bra. Jag ramlade inte en enda gång. Och det tog tre sekunder för mig att känna att det är ju jävligt kul.

Sen blev jag skiträdd när det gick lite nerför, eftersom jag inte kan stanna. Och jag tänkte på det, när jag lyckades svänga och inte krocka att det är såhär jag tar mig an det mesta. Tycker jag det är roligt så gör jag det - oavsett hur läskigt det är. Eller om jag fixar alla moment. För det där jag inte fixar...det löser sig. Som i detta fallet är lyktstolpar mina bästa vänner, bara att grabba tag i när det går för fort.