Sådär sentimental blir jag

Idag är sista morgonen i den här lägenheten. Lägenheten som jag klev in i hallen på för två år sen och genast tyckte att jag var hemma. Det har inte varit många fester här, men väldigt många get-togethers. Fint.
Och det har ju faktiskt varit här som Mannen och jag har inlett vårt liv tillsammans. Allt häftigt sex, alla gräl, alla mysiga frukostar och middagar i det lilla köket. Bada badkar tillsammans, fast badkaret är alldeles för lite. Tvättdagar.

Så det tar ju lite slut här. Och något annat börjar, det är jag mycket medveten om. Men ändå. Om tre timmar kommer flyttkillarna, då ska allt vara nerpackat. Allt det här känns skönt-ont på något vis.

Och i och med stundande flytt så vet jag ju inte alls när jag kommer tillbaka online. En paus från det med.

Minskam

Gjorde precis en statusuppdatering på facebook, något om vår stundande flytt (det är ju bara två dagar kvar!) och lyckades klämma in ordet 'minskam'.

När jag då läste meningen efter jag uppdaterat kunde jag inte för mitt liv förstå vad jag menade. Minskam? Menade jag min skam? Och vad hade den med saken att göra?

Måste vara lite mer uppmärksam när jag skriver.

Kulinariska utmaningar

Mannen går just nu (och förmodligen för all överskådlig tid framåt) på en Aurvedisk diet, något som kan bli ett längre inlägg en annan gång. Detta innebär bl.a för hans del att han inte får äta t.ex lök, peppar, tomat, chili, morötter, vitlök, vinäger, rotfrukter, ingefära. Alltså i princip allt det som var vår basföda. För det finns inget lättare än att bara svänga ihop en pastasås med ingredienserna ovan.

Så de senaste veckorna har varit en utmaning i att hitta andra maträtter och få in nya rutiner kring maten. Till saken hör kanske också att jag ska absolut äta det som Mannen inte ska. Samt att han älskar stark mat. Och att det ju varit så varmt att bara tanken på att laga mat har försatt mig i en lättare koma.

Och idag gjorde jag en bullseye! Fläskgrytbitar i strimlor, buljong, soya, vatten, smaksatt créme fraiche, dragon och blomkål. Serverades med pasta. Gick på mindre 30 minuter att slänga ihop och smakade mycket, trots avsaknaden av kryddor.

Som husmor är jag mycket nöjd.

Show-off

Idag hade vi tredje visningen av lägenheten.
Därför har igår och idag bara bestått av att packa och städa. Och just nu är allt i mig liksom osynkat, och egentligen behöver jag göra helt andra saker än allt det här praktiska. Men resten av veckan är också bara packa, packa, packa.

Sen är det helt plötsligt augusti och jag tänker mig att då ska jag faktiskt göra allt det där jag försummar nu. Min yoga. Laga mat. Baka. Meditera. Promenera. Tänker mig att allt sånt kommer vara mycket mer tillgängligt på landet. Med kossorna utanför köksfönstret. Sjön runt kröken. Och kanske framförallt ytor och tid.

Andnöd

Idag verkar Liv ha bestämt sig för att ligga på ett sätt som tar bort 20 procent av min lungkapacitet. Hela förmiddagen har jag gått runt och flämtat och varit uppriktigt tacksam för varje djupt andetag.

Men! Jag lyckades överlista henne. Jag har nämligen lyckats få ett litet, men svidande, sår på ena skinkan och när jag la mig på alla fyra för att Mannen skulle få plåstra om mig...vips, så kunde jag andas! Sen funderar jag på om det kan hjälpa att göra Buhjungasana, eller om det bara kommer göra det värre.

Dagen efter nätterna före

Min kropp känns som en välanvänd disktrasa. Till mitt försvar måste jag säga att jag dansade inte ens särskilt på festen, jag tog det väldigt lugnt och försökte faktiskt sova. Lönlöst med fantastisk techno dunkandes i närheten. De hade byggt upp dansgolvet på stranden, vilket var helt fantastiskt. Dock besvärligt att dansa i sand.

Meditationstältet var bra. Det blev många fina samtal och jag tror att vi hjälpte en del faktiskt. Det kom ett par vid ett tillfälle som ville ha en ledd meditation, och det är en himla tur att improvisation är en av mina specialiteér. Borde fila på den och skriva ner den.

Och nu är det tydligen söndag och jag känner mig helt mörbultad. Vill mest äta massa grönsaker och annan nyttig mat och ligga i sängen. Hoppas det är okej.

Kalas i skogen

Strax bär det av till årets första skogsfest. Här ska dansas som det inte finns en morgondag, för det var så himla länge sedan sist. Hoppas verkligen på bra musik.

Dessutom ordnar Mannen och jag en meditationsplats, så vi håller på att packa för fullt inför allt vi ska ha med till det. Det kommer bli fint, med tarot och healing och bra samtal.

Hormonkaos

Min hjärna har slutat fungera. På riktigt. När jag antog den här utmaningen så trodde jag inte att punkt fem blott några dagar senare skulle kännas så avlägset. Planera? Effektiv?

Så förut satte jag mig för att meditera lite med bebisen. Samla ihop mig. Och klart som kristall så kom det till mig att det måste vara såhär nu. Jag ska inte organisera upp omvärlden och fatta massa beslut. Jag ska bara fokusera på mig och mitt lilla Liv, kommande förlossning och mamma-liv. Äta, vila, vara snäll. Göra yoga. Meditera. Kramas.

Har redan gråtit två gånger idag. Känns som att det kan bli fler. Men Mannen är snäll och säger bra saker och jag blir glad igen.

Som en Tomas Ledin-ripoff

Det verkar ligga i luften, det där med sex. För inatt, trots det lilla äventyret på kvällen (eller kanske på grund av det?) så var vi liksom inte nöjda. För att göra Mannen extra glad tog jag på mig min lilla rutiga kjol och min speciella topp med skjortkrage. Och gravidmagen till det. Det blev ändå fint.

Efterspel

Jag vet inte riktigt hur detaljerat man får skriva om sex utan att bli censuerad, så jag går inte in på detaljer.
Men vi hade sex med dem, och det var trevligt. Jag kom två gånger, vilket var lagom i hettan. Hon var väldigt het, och jag insåg återigen att det där med tjejer (kvinnor!) är ju mycket mer min grej än vad män någonsin kommer vara. Att Mannen heter Mannen är ingen slump för han är liksom den enda mannen för mig.
På tal om det så har Mannen resten av kvällen pratat om hur mycket han hatar kondomer. Han känner tydligen ingenting, vilket låter helt hemskt.

Och så kom vi fram till att vi ska lägga ner lite mer energi på att få en regelbunden sexuell relation med en kompis som vi haft sex med vid ett tillfälle innan. Det kan bli väldigt fint.

Glass och sex

Ikväll har Mannen och jag en dejt med ett annat par. Tanken är att vi ska äta glass och sen gå hem hit och ha vilt sex. Jag känner mig mer upplagd för det idag än igår, men det återstår fortfarande att se hur det blir. Är ju alltid lite nervöst, det här med blind-dates.

Konstigaste dagen

Det började med ett nattligt hormonstint gräl med Mannen. Så ungefär 02.06 ger jag mig ut för att lufta mig. Är borta i mer än en timme, under den tiden hinner Mannen ringa ungefär sjuttioåtta gånger utan att jag svarar.

Kommer hem och somnar på soffan. Mannen säger hejdå innan han går till jobbet på förmiddagen.

Vaknar och ooops, det är tydligen en sådan där fantastisk sommardag med klarblå himmel och yada yada. Överväger att gå ut på gräsmattan men pallar inte. Överväger att inte äta för jag pallar inte, men lyckas till slut klämma i mig lite flingor. Detta bör beskriva min sinnesstämmning. Ganska dämpad om man uttrycker det milt.

Nybliven bekant hör av sig, frågar om vi inte ska ses i parken.Jomen visst tänker jag och kilar iväg. Så sen sitter vi där några timmar, äter jordgubbar och plommon och pratar. Ibland blir det lite krystat.

Jag kommer hem och Mannen är hemma och det är lite konstigt med vi är ändå vänner och äter falafel till middag och har egentligen inte rett ut något, om det nu fanns något att reda ut? Tydligen blir det film och glass ikväll.

Att vara förälskad i en stad

Innan jag mötte dig, fantastiska Malmö, hade jag sådana otroliga fördomar. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle falla så handlöst och bli så förälskad i allt som är du. Det har gått mer än två år, och jag älskar dig fortfarande lika hett, men nu med den familjära intimiteten som alltid kommer efter en tid.

Du tar så väl hand om mig och visar bara dina vackra sidor även efter så lång tid. Jag läser om i tidningen om allt hemskt som händer här, men jag har aldrig upplevt det. Du lever och blomstrar och pulserar och jag älskar att jag hittar i dig så väl, du låter mig aldrig hamna vilse, men ändå ständigt upptäcka nya delar.

Inatt när jag gick hem i natten visade du dig från din finaste sida. Ljum och ganska öde, med ett bakgrundsbrus av människor som inte syns. Jag känner mig ändå ganska klar här med dig nu, men vet att jag kommer återvända för små kärleksmöten då och då. Men Malmö, vår tid tillsammans är snart slut och jag njuter av varje sekund tills dess och kommer alltid minnas tiden med dig.

En utmaning

Sara och Mi utmanar i att man ska skriva 6 bra saker om sig själv, 6 positiva egenskaper. I början av sommaren var jag på en anställningsintervju och fick just den frågan. Jag blev helt ställd. Mållös, och tro mig, det är inte ett starkt drag hos mig. Men ovanan att tänka på mig själv i positiva termer överumplade mig. Så jag antar utmaningen och ser det som en mycket god övning. Here we go.

1. Jag är väldigt moderlig och omhändertagande och om inte alla mina vänner hittar på så är det bra.
2. Jag har en fantastisk intuition och är jättebra på att läsa människor.
3. På tal om det så läser jag väldigt snabbt. Och mycket.
4. Jag är väldigt ärlig och bra på att säga som det är. Jag ser det som en positiv egenskap iaf.
5. Jag är väldigt effektiv och superbra på att organisera och sortera och planera.
6. Jag är klok och har en förmåga att hjälpa människor med hjälp av den klokheten.

Oj! Det var lättare än vad jag trodde. Kan bero på att jag har en bra dag idag. Måste minnas det när jag har en dålig dag.

Sånt som djur gör

Och allt oftare känns det som att jag hittar Grisen sittandes en decimeter från väggen, intensivt stirrande. På väggen. En variation på det är att hon sitter i ett hörn, alternativt stirrar ner i golvet. Men det är ändå det här stirrandet.
Så efter tio minuter eller så går hon och lägger sig.
Eller jamar lite.
Stirrandet kanske är en ny hobby?

Stor flicka

Idag är det min födelsedag.
Jag vaknade av att mormor ringde för att säga grattis. Nu väntar jag med spänning på vad resten av idag erbjuder. Inget är planerat, jag hoppas på överaskningar.

22 år! Futtigt och stort på samma gång.

Balsam för själen

Jag hade en kinkig dag i torsdags, allt kändes oändligt och omöjligt.
Men vips så satt min mor vid köksbordet och åt sig mätt efter sin långa resa hit. På fredagen promenerade vi runt på Möllan och på eftermiddagen åkte vi till Skanör och badade. Jag snorklade för första gången, vilket var en speciell upplevelse. Måste prövas mer.
Innan mamma åkte hem på lördagen hann vi shoppa på rean i stan.

Sen åkte jag och Mannen till Ystad och träffade många fina vänner. Alla runt omkring mig festade järnet, jag gled mest omkring och mös. Ändå när vi gick till vår sovplats halv tre på natten så kände jag mig berusad, trots min nykterhet. Jag plockar upp sånt så himla lätt.

Så, den här dagarna var precis vad jag behövde för att lugna mig lite. Bara underbara människor och aktiviteter som jag tycker om. Sommarnätter.

Så träffades Mannen och jag

För några år sedan hade jag en väldigt promiskuös period. Jag hade varit i förhållande under fyra år och njöt av att vara singel. Så jag flörtade hej vilt. Hånglade friskt. Låg runt. Gärna med äldre män. Mycket handlade om att utforska min egen sexualitet och mina egna gränser och internet var ett fantastiskt verktyg för att göra detta. Genom internet (främst på den här sidan) så fick jag kontakt och träffade en mängd människor, en del som är vänner än idag, men de allra flesta bara tillfälliga kontakter.

En kväll, närmare bestämt skärtorsdagen påsken 2008, satt jag och surfade runt ungefär som vanligt. Skillnaden var att jag var på ett sjujäkla humör av någon anledning. I detta runtklickande dyker det ständigt upp en person i periferin.
En man. 33 år. Från Skåne. Malmö närmare bestämt.
Fann att jag klickade in på hans sida flera gånger. Någonstans i texten stod raden jag föredrar att bli hittad.
Av någon outgrundlig anledning fann jag detta väldigt provocerande. I övrigt verkade han ju trevlig och intressant. Förutom att han är bosatt i Malmö, och jag har alltid varit mycket för att faktiskt ses. På riktigt. Ska det va så ska det fanemej va osv.

Till slut kunde jag inte hålla mig utan skickade iväg ett mejl med orden jaha, så vad ska jag göra nu när jag hittat dig då?
En lång intensiv mejlväxling på börjades, långa mejl. Det forsatte även dagen efter och till slut så kändes det liksom löjligt. Frågan låg så nära till hands, ska vi inte prata i telefon istället?

Så han ringde.
14 timmar senare la vi på.
När jag vaknar nästa dag, påskafton, ligger jag en stund i sängen och bara ler och minns och njuter. Telefonen piper till. Vill du prata igen?

Helgen därpå träffades vi. Nu låter allt kanske väldigt puttinuttigt och romantiskt, men det var inte riktigt så. För när vi träffades så var det ändå uttalat att det var för att ha sex. Vi hade mycket gemensamt, men så väldigt olika utgångspunkter. Han lekte runt, men var på jakt efter sin livskamrat. Jag lekte runt och funderade på att börja dejta. Kanske. Han hade jobb och lägenhet och bodde ju för Guds skull i Skåne och är dessutom 14 år äldre. Jag bodde i min första lägenhet, pluggade gymnasiekurser och levde något slags ungdomsliv.

Och sexet var fantastiskt. Från första stund fantastiskt, på alla nivåer. Och vid något tillfälle den första helgen så hände också det där andra. Vi älskade. Han var i mig, ovanför mig och höll om mig med hela sina kropp. Våra blickar var fastlåsta i varandra och det var först när hans tårar droppade ner på mina kinder som jag insåg att jag också grät. Våra själar förenades, hittade hem.

Sen dröjde det ändå fyra månader innan resten av oss gjorde det. Jag hälsade på honom, blev totalt förälskad i Malmö. Klev in i hallen till hans lägenhet och tänkte att jag var hemma.

Mannen i mitt liv. Min själsfrände. Som ju bara skulle vara ett ligg. Tur att man är smart nog att följa flödet ibland.

Mitt nästa liv

Och när jag läser om detta så inser jag att det inte alls är långt kvar dit. Ett par år.
Jag bävar.
Och längtar.
Och hoppas att mitt barn inte pratar skånska.

Mamma

Dagen vände lite grann och nu väntar jag på oväntat besök. Min mor bestämde sig för några timmar sen att komma och häla på mig.
Nu sitter hon på ett försenat tåg.
Så jag försöker som bäst komma på härliga saker att göra när hon är här.
Äta banan och choklad.
Bada.
Gå på bio.
Äta god mat.

Bör förtydliga att min mor bor 40 mil bort. 4 timmar tågresa.
Hon är himla fin.

Mannen undrar vart hon ska sova.
Jag tänker att det löser sig.

Det där som också är en del av livet

Idag är en sådan dag som jag inte vet om jag ska omfamna och sjunka in i eller bara slå bort och distrahera sig ifrån. Värmen, hormoner, framtiden, pengar. Kanske mest pengar, tråkigt nog.

Vi flyttar till det fantastiska huset på Österlen den första augusti och att vi fick det huset så lätt och snabbt var en gudagåva. Vi har jobbat som små djur med att göra iordning lägenheten för försäljning. Och nu känns det som att allt bara skiter sig. Tre mycket intresserade spekulanter på lägenheten, ingen vill bjuda. Alla vi pratar med om att bo i huset med oss är ofantligt på, men hittar sen diverse praktiska orsaker till att det inte går. Mannen söker jobb som han inte får. Jag är jättegravid och har bara några småjobb inplanerade innan födseln.

Tycker inte om att bli såhär orolig, för jag vet ju att allt blir som det ska. Det finns en högre mening, allt har ett syfte och det kommer lösa sig. Tillit.

Lita på Allah, men bind din kamel först
Så nu binder vi kameler för glatta livet.

Ett rutinerat liv

Skummade precis en artikel om meditation, och om hur många det är som mediterar på morgonen och hur bra det är.
Jag skulle så gärna vilja pröva det! Men med mitt liv, då det inte finns någon rutin alls så blir det svårt. Ena dagen vaknar jag sju. Andra dagen sover jag till elva. Tredje dagen är jag inte ens hemma. Ungefär så.
Och om vi nu ska prata om Malmös alla ljud igen så är det ganska omöjligt att meditera mitt på dagen när det inte är tyst en sekund. Och dessutom 30 grader varmt, nowdays.

Jag får fundera lite på det här.

Det finaste som hänt mig

Jag vill presentera Grisen.
Hon betyder mest för mig i hela världen. Jag älskar henne över alla gränser, alla 1,8 kilo hårboll som hon är. Hon är det enda i hela mitt liv som jag kan tänka på och bli odelat glad och lycklig ända in i själen.

Hon sover i min säng varje natt.
Hon går upp med mig på morgonen, tålmodigt väntande när jag gör mina toalettbestyr innan hon får frukost.
Hon möter mig alltid när jag kommer hem.
Hon är sällan långt borta. Nu ligger hon på armstödet bredvid mig och vilar.
Hon älskar sina små pälsbollar som hon leker med.
Och på tal om det så är hon bäst på att hitta på nya lekar.
Bland annat leker hon kurragömma. Hon gömmer sig alltid i badrummet, men tycker att det är fantastiskt kul när vi går runt och frågar - Var är Grisen?

Hon är helt enkelt det bästa, och jag är lite orolig för att jag ska försumma henne helt när bebisen kommer. Förhoppningsvis hittar hon sin plats.

Om att en liten människa växer i min mage

I skrivande stund sover hon, det lilla Livet i min mage. Vi har varit ute och promenerat hela dagen så hon är nog lika behagligt loj som jag. Igår gick jag in i vecka 25 och jag blir verkligen bara tjockare. Börjar se ut som en Venus-symbol, en sådan kvinna som bara är idel kurvor som väller ut över alla kanter.

Vi bestämde oss i januari för att hjälpa Liv att komma till jorden. I mars gjorde gick jag över tiden och vi kunde inte hålla oss längre än två dagar innan vi testade. (Det har tydligen vissa fördelar med att ha sjukt regelbunden mens) Bebis, fem veckor gammal! Det gick så otroligt lätt och känns fantastiskt välsignat. Min graviditet hittills har varit bekväm och behaglig, jag njuter av alla förändringar min kropp uppvisar. Det känns så starkt att det är detta jag är gjord för, och jag har ju längtat i flera år.

Nu längtar vi som tokar till november. Kom ut lilla vän! Vi längtar efter dig!

Följer också Lindas bebis, all lycka till dig.

Lyxen

Festar loss på olika pålägg i kombinationer.
Ett tag körde jag på rostbiff och väringsås.
Sen blev det klosterost och marmelad.
Sen leverpastej och gruka.
Sen mozzarella och tomat.

Nu är det getost med apelsin- och flädermarmelad som gäller.
Mmmm.

Förlovningen

Mannen och jag förlovade oss i början av mars. Det var en sådan där iskall vinterdag med mycket snö, men solen lyste för första gången med vårlyster. Vi var ute på promenad och allt var så härligt fint. Jag frågade honom, som jag brukar fråga honom ibland, om han inte ska fria till mig.

Han bara skrattade lite och vi fortsatte gå.

I en glänta tog han mig ut till där snön låg orörd, gjorde en cirkel i snön och ställde oss i den. Vi stod nära med tåspetsar och nästippar mot varandra och han friade. Cirkeln i snön var för att symbolisera en ring.

Sedan dess har frågan om en riktig ring diskuterats ibland. Egentligen utan att komma fram till något, förutom att jag väldigt gärna vill ha en, jag som inte brukar bära smycken om de inte har ett speciellt syfte.

Så idag hände det! Helt oplanerat och helt perfekt. Den är i silver med en liten månsten, min sten. Månstenen ska skydda en från att vara för känslig, såsom månstyrda tecken ofta är. Lite mer balans, lite mer lugn.

Som sommarlov

Jag älskar att vara ledig, välja att inte ställa klockan och ändå vakna ganska tidigt. Malmö är redan hett och stadens ljud är ibland öronbedövande. Att stänga ute ljuden genom att stänga alla fönster går inte, det vore att signera kvävningsdöden. Det härligaste ljudet idag än så länge var när det kom en lastbil och tömde glasåtervinningen på gården. Klirr Krasch Boom.

Hela vintern spenderade jag på landet och innan den upplevelsen så tänkte jag inte så mycket på ljuden i stan. Men månader inbäddade i vit dämpande snö, utan tv, radio, stereo har ändrat min uppfattning. Väl tillbaka i stan känner jag mig som en nyfödd, rycker till vid minsta alarm, och vill helst krypa in i min kokong igen. Nu är det bara tre veckor kvar, sen är det hejdå till staden.
Hejdå Malmö.
Hej kossor utanför köksfönstret. I en hage, märk väl.