fredag 30 juli 2010

Sådär sentimental blir jag

Idag är sista morgonen i den här lägenheten. Lägenheten som jag klev in i hallen på för två år sen och genast tyckte att jag var hemma. Det har inte varit många fester här, men väldigt många get-togethers. Fint.
Och det har ju faktiskt varit här som Mannen och jag har inlett vårt liv tillsammans. Allt häftigt sex, alla gräl, alla mysiga frukostar och middagar i det lilla köket. Bada badkar tillsammans, fast badkaret är alldeles för lite. Tvättdagar.

Så det tar ju lite slut här. Och något annat börjar, det är jag mycket medveten om. Men ändå. Om tre timmar kommer flyttkillarna, då ska allt vara nerpackat. Allt det här känns skönt-ont på något vis.

Och i och med stundande flytt så vet jag ju inte alls när jag kommer tillbaka online. En paus från det med.

1 kommentar:

  1. Det är alltid svårt att lämna en bostad... speciellt en med många minnen. Jag förstår.

    SvaraRadera