Innan jag mötte dig, fantastiska Malmö, hade jag sådana otroliga fördomar. Inte hade jag kunnat ana att jag skulle falla så handlöst och bli så förälskad i allt som är du. Det har gått mer än två år, och jag älskar dig fortfarande lika hett, men nu med den familjära intimiteten som alltid kommer efter en tid.
Du tar så väl hand om mig och visar bara dina vackra sidor även efter så lång tid. Jag läser om i tidningen om allt hemskt som händer här, men jag har aldrig upplevt det. Du lever och blomstrar och pulserar och jag älskar att jag hittar i dig så väl, du låter mig aldrig hamna vilse, men ändå ständigt upptäcka nya delar.
Inatt när jag gick hem i natten visade du dig från din finaste sida. Ljum och ganska öde, med ett bakgrundsbrus av människor som inte syns. Jag känner mig ändå ganska klar här med dig nu, men vet att jag kommer återvända för små kärleksmöten då och då. Men Malmö, vår tid tillsammans är snart slut och jag njuter av varje sekund tills dess och kommer alltid minnas tiden med dig.
Jag hängde mycket i Malmö i mitt "tidigare liv". Det är fint!
SvaraRadera