Mannen och jag förlovade oss i början av mars. Det var en sådan där iskall vinterdag med mycket snö, men solen lyste för första gången med vårlyster. Vi var ute på promenad och allt var så härligt fint. Jag frågade honom, som jag brukar fråga honom ibland, om han inte ska fria till mig.
Han bara skrattade lite och vi fortsatte gå.
I en glänta tog han mig ut till där snön låg orörd, gjorde en cirkel i snön och ställde oss i den. Vi stod nära med tåspetsar och nästippar mot varandra och han friade. Cirkeln i snön var för att symbolisera en ring.
Sedan dess har frågan om en riktig ring diskuterats ibland. Egentligen utan att komma fram till något, förutom att jag väldigt gärna vill ha en, jag som inte brukar bära smycken om de inte har ett speciellt syfte.
Så idag hände det! Helt oplanerat och helt perfekt. Den är i silver med en liten månsten, min sten. Månstenen ska skydda en från att vara för känslig, såsom månstyrda tecken ofta är. Lite mer balans, lite mer lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar