Och jag går runt i denna stad som inte alls är min och intrycken sköljer över mig. Jag pratar med nya människor hela tiden och är mitt allra mest serviceinriktade jag.
Men mest. Så återupplever jag igår. För igår kom jag äntligen riktigt nära en tjej jag nog varit ganska förälskad i sedan i våras. Som jag ville avfärda för jag känner verkligen att hon är så out of my legue. Hon är så sjukt snygg och trevlig och nästan färdig läkare och musikalisk och troende och poly och hippie och nykterist och sa jag att hon är så jävla fin att jag typ dör?
Så pratade vi relationer igår, och flörtande och hur vi båda föredrar glidande relationer (alltså, en relation får gärna pendla mellan kärlek- sex- och vänskaps-) och jag sa att jag är ju inte känd för att vara diskret och hon skrattade så hon nästan ramlade. Och hon sa att det är inte ofta hon är med människor som får henne att skratta så. Och vi pratade om första gången vi möttes, då hon låg i min famn (och vi hade knappt presenterat oss för varandra) och det var så intensivt och fint och hon berättade nu att så brukar hon verkligen inte göra.
Och hon smekte mig över ryggen och jag fick gåshud över hela kroppen. Och ni vet hur kyssar ibland är helt perfekta på en gång? Så var det inte här. Men vi anpassade oss efter varandra, läste av, lärde oss. Att lära sig hennes kropp. Att stanna upp och andas tungt och se varandra djupt i ögonen och fingra på nästa plagg och inte riktigt veta. Vart går gränsen? Och min lugg och hennes lugg och självklara fingrar och himmel.
Hon är lång och atletisk och helt olik mig. Men jag får henne att skratta och hon älskar att krama mig och jag vet att inget i detta är svårt. Förutom att få bort bilden av svettiga kroppar från min näthinna när jag scannar biljetter till en föreställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar