Så, vi börjar gå mot chillen. Det är långt och det är varmt och jag går långsamt, helt i min egna översensuella värld. Ler mot alla jag möter. Och nedför vägen kommer en kille som är på exakt samma våglängd. Våra blickar möts och vi flyter ihop till en underbar kram. Vi omfamnar varandra och smälter ihop, utan ett ord. Andetagen blir tyngre och händer trevar och griper tag och stående mitt på vägen rör vi oss som en vågrörelse och en blick och läppar och skägg och tungor och han stönar i mitt öra och liksom lyfter mig upp mot sig och jag öppnar upp och tar emot och...
pannan mot hans bröst och hans kind mot min hjässa och något slags efterspel och en djup blick och lätt kyss och
Som om inget hänt separerar vi oss från varandra och fortsätter åt varsitt håll.
Och på grund av så stenad att jag inte känner mina fötter måste jag omedelbart fråga mina vänner om det där verkligen hände?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar