Året, som för mig mest var en gröt fram till den där dagen i april, ett evigt skiljetecken. Året där jag fortfarande varje dag gråter en tår över allt som inte blev. Året då jag hittade tillbaka till mig själv och min energi men skäms över den delen av mig som ändå alltid vill ha oss tillbaka.
Året då storungen fyllde tre. Året då jag blev tjugofem. Året då alla årstider var evighetslånga.
Jag är så glad att du är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar