söndag 12 januari 2014

En aldrig sinande kärlek

Det finns en individ i mitt liv som en gång i tiden var centrum för min uppmärksamhet men numera delar fokus med så mycket annat.

Grisen. Min lilla lilla (1,8 kg) katt. Som när barnen inte är i närheten aldrig är mer än tjugo centimeter ifrån mig. Som klagar högljutt när hon tycker att hon inte fått sin kvot av gos. Som varje natt sover bredvid min kudde; att jag varje kväll somnar med en av hennes tassar i min hand.

Detta lilla djur som valde mig, dök upp ur tomma intet och var allt jag någonsin önskat mig. Hon som går ut endast vid fint väder. Dunbollen som kommer när jag visslar. Som älskar torrfoder och som endast äter annan mat om hon får smaka från min sked. Hon älskar glass och att ligga på min värmekudde. Hon vill inte bli buren om man inte bär henne på rygg som en bebis.

Min ständiga följeslagare. Min Gris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar