Förklaringen till lillungens knorrande upptäckte jag för cirka nittio minuter sedan. Den första lelle tanden! Och då har jag väntat på detta i typ fyra månader, och kände runt i munnen igår liksom. Känns så skönt att veta att det är det som pågår och alltså ha nappar och gurkstavar i kylen, inte tro att han är hungrig eller har ont i magen och inom kort se fram emot en bebis som tuggar sin mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar