Besattheten fortsätter

I helgen när jag hängde med vännerna var jag tvungen att prata om Jesper Rönndahl. Jag var tvungen att berätta om allt; mejl och Facebook och presenter och kram och hur jag som aldrig youtube:ar har sett allt som finns. Och till slut så försökte jag sammanfatta varför, vad det är jag gillar. Ja, han är snygg. Har fina tänder och händer. Har den perfekta skånskan. Är rolig. Verkar snäll.

Så säger vännens pojkvän, sådär som bara han gör

Du gillar honom för att han är smart

och så gick han.

Och jag. Tystnade.

Och inser att ja. Det är precis det. Inget kvasiintellektuellt, inget pretentiöst, det är ödmjukt och ärligt. Jag skulle älska att få bolla teorier med denna människa. Jag skulle frodas i att få kasta fram en tråd och dra och nysta och spåna och vrida tills mindfuckmössan åker på.

Och det känns mycket mindre tonårsaktigt att attraheras av någon pga smart istället för snygga tänder.