Han sa allt detta till mig. Att han inte mår bra, och att han inte är på plats där han är kapabel att hantera nära relationer. Att han har två sätt; det ena är att spela på och låtsas som inget och det andra är total radiotystnad.
Så jag ju inte förvånad. Jag hade inga förväntningar. Inga krav.
Däremot hade jag förhoppningar.
Och de finns ännu kvar.
Vi kommer ses igen.
Och då hoppas jag att det finns utrymme för vad det nu än var för kontakt vi hade att fördjupas. Förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar