Den känslan

Ni vet när man träffar någon eller påbörjar något och nästan blir illamående av känslan att this is it. Det är eufori och lycka och förvirring (för det yttrar sig sällan som man tänkt) och trygghet. Det är känslan av att man nu inte har något alternativ än att ge allt. Att detta kommer kräva allt av en. Och därmed ge en mer än vad man någonsin kunnat drömma om.

Jag började skriva om min Gangster här. Hur vi typ känt varandra i många år. Och hur allt förändrades för två veckor sedan. Detta är så långt mycket större än någon relation jag haft. Vi möts på ett sätt som jag bett om. Längtat efter.

Som sagt, jag började skriva. Men det blev så långt att jag fortsatte i ett vanligt dokument. Och för varje dag kan jag fortsätta att fylla på den berättelsen. Det viktigaste är att jag får ord på det, får hjälp att reda i allt.

Han är verkligen ingen gangster, långt ifrån. Han odlar, bor på landet, klättrar, mediterar, bygger hus och läser. Men han har ett utseende och en l'air de gangster vilket blir en fantastisk kontrast. Så därför, låt mig presentera Gangstern, som lika gärna skulle kunna kallas Kungen. Eller Stengeten.