- Haha, okej.
- Ja...du sa ju att jag behövde leka av mig?
- Det var mer en analys än en rekommendation. Men...har du lekt färdigt nu då?
- Bra fråga.
- Tack.
- Det tror jag inte. Men det ena utesluter inte det andra, tänker jag.
- Det är sant.
Denna relation jag har skapat. Storheten i att han väntat på mig. Kanske fortfarande väntar. Storheten i att han ser min storhet och inte för en sekund låter mig vara mindre än jag är. Och när jag faktiskt är liten får jag vara det.
Savanten? undrar ni nu.
Nej. Där har det varit radiotystnad i några veckor. Och i ruinerna från det så dök den mest oväntade och omvälvande relation upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar