Malmö, storm och att vara på alla humör som finns på samma gång

Högt och lågt och upp och ner. Spelade saxofon i två timmar idag, höll sedan på att dränkas i ösregn.

Har haft samtal efter samtal med Kejsarinnan och hennes karl och för varje tråd kommit djupare och djupare in. Längre och längre in. Jag försöker inte vara vag här, men jag överdriver inte när jag säger att varje dag händer/läser/upplever jag något som ger mig nytt perspektiv. Idag tar jag mest med mig orden att jag faktiskt behöver ta hand om mig själv. Kanske är jag äntligen redo för rutiner och sömn och mat och träning och fokuserat välbefinnande?

(Redan när jag skriver det börjar jag garva - jag har ingen aning om var jag skulle få disciplinen till ett sådant liv.)