Allt Kan Hända

Lite är det dom tre orden som beskriver mitt liv just nu. Jag vet aldrig vad nästa dag kommer innebära. Imorse var jag trött och försoven och hade ingen entusiasm inför nyår, alls. Det har florerat mängder av olika planer i ett par veckor nu och jag har knappt tänkt.

Så helt plötsligt föll allt på plats. Hemmadag, knytis med vänner, maskerad ute på landet. Och allt kan hända. Och det känns så himla härligt. För allt vi vill mest är att vara med varandra och det är en utmärkt utgångspunkt.

Måste vara hormoner?

Det är nitton månader och tre veckor sen jag födde barn. Sist det hade gått såhär lång tid var jag gravid igen. Och tro fan att jag inte senaste veckorna fått ett överraskande stort sug efter en bebis. Att vara gravid.

Nyss när jag läste om en förlossning kände jag till och med hur det fucking ryckte i livmodern.

Herregud.

Allt betyder något

Jag lever ju då i en verklighet där allt hänger ihop, allt har en mening, allt är magiskt och allt kan tolkas symboliskt. De senaste dagarna har jag varit golvad av en öroninflammation med tillhörande lock för öronen. Alla yttre ljud är diffusa och långt borta. Och det kom dessutom när jag satt och pratade med goda vänner och jag tänkte att vad konstigt, är det inte meningen att jag ska lyssna på andra?

Så självklart ändå. Just nu är jag i en ganska osäker övergångsfas, min relation till Snickaren tar upp mycket känslor och jag stöter på intressanta och ibland krävande reaktioner hos mig. Och faktum är ju att jag nu mer än någonsin behöver lyssna inåt. Vad känner jag? Vad vill jag? Och inte lyssna på vad andra tycker och tänker. Eftersom min och Snickarens kontakt ofta är begränsad och sporadisk har jag hängt upp mig osunt mycket på information våra vänner förmedlar och nu behöver jag frigöra mig från det. Lite störigt bara att det krävdes en öroninflammation för att jag skulle fatta detta.

Från tack till tack

En mjuk julafton och en lång natts sömn och ett hem i ordning. Och jag vaknade igår och kände att jag nog inte är helt frisk. Behöver lugn. Så ringer Nasse på dörren och far in med energi och ordnar i köket och trollar fram mängder fantastisk mat och vi hänger och äter och hänger och äter hela dagen.

Och en annan vän kommer över och vi pratar och dansar och äter

och här någonstans får jag öroninflammation. Ont gör det, men glad är jag ändå.

Vi ligger i min soffa och tittar på film och mitt i natten bäddar jag om mina vänner och går och lägger mig. Vaknar idag av att de gör kaffe och donar och jag känner i hela kroppen vilken lycka det är. Dessa juveler. Så mycket kärlek och välvilja. Vi tar hand om varandra och varje dag tackar jag för det.

Precis lagom

Och det är julafton och barnafadern sov över här inatt. Och vi åt julgröt till frukost och öppnade paket och badade samtliga barn. Och dagen lufsar på i sin enkelhet; i skrivande stund har jag fötterna i ett fotbad, stora spelar spel, lilla sover och pappan slår in paket. Och det är precis lagom takt och rim och reson.

Och i bröstet har jag ett fladdrande vibrerande hjärta som är så stort att det spränger sig ut ur bröstet. Och jag är nervös och förväntansfull och häpen och det suger i magen och det är som att snart snart händer...något. Jag har ingen aning om vad. Eller när. Så jag bär min känsla och låter mig berusas av den. 

God jul!

Inte min plan

Tydligen har jag slutat sova på nätterna igen. För tredje natten i rad vaknar jag efter ett par timmar och är sedan i ett mycket märkligt tillstånd. Jag är väldigt vaken samtidigt som jag känner att jag verkligen behöver sova. Och jag tycker inte att jag har marginaler nog att hantera detta just nu; huvudet är tungt, halsen river, bihålorna trycker. Benhinnorna ömmar, och kroppen skriker efter sömn. 

Och återigen hänger det ihop med mat - för äter, det gör jag inte det heller. Och det har jag inte heller marginal för.

Jag ber till allt jag känner att jag är beskyddad och att detta inte är en destruktiv process, och om så, att jag hittar vägar att göra det konstruktivt.

Christiania och kärleken

Så igår var stora utflyktdagen; vi var ett helt gäng som hade siktet inställt på Christiania. Och jag var nervös pga ny stor stad och pga av att det var första gången Snickaren och jag gjorde något tillsammans på det viset. Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av någonting men bad om att få hålla i någon när vi gick genom stan.

Och vi klev av tåget och Snickaren ger mig sin hand och senare sin arm och jag får bestämma takten och vi promenerar genom Köpenhamn. Vännerna omkring oss. Och Snickaren som berättade om allt när vi gick, om hus och platser och historia och det började regna och vi kom ifrån dem andra och det var alltså bara vi två när vi klev in på Christiania.

Det var verkligen som en helt annan värld, en mycket tydlig förändring i energi. Vi möttes upp alla igen och efter feting och öl gick vi till julmarknaden och herrejösses, vad roligt jag hade. Stenad och full och med hans trygga jord precis nära hela tiden och fina saker överallt

och ofta han och jag själva

och sedan

hak och fler vänner som slöt upp och mer öl och mer fet och långa samtal och mycket kramar och ett hak till och dans och kärlek och ett hak till och ännu mer öl och ännu mer dans. Kan inte förstå hur vi lyckades hålla ihop. Kan inte heller riktigt förstå hur jag orkade. Idag har jag ont i hela kroppen samtidigt som jag varit helt mjuk och steglös.

En tradition är född. Relationer har fördjupats. Jag ser på mig själv i ett nytt ljus och känner att jag gör ett bra jobb. Jag lever verkligen.

Om alkohol

Min relation till alkohol har förändrats mycket det här året. Innan tvåtusenfjorton hade jag varit ordentligt full kanske bara ett tiotal gånger i mitt liv, och för det mest inte haft så himla roligt. Jag tror att det hade mer med att vara ung och osäker att göra än med själva drogen. Och sedan när jag faktiskt hittade mig själv och vad jag tycker om i rejvkulturen så ledde det till att jag inte drack alkohol alls under flera år. Särskilt inte på fest - det finns ju annat som är mycket roligare och med bättre eftereffekter.

Så kom det här året då allt förändrades, fördjupades. Och sedan i somras har jag konstant varit påväg till en ny fest, festival eller rejv. Och jag har hittat att jag har en otrolig uthållighet, jag kan vara på mitt bästa festhumör i minst tolv timmar i sträck. Jag har lärt mig hur fort jag kan dricka, i kombination med annat. Jag är dålig på att äta men bra på att dricka resorb. Och jag lyckas med konststycket att vara perfekt lagom full i ett halvt dygn, utan att bli nykter, trött eller må dåligt.

Genom detta har faktiskt upptäckt det roliga med alkohol. Har dessutom genom undersökningar insett att jag är precis som vanligt i berusat tillstånd, bara aningen mer avslappnad, lite luddigare och mjukare i kanterna. Och i och med det känner jag mig helt bekväm med det slags festande jag deltar i för tillfället. 

Planer

Kängor, benvärmare, jeans. Lång trikåtröja. Lång stickad tröja. Min gröna parkas med stora fickor. Handledsvärmare. Stickad halsduk. Ingen väska, men en tygpåse för förnödenheter. Det mesta i fickorna.

Nytt paket cigg. Ny tändare. Nyfärgade ögonbryn. Nytvättat hår.

Fjärilar i magen.

Imorgon åker vi till Christiania, jag och Snickaren och Nasse och Grannen och en hel hög vänner till. Och jag har sett fram emot det i flera veckor. Och nu är jag som ett barn kvällen före julafton.

Dröm

Mens och barnfri dag och därför vilar jag så mycket jag kan. Har lite projekt på lut om jag får feeling, annars bara soft och lugnt. Så jag somnade såklart. Och drömde (säkerligen inspirerad av kommande utflykt till Köpenhamn) att Snickaren och jag och ett par vänner skulle ut och tälta. Och det kändes som en milstolpe och i drömmen gick jag runt och var så glad och tänkte på hur mysigt det skulle bli att sova i tält ihop. Ligga nära för att inte frysa. Grejen att vi gjorde saker som ett par var överväldigande och jag vaknade helt lycklig.

Sån perfekt dröm.

Älskar mitt jobb

Att undervisa är det bästa jag vet, och det jag är bäst på. Skulle kunna undervisa hela dagarna alla veckor och älska det hela tiden. Och när jag ligger där i Fisken och är så inne i positionen att jag helt tappat tidsuppfattningen så känns det ofattbart att jag nästan aldrig är så fokuserad annars. Eller när insidan av låren darrar av ansträngning och jag bara andas ett tag till, och vet att imorgon kommer jag ha träningsvärk.

Mer yoga till alla.

Plötsligt, ingenmansland.

Så uppstår ett sånt där ögonblick, då jag somnat tidigt, men vaknat igen av hostande barn. Och jag borde somna om men påminns om de där veckorna när jag inte sov mer än tre timmar varje dygn och hjärtat fullt av känslor och hjärnan full av minnen och förhoppningar.

Är något någonsin så nervpirrande krispigt intensivt som början på en relation? Det är som att jag skapar två parallella historier av varje möte; en där vi är lyckliga tillsammans och en där vi skiljs åt. För ännu känns det som att det kan gå åt vilket håll som helst. Jag har ingen trygghet att vila i, inga löften eller överenskommelser. Bara ett fritt fall från möte till möte. 

Och nu en sådan stund då jag är mitt i ett ingenting. Jag faller. Jag svävar. Allt är viktlöst. Kärlek är luft; rent och förgängligt och starkt. Och just den här sekunden finns ingen riktning och jorden är långt borta. Himlen är nära.

Tillgångar

Något jag är bra på så är det ju att välja partner med stora aktiva hjärnor. Jag har känt mig helt förvirrad i mitt plugg och igår nämnde jag det för den före detta Mannen när vi hade veckoplanering på telefon och vips! så hade vi en timmes samtal om kommunism, säkerhetstjänster, terrorism och kalla kriget. Och vad han kan! Allt! Och fattar vad jag inte fattar och bekräftar när jag hittar spännande liknelser och säger att han alltid hjälper mig när jag behöver. Det är en sådan enorm tillgång.

PS.

Just nu är det ju jävligt tur att jag har min blogg för jag försöker verkligen inte tråka ut mina vänner genom att prata om Snickaren hela tiden. Jag vill ju helst gå igenom varje detalj, vad han sa, vad jag sa. Hans blick. Hur gott han luktar. Att jag gav honom en dosa snus med röd rosett på. Att han bryr sig om mig, att jag känner mig så trygg och glad i hans sällskap. Att han litar på mig och lyssnar på mig. Allt vill jag minnas.

Grå måndag med glitter på insidan

Om jag blundar så kan jag tänka mig att mitt blod är ersatt av glitter. Det spelar ingen roll att det är kallt, grått och regnigt eller att jag hostar eller att jag är efter med mina studier. 

Igår var fantastisk. Många timmar tillsammans, ett flödande samtal, en öppenhet och en närvaro. Hans långa varma kropp och gyllene skägg. Att han berättar om Stockholms blodbad och imponerar på mig. Och vi pratade om filterrullningar, de bästa fetingarna, oväntad romantik, om Skottland och barnlängtan och dans och festplanering och arkitektur och denna karl alltså...han kan bygga ett hus, från början till slut. Det gör mig mjuk i knäna och varm i hjärtat och han tycker om att jag är glad och jag älskar hur han tar i mig och hur han är lugn och...

Det spelar ingen roll att det regnar. För i eftermiddag ska jag krama mina barn och sedan göra tårta till en vän som fyllt år. Och det är Måndagsklubb och jag kommer skratta mycket och vi smider planer och allt detta bäddar in mig en trygghet. I kärlek. Jag vågar vara kär i denna man, för jag har inget att vara rädd för.

Hundra sätt att distrahera bort nervositet inför dejt

Sitt först en hel kväll i Nasses vagn, drick te och prata. Sov sedan gott hela natten och försov dig en aning. Gör dig sedan så snygg och proper du kan, gå till kyrkan och förbered julkonsert. Genomför julkonsert. Kom hem, städa hela köket, laga mat och bjud in Grannen på middag. Skriv blogginlägg. Hoppas på att klockan snart ska bli sju och Snickaren ska kliva in genom dörren och göra mig lugn och bubblig.

All Love Boot Camp

Jag tror inte riktigt på att se saker som en kamp, eller träning. Det allra mesta handlar om att välja annorlunda, det finns inget mellanting. Antingen väljer du att vara i kärlek eller så gör du det inte. Du väljer vad som styr dina val. Det betyder inte att du inte känner andra saker; oro, rädsla, ångest, ilska, osäkerhet, avundsjuka. Men det betyder att dessa känslor inte styr ditt handlande.

Jag är lycklig. Jag är upp över öronen förälskad. Jag har många fina relationer. Jag arbetar med det jag är menad att göra. Jag har ett hem jag trivs i. Jag känner mig fri. Jag känner mig rik.

Och för allt detta väljer jag bort intriger. Jag väljer bort att snacka skit. Jag väljer bort att tänka illa om mig själv. Jag väljer bort drama. Jag väljer bort avundsjuka. Och jag väljer bort svartsjuka. 

Det finns säkert hundra olika metoder att göra dessa val. Mina är att centrera i mitt hjärta, andas djupt och tänka rationellt. Är jag känslomässig så får jag vara det fullt ut en liten stund och sedan visualiserar jag hur jag vill ha det, hur jag vill känna. Och så flyttar jag in i den bilden och lever i den tills det är verklighet. Ibland tar den processen mindre än en dag. Ibland flera år.

Men det betyder att jag alltid vet att jag inget har att dölja. Inget att skämmas för. Det kan låta mjukt och fluffigt att leva ett kärleksfullt hippie-liv. Och det kan det absolut vara, men för att komma dit, att våga leva i ren kärlek; det kräver mod. Och styrka. Att se hela sig själv, objektivt. Att välja. Vem vill jag vara?

En typisk vecka, hösten 2014

Måndag - varannan veckostart har jag barnen på morgonen och vaknar således av dem, och gör hela påklädning/frukost/lämningscirkusen. Sedan brukar måndag vara min dag att landa efter helgen, läsa ikapp, mejla, städa. Vid fyra hämtar jag ungarna, gör eftermiddag med film och kvällsmat och kramar. Innan kl sju sover båda två och jag har tänt ljus i hela lägenheten, satt på kaffe och puffat kuddarna i soffan. Och sedan börjar Måndagsklubben och kvinna efter kvinna ramlar in i mitt hem och kvällen fortlöper i underbar gemenskap.

Tisdag - Väcks av barnpladder och lämnar ungar på dagis. Förhoppningsvis pluggar jag under dagen men det kan även hända sig att jag åker och får massage eller har något möte eller en lunch med någon. Hämtar vid fyra, hänger, matar och pyjamasar. Lägger och inväntar Grannen och kl sju springer jag iväg på kör.

Onsdag - Samma procedur igen, morgonrusning med dagislämning. Men på onsdagar tar barnafadern över vilket innebär att mina onsdagar tenderar att innehålla någon form av gemenskap med någon, lite studier och lite städ. Och på kvällen håller jag yoga i grannbyn och efteråt är det inte ovanligt att några följer med hem till mig och vi äter och har det trevligt.

Torsdag - Sovmorgon! Och oftare regel än undantag så packar jag min ryggsäck eller på annat vis förbereder inför helgen. Åker till Malmö. Får besök. Njuter av att inte ha någon tid att passa.

Fredag - Om jag inte redan här vaknar på annan ort så är jag på väg. Ut i dans ut i trans. Kanske en dejt. Kanske en middag med mina flickor. Förmodligen feting, ibland bubbel. Klänning och glitter. Detta förutsatt att jag inte har barnen över helgen, för har jag det är det fredagsmys hemma i soffan med dem.

Lördag - Vaknar oftast någon annanstans. Glad. Lycklig. I rörelse. Kaffe. För mycket cigg. Många vackra fina människor, aldrig ensam. Börjar för det mesta förbereda inför kvällen, nästa fest. Eller en middag eller spelning.

Söndag - Är som sig bör för det mesta lugnare. Sömn. Film. Kanske något kalas. Och många söndagar denna höst har inneburit en dejt med Snickaren. Ibland sjunger kören. Sällan är jag hemma hela dagen.

Och så snurrar veckorna på. Mycket socialt, mycket dans. Yoga och kör och barn och hem och studier i en liten röra. Ibland tar jag långa tupplurar på dagarna, ibland pluggar jag hela nätter. Ibland blir jag stressad över bristen på rutiner men för det mesta känns det skönt att jag gör det jag vill när jag känner för det. Det är enormt lyxigt att leva såhär fritt. I lugn och ro och rörelse.

Ett nytt slags liv

Och det känns som evigheters evigheter sedan sist jag kom hem och slängde post kalasande barn i säng och sedan hade en kväll med bara mig. Det regnar ute. Det är varmt inne. Jag har skrattat mycket i helgen. Och jag minns hur viktigt det ju faktiskt är för mig att vara tyst. Bearbeta. Landa. Ladda.

Och lite önskar jag att jag kunde berätta detta för mitt sextonåriga jag; att en dag kommer du vara del av ett sammanhang där folk älskar dig. Vill vara med dig. Där du kommer dansa och festa och kramas och skratta och leva. Där du blommar. Ett liv där du älskar och expanderar och faktiskt behöver frigöra tid att vara ensam. Allt kommer bli bra.

Glitter

Låt mig minnas den dag då jag följde ett band från hak till hak, berusade mig, dansade fötterna ömma, köpte folköl till efterfesten och till slut, i skrivande stund, är på väg att somna i en soffa hemma hos en människa jag just mött. Mina vänner ligger omkring mig och jag känner mig otroligt älskad.

Detta flöde.

Detta liv.

Denna magi.

Äntligen, lugnet

Sida vid sida med den euforiska förälskelsen så har jag brottats mycket med andra saker. Egot. Principer. Föreställningar. Strategi. Sinne och känsla. Övat på att inte tänka för mycket, samtidigt ansträngt mig för att hålla mig i rörelse. Varit frustrerad över att mina ambitioner om att ha flera relationer varit svårt att upprätthålla, känslomässigt.

Sen var Nasse här igår och för var minut lättade dimman i mitt huvud. Och hon mötte mig i något som fick allt att falla på plats. Ett lugn. En lekfullhet och glädje och det var som en pusselbit som föll på plats. Det finns så mycket kärlek och jag har så mycket att ge. Och hon hjälper mig att leva i det.