Så självklart ändå. Just nu är jag i en ganska osäker övergångsfas, min relation till Snickaren tar upp mycket känslor och jag stöter på intressanta och ibland krävande reaktioner hos mig. Och faktum är ju att jag nu mer än någonsin behöver lyssna inåt. Vad känner jag? Vad vill jag? Och inte lyssna på vad andra tycker och tänker. Eftersom min och Snickarens kontakt ofta är begränsad och sporadisk har jag hängt upp mig osunt mycket på information våra vänner förmedlar och nu behöver jag frigöra mig från det. Lite störigt bara att det krävdes en öroninflammation för att jag skulle fatta detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar