PS.

Just nu är det ju jävligt tur att jag har min blogg för jag försöker verkligen inte tråka ut mina vänner genom att prata om Snickaren hela tiden. Jag vill ju helst gå igenom varje detalj, vad han sa, vad jag sa. Hans blick. Hur gott han luktar. Att jag gav honom en dosa snus med röd rosett på. Att han bryr sig om mig, att jag känner mig så trygg och glad i hans sällskap. Att han litar på mig och lyssnar på mig. Allt vill jag minnas.