Ett nytt slags liv

Och det känns som evigheters evigheter sedan sist jag kom hem och slängde post kalasande barn i säng och sedan hade en kväll med bara mig. Det regnar ute. Det är varmt inne. Jag har skrattat mycket i helgen. Och jag minns hur viktigt det ju faktiskt är för mig att vara tyst. Bearbeta. Landa. Ladda.

Och lite önskar jag att jag kunde berätta detta för mitt sextonåriga jag; att en dag kommer du vara del av ett sammanhang där folk älskar dig. Vill vara med dig. Där du kommer dansa och festa och kramas och skratta och leva. Där du blommar. Ett liv där du älskar och expanderar och faktiskt behöver frigöra tid att vara ensam. Allt kommer bli bra.