Christiania och kärleken

Så igår var stora utflyktdagen; vi var ett helt gäng som hade siktet inställt på Christiania. Och jag var nervös pga ny stor stad och pga av att det var första gången Snickaren och jag gjorde något tillsammans på det viset. Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av någonting men bad om att få hålla i någon när vi gick genom stan.

Och vi klev av tåget och Snickaren ger mig sin hand och senare sin arm och jag får bestämma takten och vi promenerar genom Köpenhamn. Vännerna omkring oss. Och Snickaren som berättade om allt när vi gick, om hus och platser och historia och det började regna och vi kom ifrån dem andra och det var alltså bara vi två när vi klev in på Christiania.

Det var verkligen som en helt annan värld, en mycket tydlig förändring i energi. Vi möttes upp alla igen och efter feting och öl gick vi till julmarknaden och herrejösses, vad roligt jag hade. Stenad och full och med hans trygga jord precis nära hela tiden och fina saker överallt

och ofta han och jag själva

och sedan

hak och fler vänner som slöt upp och mer öl och mer fet och långa samtal och mycket kramar och ett hak till och dans och kärlek och ett hak till och ännu mer öl och ännu mer dans. Kan inte förstå hur vi lyckades hålla ihop. Kan inte heller riktigt förstå hur jag orkade. Idag har jag ont i hela kroppen samtidigt som jag varit helt mjuk och steglös.

En tradition är född. Relationer har fördjupats. Jag ser på mig själv i ett nytt ljus och känner att jag gör ett bra jobb. Jag lever verkligen.