Så med darrande fingrar ringde jag upp. Och mös och rös av hans energi och röst och jag kunde se honom så tydligt framför mig. Hej och hur är det och hur är din vecka. Fint och bra och galet.
Så sa jag det. Att jag är kär i dig. Och visste ju sedan länge att detta var en övning i att ge utan förbehåll, utan förväntningar. Och jag stammar lite, försöker hitta mark i hans tystnad.
Så frågar han; Känns det bra? Och jag exploderar av lycka och skratt och ja, du, det känns fantastiskt. Och jag ska ge dig ditt space men allt är som innan, vi hörs och ses och ta hand om dig.
Så känner jag att jag har så mycket kärlek att ge. Och jag vet att det finns något outsägligt vackert mellan oss. Och jag vet att han är försiktig. Och vad som än händer, så vet jag att jag gav allt från första stund. Det går inte att förlora då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar