Och jag landar hemma efter en strid. Hela natten har jag slagits mot egon, demoner och illusioner och dansat mig igenom mitt livs mest nattsvarta. Dessa fester, dessa forum där allt detta tillåts äga rum. Från skrattanfall så expansiva att det svindlar till knuten därinne. Och det är med den nöjdheten jag återvänder hem, att veta att denna dans var ett rejält dagsverke. Ja, nu är jag helt tillfreds och lycklig, men jag vet att jag har arbetat mycket hårt för att komma hit. Psytrancens bas bas bas och våg efter våg med intryck och stimulans som har rört upp och rört till varje cell i min kropp. Den kollektiva dyrkan på dansgolvet, hail DJn, och sökande bekräftande blickar, vi är alla här, tillsammans. Fötterna som knappt vidrör golvet vibratot i kroppen som sitter i långt efter musiken tystnat. Musiken lever vidare i kroppen och vi står tillsammans i tystnad när morgonen kommit och ljudet slagits av, och vi rör oss fortfarande till samma takt. Gungande, studsande, svajande.
Det är sannerligen en strid, och dansen är både mitt slagfält och mitt vapen. Där alla skarvar får mötas och lösa ändar knyts upp. Och att komma hem till min grotta, med blandade känslor kliva in och långsamt ömsa skinn. Duscha länge och varmt, belöna min arbetande kropp. Välgörande te, varma torra kläder, salt och vatten. Vila nu, min jordiska varelse, för det är du värd. Du har åstadkommit mirakler inatt. Och jag ber att ljuden och rytmen ska leva i mig länge, låta mig få njuta av effekterna.
Dansen. Framför. Allt.
Dansen. Framför. Allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar