Ett öppet litet kärleksbrev

Detta tillstånd av tyngd i magen och fjärilar i bröstet, pirr i låren och tjut i öronen. Där nästan allt är svårt; äta, sova, andas.

Där allt är lätt så lätt att fötterna knappt vidrör marken. Det är ingen skillnad på fantasi och verklighet och i något universum ligger jag alltid med huvudet mot ditt bröst och dina armar om mig.

Detta tunnelseende; jag var på fest i många timmar i helgen och allt jag minns med tydlighet är våra små samtal.

Detta att allt är nytt, allt är första gången. Och det är skönt att vara kär och vuxen, för inte bär jag några illusioner om någots perfektion. Du gillar inte allt med mig. Jag gillar inte allt med dig.

Men denna längtan i min kropp.

Detta skratt som ständigt ligger i mina mungipor, redo. Svindel och yrsel och en storm som är stilla och vacker.

En ständig bön från mitt hjärta;

Jag ger allt, och jag ber om välsignelse och vägledning. Ge mig allt jag någonsin bett om och låt kraften passera genom mig. 

Och vet att en dag så kommer han se på mig och allt annat kommer försvinna.