Så sågs vi igår, och självklart så tar det bara några timmar i hans sällskap innan jag är både hungrig och trött. Efter en veckas sömn- och aptitlöshet kändes det nästan lite hånfullt.
Överlag känns det annorlunda idag. Som att det gått hål på den värsta bubblan och jag kan äntligen andas igen. Tänka klart. Jag har inga problem med att känna mycket, längta, hoppas, men fokus är bra att ha. Hitta min egen jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar