I havet av känslor finns ingen tid

Jag vet att det bara handlar om dagar, men jag kan inte minnas hur det var att inte känna såhär. Att inte tänka på Snickaren var tredje minut. Vad tänkte jag på då? Det är natt igen, och jag kan inte sova. Igen.

Det spelas filmer i mitt huvud. Alla ögonblick vi haft. Men också de jag föreställer mig att vi kommer ha. Och de blandas ihop, jag kan snart inte avgöra vad som verkligen hänt. 

Jag följer med denna ström och håller hårt i att äga mina känslor. Inte låta hans tveksamhet påverka. Och det går bra, det gör det. Men det är en chock. En fullkomlig total chock. Vad hände? Hur gick det till?

Och det är som på högstadiet, jag ber mina vänner ta reda på om han kommer på festen i helgen. För att veta. Så tänker jag på vad jag ska säga ha på mig vara.

Och väntan väntan.

På rätt ögonblick.

Då jag kan berätta.

Jag är kär i dig.