För att minnas hur det känns när han tar i mig

"Vill du värma dig med mig ikväll?"

En längtan bodde i mig i söndags, trots helgens magiska bravader bland hög bas och svettiga kroppar och bubbel och vin. Jag hade inte sovit på två dygn men det spelade ingen roll. Två veckor sedan vi sågs sist och trots att jag haft annan hud emot min sedan dess hade inte denna längtan mattats av.
Så kom han.
Och var längre än jag mindes, gladare och liksom mer snabbtänkt. Vi skämtade och skrattade och gjorde te och jag var nervös men bara lite och han meckade sin pipa och jag tänkte inte på det då men jag tänker på det nu, hur naturligt alltsammans var. Hur självklart han tar plats i min värld.
Så kom han.
Närmare och sluter mig i sin famn. Händer, stora och säkra mot min rygg. Kyssar och skäggstubb mot min hals. Och till slut djupa försiktiga kyssar. Och attraktionen är inte som en explosion som plötsligt överskuggar allt, nej, det är mer som en glöd som alltid finns men som vi ger näring och blåser liv i. Stadigt och stilla växer det och jag häpnar och kan inte förstå att han är här hos mig. Till slut tar jag hans hand, föreslår säng istället för soffa och leder honom mellan rummen. Nästan framme stannar han mig, står bakom och håller mig nära nära. Händer överallt. Och jag kastar kuddar och kryper skrattande upp och lägger mig till rätta.
Så kom han.
Tornar upp sig över mig och vi hånglar och jösses vad vi hånglar. Plagg lirkas av, ett i taget. Och ögonkontakten som är ständigt närvarande. Hur han ser på mig, ser mig, upplever mig. Sen är det som att jag blir en delikatsess. Han landar mellan mina bröst, försvinner i dom, och jag lite skrattar jag för hans händer är faktiskt tillräckligt stora för att det ska se proportioneligt ut. Fjäderlätta kyssar. Tänder som tar tag och biter till. Han klär av mig. Jag klär av honom. Och jag är redo så redo men han glider bara ner och landar mellan mina ben.
Så kom han.
Närmare. Och jag vet nu att han kommer hålla på tills jag kommer. Jag vet att han älskar detta, han kanske njuter mer än jag. Så jag slappnar av och lutar mig tillbaka. Försöker tänka på min andning. Tid upphör. Ljud upphör. Alla sensationer upphör, förutom den hans mun mot mitt allra heligaste ger.
Så kom jag.
Och han blick när han tittar upp mot mig när jag sakta landar är alldeles lycklig. Busig. Nöjd. Och han kryper upp och jag säger att jag blir hans slav, jag gör allt. Och han skrattar och jag suger rent hans fingrar och kysser hans skägg som smakar av mig och jag är lycklig och vidöppen och han glider in i mig. Blicken fäst i min. Och jag känner mig som en instrument, förvisso ett som biter i hans axel och river hans rygg. Det är så märkligt, för han håller inte fast mig, men ändå är det som att jag inte kan röra mig. Jag är i hans våld.
Vad kan man mera säga här? Ett virrvarr av kroppar, vissa kristallklara bilder. Som när jag rider honom och han helt plötsligt lägger sina händer om mitt huvud och drar mitt ansikte mot sitt. Kysser mig stilla. Greppar mitt hår och vänder oss om.
Så kom vi.
Och sakta återvände tiden. Varma mjuka flämtande. Nära nära. Skämt om att ringa ambulans, för det tar lång stund för andningen att bli normal. Han hämtar vatten och feting. Lägger sig bredvid mig, och jag avundas mitt meckfat som vilar i hans ljumske. Pipan passas. En hand hittar en annan hand. Vi pratar om musiken. Vi är tysta. Jag berättar historier, skapar bilder med mina ord. Vi pratar om människor som vi känner. Och så berättar jag om Henne, hur jag känner så mycket för denna kvinna fast jag vet att hon inte känner detsamma för mig. Och jag säger att det är okej, det känns okej. Men något, när jag beskriver henne, slår an en sträng av sorg och från ingenstans kommer tårar. Stilla men överraskande. Han bara öppnar sin famn, lägger mig mot sitt bröst och håller om mig. Ordlöst. Länge. Jag känner att allt är okej. I hans trygghet kan jag gråta. I hans famn kan jag vila.