onsdag 24 juli 2013

Tvåbarnsmor

För någon vecka sedan slog det mig att jag (kanske) fått alla mina barn innan jag fyllt tjugofem. Om femton år är jag alltså fyrtio och har har tonåringar som förhoppningsvis är ganska självgående. Det är märkligt att tänka så. För det betyder att den här bebisen är min sista och att allt jag gör och upplever potentiellt är för sista gången. Vet att det bara blir roligare men en viss sentimental sorg ligger på lur.

Och helt plötsligt förstår jag till fullo hur ens yngsta barn alltid "förblir" en bebis. Även om jag verkligen hoppas jag kan avhålla mig från en sådan behandling.

Hursomhelst är det lite märkligt att vara klar. Nu behöver inte bebiskläder sparas och läggas undan - för även om det blir ett barn till så lär det dröja. Min plan är dock att spara några få plagg i varje storlek och lägga undan. Och förutom det ska jag verkligen njuta av att snusa bebis, att kunna bära honom på magen, amningen osv osv. För kanske är det sista gången.

3 kommentarer:

  1. Förstår att det finns en sorg i att tänka att det är sista bebisen, men samtidigt så är det ju inte alls omöjligt att det kommer en ny bebis om tio år. Och det fina i det hela är ju att vilken ålder de än är i, så är de som allra underbarast just då. Hemligheten är nog att leva i nuet och inte tänka för mycket framåt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt så rätt!

      Radera
  2. Vilken grej! Kanske skaffar vi syskon till Victor, men jag vet inte. Antagligen är jag över 35 då. Tänk att fortfarande vara så ung när barnen är tonåringar, fantastiskt!

    Anna Granström.

    SvaraRadera