Mycket är det nog för att jag gillar smarta saker och friluftsvärlden kryllar av sådana.
Sen älskar jag nog de där stunderna eftersom jag kan upprätthålla en liten önskan om att jag är en sådan där frilufsig person. Som tycker det är avkopplande att vandra en helg. Som har funktionella skor och inte mjuka ballerinas. Som har shorts och inte långa fladdriga kjolar.
Och kanske kan jag vara en sån person, jag har ju faktiskt aldrig provat. Det jag vet är att jag tycker om att paddla och åka skidor. Men det är vandringen som lockar mest. Så enkelt och lättillgängligt. Och jag lovar mig att någon gång ska jag ha de där väl ingådda kängorna, funktionella kläderna och många mil i benen. För först då kommer jag veta om jag faktiskt "är sådan" eller om det är önsketänkande.
Nähä, vad häftigt att du skrev om detta när jag just upptäckt detsamma om mig.
SvaraRaderaMailade en av mina valp-intressenter (som sedan tackade nej) då han är världens friluffsare; om jag fick hänga på o paddla kajak och klättra i berg o sånt snart.
Hundspannet har jag ju själv ;-) men har lovat mig själv att gå nikkaloukta-leden med hundarna nångång <3