Vissa dagar kliar det i hela min kropp för att det varje sekund av dygnet finns någon som behöver mig. Fodrar något av mig. Som att sekunden M har lagt sig, och hunden är med Milea på sitt rum så står Grisen där - törstande, längtande, krävande. Eller att hunden om dagarna följer mig minsta meter jag rör mig. Eller att det ibland känns som att hela hushållets planering och sammanhang hänger på mig och mitt kom-ihåg.
Men det är bara ibland, när det blir lite mycket. Blodsockret är lite lågt. För det allra allra mesta trivs jag ohyggligt i den rollen och njuter av att ha så mycket tid att jag kan lägga den på så många andra - och ändå ha tid för mig. Och den där pälsiga bollen som nuförtiden lever för nätterna då hon har mig för sig själv sover så nära så nära hon bara kan, jag skulle aldrig välja bort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar