Ofta undrar jag över vardagen - vart tar den vägen i minnet? Och det blir viktigt för mig att memorera det alldeles vanliga, det som är mitt liv just nu.
Idag slängde jag iväg barnet till dagis efter några dagars sjukdom. Hon var mycket exalterad och ville särskilt gärna cykla och gunga. Sen drog jag iväg till barnmorskan för kontroll och akupunktur och sen vidare till sjukgymnasten för introduktion av TENS (hoppas verkligen det kommer fungera). Till lunch passade jag på att äta en alldeles nygjord hamburgare från grillen på torget, så himla sällan och så himla gott.
Hämtade barnet lite tidigare och när vi kom hem sov vi middag oförskämt länge. Vi snackar typ tre timmar. (Akupunktur gör mig ibland superpigg och ibland helt nockad...) Sen följde den skönaste eftermiddagen; läsa böcker, sjunga, titta på Bamse. Mannen kom hem och under tiden han börjar med maten gör jag önskepannkakor till den lilla.
Sen pyjamas, kamma hår, läsa nattsaga, koka välling och ner i säng - bara en timme senare än vanligt. Och i skrivande stund väntar jag på att få sätta mig till bords och sen ska jag bädda ner min förkylda man i sängen och låta honom ligga där tills imorgon lunch. Planerar att lyckas klämma riktigt många avsnitt av HIMYM och testa min TENSmaskin och äta choklad.
Så. En helt vanlig dag. Kanske kommer jag minnas den om trettio år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar