Det enda jag någonsin var helt säker på var att Mannen aldrig skulle lämna mig för någon annan. Helt säker. Men så, är det precis det som händer. Om man vill så kan man skratta åt det.
Ännu mer absurt är meningen "min man lämnade mig fyra veckor innan jag födde vårt andra barn för att han så desperat behövde knulla nån jävla brud". Han kommer alltså till mig innan han gör det och hoppas (?) att jag ska vara okej med det. När jag inte är det (hej höggravid, hormonell och superkänslig) så är det tydligen inga problem att välja.
Hade jag inte gråtit så mycket hade jag skrattat. Min man tänder inte på mig och tycker det är viktigare att han får leva ut sina lustar än att faktiskt försöka få oss att funka. Min man tycker att det är viktigare att få knulla än att vara med sin familj.
Nästa vecka åker jag till mina föräldrar och jag tror det dröjer innan jag kommer ner igen. Separering. Och jag får hoppas att han har såpass mycket vett att inte sätta på henne i min säng när jag är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar