7. Favorite

Min bästa utsikt.

Något är inte riktigt som det ska...

...för det här stämmer kusligt exakt. Vi kan även lägga till johannesört, bra mat, en väldigt snäll man, massage med sesamolja och dagliga promenader.

Vad är din ursäkt?

Folk har alla möjliga ursäkter varför de inte 'kan' göra yoga. Den vanligaste är att de är för stela.

Jamen precis, svara man ju då, inte behöver du någon yoga om du är stel.

Men så har jag ändå tänkt att kanske finns det begränsningar. Alla kan yoga (eftersom det finns många tekniker) men alla kanske inte kan göra asanas.

Så på yogan idag var en kvinna med ms. Hon går knappt. Och hon var med på hel passet och var sjukt duktig.

Lite grann; kan en kvinna med ms göra yoga så kan fan alla.

En lördag i januari

- Färgar jag kläder för första gången. Kikar in i tvättmaskinen ibland. Det ser bra ut än så länge.

- Är jag lite småarg. Inte på något särskilt utan i största allmänhet. Jag kan bli lite bitsk när jag är arg. Milt sagt.

- Plink plonkar jag massor på gitarr. Jag inbillar mig att Mumsan tycker om det. Försöker lära mig små visor (text+accord) utantill. Har aldrig varit min starka sida men det går okej.

- Går jag en promenad med hunden och inser att jag behöver en bättre mössa än min virkade stadsvinter-mössa. Vintern i Skåne är måhända kanske inte så snöig men satan var det blåser iskallt.

- Längtar jag för första gången den här månaden efter godis. Kan ha något att göra med mitt humör.

Det Nya Livet II

Som jag redan nämnt passade universum på att ge mig en hund till låns under den jobbigaste promenadperioden (januari-mars). Så nu måste jag gå ut flera gånger om dagen trots snöstorm, halka eller lathet.

Dessutom har jag lånat till mig en stegräknare. Det är himla fiffigt för det blir så mätbart om och att jag rört på mig. En vanlig städdag i huset kan generera 2000 steg. En sväng på stan 5000. Och tack och lov känns det inte lika jobbigt att gå, som det gjorde för ett år sedan ungefär. Då var det suck och pust och stön. Nu är det okej. Snart är det skönt.

Snart är den kött- och godisfria månaden slut. Det har gått så fort! Mest ser jag fram emot att få baka saker och därför bjuda in folk på fika. Regel: du får bara baka om du bjuder. Då finns det ingen risk att jag sitter själv och smaskar i mig alla muffins.

Vikten av att göra sitt bästa

När jag gick i skolan var jag aldrig den mest populära. Stundtals ganska retad och i perioder var just det väldigt jobbigt. Men under hela mitt liv har jag haft minst en bra vän och jag har liksom nöjt mig med det. Större delen av tiden och lektionerna kunde glidas igenom utan allt för mycket socialt samspel.

Så var det då idrotten. Där det skulle tävlas, väljas in i lag och testa nya saker. Inte min favoritgrej direkt. Särskilt inte som de fysiska talanger jag har innefattar att vara bra på att simma, har grym koordination och vara vig inte var saker som prioriterades. Så jag valdes ju inte först om vi säger så.

Men faktum är att jag valdes inte heller sist. Anledningen till det slog mig idag; jag valdes för att jag alltid gjorde mitt allra bästa. Jag sprang så fort jag kunde och sa aldrig nej till att springa 60 meter mot någon. Jag valde att vara back och hejade på alla andra. Jag blev en jävel på räck trots blåsor i händerna. Och när jag var helt slut efter femte varvet i stafett-hinderbanan - gjorde jag ett varv till.

Idag är jag lite mer försiktig när det gäller träning, men jag gör ändå mitt allra allra bästa. Jag hoppas att det gäller i andra sammanhang också. Den energin smittar andra. Och om jag faktiskt gör mitt yttersta och ändå inte lyckas så tycks människor omkring vara mer benägna att hjälpa än om jag inte ens försöker. Och mer benägna att uppmuntra. Och bjuda in. För det var mig och ingen annan killarna bad vara med på rasterna när de skulle spela fotboll eller något annat. Och det ligger fortfarande som varm bomull runt hjärtat.

Det blir så svårt man gör det

Mannen upptagen och kan således inte leka med Mumsan när jag morgonkissar hunden?
Inga problem!
Jag tog helt enkelt ungen i bärsjal på ena höften, vinterjackan över och hunden fick gå lös. Trots halkigt och ganska kallt gick det som en dans.

6. Makes you smile

Hemma igen

Där allt är lite grann hur som helst. Dels vaktar vi en hund just nu. Det är fantastiskt, som en liten gå-ner-i-vikt-maskin. Också väldigt mysigt. Mumsan och Torsten tycker om att leka med den. Hunden tycker om att leka med Torsten och att äta det Mumsan kastar på golvet. Både duplo och mat.
Grisen däremot hon har byggt bo på vinden. Kommer ner och äter och bajsar. Jamar lite och stirrar på hunden.
Torsten har lagt beslag på hundens korg. Hunden lekte sönder Mumsans skötbord. Tulpanerna slokar lite. Igår på kvällspromenaden ställde sig hunden i givakt. Jag lyste med ficklampa. I skogen ser jag sju ögonpar som stirrar på oss. Då vände jag och gick hem. Var rädd för att det skulle vara vildsvin. Har en mycket orealistisk rädsla för vildsvin.

Och så försöker jag organisera mina kökslådor och feng shui:a allt vad tygen håller. För att inte tala om hur mycket jag anstränger mig för att klara nästa nivå på bubble-spelet på facebook.

Lista

Vad gjorde du för tio år sedan?
Ja, nu blir det ju verkligen tydligt hur ung jag är. För tio år sedan var jag tretton, hade precis börjat på högstadiet och hade det väldigt bra på många sätt. Men det var ändå pubertet, tillhörighet, identitet och att ha liv och vänner i en salig rörig blandning. Tack att den tiden är förbi.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Var ganska nybliven mor och hängde mest hemma med bebisen när Mannen jobbade. När han inte jobbade hängde vi tillsammans. Det var härligt.

Fem snacks du gillar?
Pja. Riskakor med smak. Choklad. Sweetchili-chips. Ostbågar. Frukt.

Fem låtar du kan texten till?
Om jag sjunger med låten så kan jag texten till massa låtar. Men om man syftar på utantill så är det väl; I'm yours av Jason Mraz, Astrologen av Magnus Uggla, Out of the sea av Laura Marling, Live now av Jamin och Vi kommer att dö samtidigt med Säkert! (Plus såklart mängder av barnvisor och sånt.)

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Starta och investera ordentligt i vår verksamhet. Gå mängder med utbildningar och kurser. Resa. Betala av alla lån och skulder. Köpa allt det som jag vill/behöver men som jag får prioritera bort just nu.

Fem dåliga vanor
'Glömmer' att träna. Har en tendens att avbryta människor. Har en icke-generös sida som inte är så charmig. Äter helst i sängen. Dålig på att svara i telefon/mejl.

Fem saker du gillar att göra
Laga och äta mat. Baka. Yoga. Ta emot besök. Måla.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa
Väldigt lågt skurna jeans. Stilettklackar. Tubtoppar. Kläder med dödskallar. Skinnbyxor.

Fem favoritleksaker.
Datorn. Mannens iphone. Min kockkniv. Hela mitt pysselrum. Böcker.

Den ovane resenären

Jag är ju inte någon globetrotter direkt, så varje gång jag ska åka någonstans känns det lite förvirrat och nervöst. Inte mycket, men lite.

Så skulle jag boka biljett hem från Göteborg. Under tiden SJ:s sida laddade passade jag på att kolla bussar. Och innan SJ ens hade fått fart på sig hade jag bokat, betalat och kunde se fram emot en 3 timmars bussfärd.

En bussfärd där jag nu sitter nedsjunken i en fantastiskt skön fåtölj, gratis internet och förutom motorns brummande är det nästan öronbedövande tyst. Känns väldigt lyxigt, särskilt med tanke på att det bara kostade 137 kronor, Göteborg-Lund.

5. Something you wore

Fram till ganska nyss hade jag den här fantastiska piercingen i örat som jag gjorde sommaren 2008. På bilden är den ungefär fem minuter gammal, därav blodet och att staven är så lång.

Kvinnor jag beundrar

Jag har fått ett fint award av underbara Milea som nog är det största och vackraste den här bloggen gett mig.

När du får utmärkelsen ska du helt enkelt motivera varför och länka till fem andra fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Låt dom veta det genom en kommentar.

Kristina förtjänar ett award för hon håller modet uppe trots tvåbarnskaos, sjukdomar som avlöser varandra och lömska depressioner som lurar lite här och där. I sin blogg skriver hon bland annat om det hon älskar mest, kläder och inredning.

Östfronten är modig varje dag och berättar om det där svåra och tunga men också det lätta och roliga. Hon har Dagens Katt och drömmer säkert om frön och jord och lökar på nätterna.

Emma är en nyfunnen kärlek och hon är så stark och driftig att det är makalöst. Till råga på allt är hon dessutom snäll, rolig och så snygg att jag blir lite knäsvag.

Sara är en vän 'på riktigt' och jag blir alltid glad av att läsa hennes blogg. Hon är sjuksköterska, överlevare och gästfriheten personifierad.

Duktiga Tjejen har under det senaste året kämpat med en enorm D-vitaminbrist, ett jobb hon inte trivs med och en enorm bebislängtan. Nu är hon äntligen gravid och jag håller alla tummarna för henne.

4. Letterbox

Jag tror det är vad som kallas 'spontan'

(eller något liknande)

För nu drar jag till Göteborg ett par dagar. Släkt och vänner, klänningsskapande, egentid och förmodligen iskall västkustsvind.

Sånt där som jag gör

- steker plättar (ägg, mjölk, rågmjöl, vetemjöl, rågflingor och kanel) till frukost. Lilla Mumsan sitter som vanligt bredvid och skriker så fort hon inte ha en plätt i handen. Hon får lätt i sig sju plättar på minuten.

- förbereder helgen då vi får finbesök.

- får ryck börjar helt plötsligt kompa barnvisorna på gitarr. Har inte rört en på flera år, men det jag kom ihåg mer än väntat.

- räknar, räknar och räknar. Vi lever ständigt på den ekonomiska kollapsens gräns, men lyckas ändå på något vis få ihop det varje månad.

- yogar och skriver. Lite från ingenstans har jag numera jobb som yoga-ledare på den lokala gymnastikföreningen. Jag är en lyckans ost.

- städar. Mest städar jag hela tiden faktiskt. När jag inte måste bygga med lego, sjunga, ramsa eller något annat för att underhålla ungen.

- vaktar hund. Från nu och sju veckor framåt. Det är lyxigt och är definitivt en hjälp i Det Nya Livet.

3. Something you adore

Mat. Att laga, äta, läsa om, titta på, köpa och bli bjuden på. Just detta är en vintersallad med rödkål, morot, apelsin, granatäpple och hasselnötter. Slängde ner några överblivna salladsblad också. Mums!

Något jag ser fram emot...

...är Emmas fantastiska bloggevent som jag ska på i februari. Inte bara det, jag ska dessutom vara spåtant och stå med i programmet. På kvällen ska jag ha min guldglittriga paljettkjol och jag ska se till att sova över hos någon fin vän och ha ungefär en hel helg alldeles för mig själv fullproppad med härligheter.

Tycker alltid det är nervöst med nya sammanhang och människor, men just i det här fallet känner jag mig helt nöjd med att bara vara där även om jag inte skulle prata med någon. Men i ärlighetens namn vore det konstigt, som den pratkvarn jag är.

Ett extra plus är ju att det är i Malmö, och jösses, vad jag längtar efter den stan.

2. Breakfast

Te, yoghurt med nötter, macka med jordnötssmör och sylt, ägg.

1. You

Lite mer om det där att leva med en (sex)missbrukare...

...som ju kan låta som att jag lever i en misär. Men så är det självklart inte. Vi har det bra och har på något vis alltid haft det bra. Just det har varit lite förrädiskt och jag har ibland känt att jag luras.

För ungefär två år sedan gick det upp för Mannen att hans relation till sex och porr inte var det minsta sund. Då hade jag i arton månaders tid försökt att sätta fingret på det, men blivit totalt bortpratad. Han hade nämligen otroligt bra argument, och jag höll med om de flesta. I teorin. Men jag tyckte det var något fel med praktiken...

...sedan dess har det varit sjukt kämpigt, just den sexuella biten. För bara att komma till insikten att det inte är ett bra beteende är det inte lika med att det löser sig. Men så, efter ytterligare en incident, tog det stopp. Antingen separerar vi eller så får det verkligen vara ändring.

Och det fina med min man är att han verkligen gör saker när han väl bestämmer sig. Möte med familjerådgivningen. Kontakt med kriscentrum. Och det som hjälpt kanske mest av allt; SLAA. Sedan i höstas har han gått på ett möte i veckan och inte tagit ett enda återfall. Och på tal om det här, så har han inte heller bytt ut sitt missbruk mot cannabis, tobak eller datorspel. Sedan årsskiftet har vi dessutom skurit ner på socker.

Missbruk sitter inte i substansen eller aktiviteten. Det är inte heroinet eller alkoholen eller spelet i sig som gör oss beroende. Det är en personlighet, en egenskap. Vissa pallar inte någon form av stress. Andra kan inte vara ensamma. En del utvecklar ett osunt beroende till saker, och i princip vad som helst.

Men just nu är det ganska lugnt, hemma hos oss. Jag kan känna att en viss spänning håller på att byggas upp, men jag tror att det kan hanteras i tid, innan ett återfall. Ännu har jag inte riktigt landat att den där jobbiga perioden faktiskt är över och att vi verkligen kan närma oss sexuellt igen, men det känns inte bråttom. Vi har ju hela livet på oss.

Det Nya Livet

På nyårsafton gick jag och lade mig ungefär klockan tio. Detta för att jag verkligen vilje börja det nya året och mitt nya liv så som jag vill fortsätta det. Jag drömmer nämligen om att gå upp på morgonen och ha en stund för mig själv. Att hinna göra mina kriyas (reningstekniker), dricka te, klä mig och liksom vakna ifred. Ett mer långsiktigt mål är även att göra yoga eller meditera.

Januari är månaden då vi renar oss (detta är ett familjeprojekt). Inget kött, endast fisk ibland, inget godis, chips osv. Ingen läsk och halstabletter för Mannens del, inget kallt för min del.

Jag grundlägger nya vanor som att varje dag skriva ner vad jag ätit, hur mycket jag sovit och tränat. Detta är för att jag vill bli mer medveten, och jag inser att när jag tar bort onyttigheter (vilket gick väldigt lätt när jag väl bestämt mig) så får jag i mig alldeles för få kalorier.

Tio dagar in måste jag vifta med en liten flagga, 2.5 kilo minus, jämnare humör och bättre stämning i huset. Dessutom tror jag vi gör en liten ekonomisk vinst, grönsaker är så mycket billigare än godis.

Just nu gäller små små steg, men i planen ingår att börja promenera ordentligt och ofta, att fasta till våren, att göra en ordentlig detox-kur i samband med det, och att landa i en skön balans.
Hej 2012!

Shikakai - första tvätten

Jag har nu tvättat håret med Shikakai för första gången. Man blandar det fantastiska pulvret med vatten och det står tyvärr inget om dosering - bara att det ska bli en thick paste. Och det var inte så lätt att ordna. I mitt fall blev det mer som en sörja. Jag tror att rätt förhållande kan vara 3:1 (pulver/vatten), vi får se.

Det första jag lade märke till var att det luktar som henna. Så det slog mig att det kanske inte är något för blonda personer, som vill fortsätta vara blonda? Tja, vi får väl se när Mannen testat.

Sen masserade jag in det i hårbotten. Kändes lite märkligt, men skönt. Men på något sätt som jag smutsade ner håret, gned in det i lera.

Sen var det dags att skölja - och herregud, jag trodde knappt mina händer! Håret kändes otroligt lent och mjukt och starkt och trots att det var svårt att få ur alla små korn ur hårbotten så känns det underbart rent och friskt, men inte alls schamponerat.

Så hittills får det sju stjärnor av fem möjliga. Shikakai alltså, det är grejen. Dock lite avdrag på att jag tror att det är lite meckigt när man reser. Men ändå. Bästa grejen!

Schampo och hår och sånt - igen

Jag tror ju på att när saker är rätt så ramlar det i knät på en - det är som att gå i medvind. Du gör fortfarande rörelsen, men hej, vilken hjälp!

Så läser jag om Skikakai på Vataworld (som jag är helt såld på!) och informationen där säger att det säljs överallt i Indien. Hjälper ju inte mig så mycket. Så jag googlar.

Och hittar inte bara en sida som säljer det, den är dessutom svensk! Ännu bättre blev det när jag insåg att den ligger nästgårds ----> Kiviks Lilla Råa.

Så nu står burken i mitt badrum och jag funderar på att tvätta håret med en gång. För om bara hälften av egenskaperna stämmer är det ju magi i en liten burk.