Och jag känner att en timme med Henne är värt...massor. Egentligen borde jag ta mig hem, krama på min goda livskrisande vän, packa och förbereda för ytterligare en helg på resande fot.
Jag var sådär fånigt ängslig över att hon skulle ställa in. Men hon vill ses - nu ska vi bara överkomma logistiken. Och bara det, detta förhoppningsvis, gör att jag sveps in i en varm dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar