Ett magiskt dygn

Strax efter midnatt ligger jag intrasslad och svettig i en ny bekanskaps säng. Musiken är okänd men fantastisk. Vi är nya men avslappnade. Jag är stora skeden och smeker långsamt hans kropp . Hela natten tycks förflyta på det sättet, nära och slumrande. På morgonen ligger vi igen, ordlöst och stilla.

När jag går runt i hans lägenhet och gör mig iordning fixar han te och spelar sedan gitarr för mig. Det är enkelt och det är med en känsla av värme som jag kör in till Malmö, med mitt favoritband DriftWood Company på högsta volym.

Och Malmö. Där jag får möta upp Bullen, äta indiskt, gå på loppis. Träffa upp fler vänner, fika i timmar. Bli en liten fyrklöver av starka vackra kvinnor. Handla mat för att ha picknick i parken. 

Magi - att på trottoaren bli ikappsprungen av mycket kär vän som jag inte sett på ett år.

Magi - att hundra meter senare se en person på cykel, inte kunna sluta titta, våra blickar möts, han gör en u-sväng och vad vi kramas. Det råkar vara sångaren i DriftWood, som jag träffat som hastigast några veckor tidigare. Jag har inte riktigt ord för att förklara hur stort detta var för mig. Gigantiskt.

Och sedan, picknick, spelning på Far i Hatten, ännu fler vänner, ljuvlig gemenskap och känslan av hemma. Att vara älskad. Att ha ett sammanhang.

Slutligen, strax efter midnatt, köra hem med Bullen. Äta hallon och choklad och prata om allt vi upplevt. Dimma och lugn. Tacksamhet.