Och tack vare det lyckades jag med konststycket att ragga upp någon över telefon. Ett par timmar senare kom han upp och hämtade mig och vi åkte ut till honom.
Det var inget extraordinärt ligg, men vi synkade och träffades några gånger. Självklart rann det ju ut i sanden, både med honom och min kompis så hela den historien känns preskriberad och utagerad.
I fredags kliver jag ombord på en båt för en kvällssegling. För att förtydliga; båten är kristen och detta var en sk kompissegling och det var mest folk från olika församlingar. Jag och Mumsan har glidit med mina föräldrar och det är generellt väldigt familjär stämning.
Eftersom jag aldrig glömmer ett ansikte så tog det ungefär två sekunder för mig att känna igen honom. Men sammanhanget var så otippat att jag tänkte, nä. Så fort han såg mig blev han dock märkbart nervös, och då blev jag säker. När vi skulle hälsa hade jag lyckats komma ihåg både för- och efternamn men han låtsades inte minnas. Och när jag såg hans mycket gravida tjej förstod jag väl lite varför men framförallt blev jag ställd inför vad man egentligen gör i ett sånt läge?
Och även om det inte sades ett ord om ligg eller liknande i vårt korta meningsutbyte så är det någon som frågar hans tjej; eh, hur länge har ni varit ihop?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar